Vuxen bonusdotter
Jag läser om dina problem med stort intresse för jag saknar också att min sambo markerar för sin son när sonen går över gränsen med vad som är okej att göra mot mig. Varför gör han inte det? Hur resonerar man när man väljer att se mellan fingrarna med sånt beteende? Jag tycker att det är viktigt att pappan sätter en gräns för sitt/sina barn när de gör nåt som inte är okej. Att man råkar vara pappans sambo gör det liksom inte mer okej att bete sig illa. Men jag får känslan, i alla fall när det gäller min egen sambo, att han tycker lite synd om/skäms för att han har dragit in en annan vuxen i sitt barns liv. Jag kan inte veta vad som rör sig i min sambos huvud men det känns inte bra när han som förälder undfaller att säga åt sitt barn när det har betett sig illa mot mig.
Jag kan berätta att min sambos son har aldrig kallat mig mentalt störd, i alla fall inte direkt till mig, han är tonåring och bor fortfarande hemma. Det din sambos dotter har gjort dig är extremt illa.
Inte för att det har med saken att göra men hur tyckte du att resultatet blev? Om du bortser från att du inte vill att hon städar era utrymmen rent generellt, blev städningen bra? Ofta har man ju sina personliga preferenser på hur man vill ha sin organisering så bara av den anledningen är det ju inte bra att gå in hos andra och försöka städa.
Kan det förresten vara så att hon själv har en mental störning? Att pappan stryker henne medhårs för att det kan finnas en misstanke att hon är väldigt skör? Kan det vara läge att försöka få henne att söka vård?