Gå upp till heltid eller inte??

Jag tänker lite att syftet med att du gick ner i tid var pga barnet inte skulle få långa dagar på förskola. Nu har ju barnet "bara" 15h/vecka och om ni ekonomin inte räcker till sö skulle jag ha valt att gå upp i tid. Ingen föräldrar vill vara från sitt barn men man vill ju heller inte snåla in på varje krona. Vad händer om du blir sjuk en månad, exempelvis influensan? Då har ni ju det väldigt knapert i så fall. Det är ju trotts allt långa föräldrar som jobbar 07.30-16.30 - hämtar barn och dom får "bara" tid till matlagning, ev duscha sina barn och sen är ödet läggdags? Du har ju (som du säger) lite rörligt schema och det är ju inte alltid du kommer jobba långa dagspass ? Jag tycker du bör gå upp till100%

Tack för svaret.. jag har också tänkt så dom du skrivit, pappan håller med också men håller ju också med om att det är skönt för mig med 80% att komma hem tidigare och umgås med sonen.
När pappan jobbade 100% var det helt naturligt liksom.. men jag har rådfrågat med mina föräldrar samt en kompis som alla får mig att känna lite dåligt samvete. "Men du blir borta mer än nödvändigt från sonen som fortfarande är liten"
"Sålänge det går runt ekonomiskt ska du väl inte jobba heltid, det tycker inte jag"

och då tar jag lätt åt mig det och funderar på om jag gör rätt.
Men som du skriver, blir man sjuk, andra utgifter, blir det ju knapert, och så vill jag inte ha det när jag ändå har möjlighet till att tjäna mer.

Men min mamma uttryckte sig "Tjäna mer pengar eller ha tid med ditt barn?" och det fick mig att må dåligt över min tanke att vilja gå upp i heltid =/ 

Känner att man kanske får ta vara mera extra på dom lediga dagarna isåfall, kvalitetstid, att verkligen ta vara på mina lediga dagar isåfall =) 

Förlåt men jag tycker faktist att det är oerhört fräckt av dina vänner att he dig dåligt samvete för att du eventuellt kommer gå upp i tid? Jag menar - vilken förälder vill inte spendera all tid med sitt barn? Din son kommer inte "lida" eller må dåligt över att du jobbar och inte hinner träffa honom så mycket VISSA dagar, men de dagar du jobbar när han sover eller när du är ledig kommer du ju vara med honom hela tiden? Jag tror du är en fantastisk mamma, som vill finnas för din son och gör allt dör honom, men som nu ställa inför att jobba mer och bidra ekonomiskt för att er situation ser annorlunda ut nu. Din son har ju sin pappa, annars hade det ju vart han som hade jobbat mycket mer och inte träffat sin son så mycket. Det som är lite tråkigt är nog att ingen av dina vänner skuldbelägger nog inte honom för att han jobbade mer ett tag än vad du gjorde. Du kommer ändå vara en supermamma för din son även fast du jobbar.

Som jag nämnde innan - många föräldrar har inte fördelarna att gå ner i tid och jobba mindre för att låta barn slippa gå långa dagar på dagis. Men det betyder ju inte att barnen far illa ut eller blir negativt påverkade över att mamma eller pappa inte finns runt dem 24/7. Vi jobbar ju trotts allt för att kunna försörja oss själva samt våra barn för att kunna ge dem mat på bordet, köpa rena kläder och det där extra åt dom. Och det ör alltid bra att ha ett sparkonto ifall något skulle hända. Din man kan ju lika gärna få jobb om 3 månader, det behöver ju inte dröja så himla länge.

Och det är ju även till en fördel om du sedan vill börja studera. Då har ni en buffert då din ekonomi kommer minska pga csn. Och fördelen med attbplugga är att vissa dagar är du inte i skööannutan läser hemma och då kan du ha sonen på dagis 9-14 om du ens behöver lämna honom där vissa dagar?

Jag tycker du ska strunta i vad dina vänner säger. Som sagt - ingen skuldbelägger alla pappor som jobbar heltid för ofta så är det ju mammor som jobbar 75%-80% för att barnen ska slippa långa dagar. Du känner din familj bäst och jag tror inte din lilla pojke kommer få men för livet om du jobbar 100%.

Andas och tänk på vilken supermamma du är istället.

Håller helt med Ava häruppe. Din son verkar ha det bra med fsk och mycket tid med pappan och kommer absolut inte att lida om du går upp från 80 till 100. Dessutom verkar du själv vara ok med det och det är jättebra att ha en buffert. Håller också i synnerhet med om hur fräckt det är att skuldbelägga dig. Sade de samma sak till pappan när han jobbade heltid?

Jag är lite i samma situation, den andra föräldern frilansar och jobbar har mindre jobb och inkomst än vad jag har. Vi delade föräldraledigheten med rätt mycket dubbeldagar. När sonen var 1 gick jag tillbaka till jobbet på 80% och sen 100%. Sonen gick först 20 timmar på fsk, men han älskar att vara där och leka med de andra barnen så vi har gått upp till 30 timmar nu. Det är ju ändå mindre än heltid och han är inte ens alltid intresserad av att gå hem när vi kommer (han vill bara att vi ska komma in och leka med honom). När det blir sommar ska jag ta ut mer ledighet så att vi kan njuta av vädret och åka på utflykter, men just nu rullar det på fint. Jag tar sonen så fort jag kommer hem och fram till nattning, morgnar och helger. Det enda jobbiga är att jag inte har tid till något annat än jobb och barn, men så får det vara ett tag. Jag vabbar också ofta när han är sjuk.

Så jag tycker absolut att du kan gå upp till heltid. Om det inte funkar för dig eller sonen så kan ni ju ändra igen, men man kan ju inte veta om man inte har provat, eller hur? Dessutom kommer inte pappan att vara arbetslös för alltid, och du kommer kanske att kunna vara hemma en hel del när du börjat plugga.