Barnens mamma

Jag vet inte hur jag ska tänka.

Jag ska prova förklara för er. Jag vill gärna ha era tankar.

Jag och barnens mor delade på oss för snart 4 år sedan.

Det var min idé att lämna. Anledningen är idag lite oklar varför men så blev det.

Vi har tre barn. Två har växelvis boende och en bor mer hos mig

Vår ekonomi var en katastrof när vi levde ihop. Vi hade en jätteskuld ihop mycket på grund av en dålig husaffär.

Efter att vi separerat så tog jag tag i min ekonomi. Jag fick skuldsanering och ser äntligen början på ett slut av det hela. Det är inte så fett men jag och barnen klarar oss bra.

Barnens mor har det mycket svårare. Jag provar hjälpa till med det jag kan. Ibland skickar jag med mat om det är slut hos henne. Ibland lånar jag ut en liten peng.

Problemet är att man kanske inte alltid får tillbaka pengarna på den dagen som det blev sagt. Ibland har hon lånat av barnen men det är alltid problem med banken när dagen kommer som hon ska betala igen. De har förstått att ingen människa kan ha såna problem med en bank.

Hon pratar med mig men det är tyvärr inte sanningen hon säger.

Hon har en bra lön och får ut minst 25000 kr efter skatt. Men hon säger att hon har utmätning på lönen vilket stämmer. Men den är på 800 och inte 7500 som hon säger att fogden tar varje månad.

Jag vet såklart att inget av detta angår mig men det är så tråkigt att se barnen besvikna när de inte får det som hon lovat. Och hon borde ha bra utrymme att leva gott och betala tillbaka.

Jag tror nästan att hon dragit en vals för fogden om vilka utgifter och hur barnen bor hos henne eftersom de har så låg utmätning på henne.

Det svider lite i mitt öga. Inte för att hon ev bluffar eller har mer pengar än mig utan för att våra barn inte kan få sina små slantar. Men hur elakt är det att ta ett samtal med fogden.