Vuxen bonusdotter

Jag tycker att jag och min sambo har det överlag bra i vår relation. Vi kan väl "tjafsa" om saker som de flesta andra par, men vi trivs tillsammans och har en kärleksfull relation. Har dock inte varit en "dans på rosor" på vägen dit. Men vi har egentligen bara hamnat i "konflikt" när det rör hans numera vuxna dotter. Hon hade svårt att acceptera att pappa hade träffat någon, då hon växt upp ensam med sin pappa och var van att ha honom föt sig själv. Jag tycker att jag har varit förstående och gått försiktigt fram. Vi har dock nu levt ihop i 11 år och dottern har flyttat hemifrån för länge sedan och hon är idag 27 år. De senaste åren har gått bra för det mesta, även om jag ibland kan tycka att hon kan få "styra" lite i vårt liv. Hennes önskemål om att besöka oss kan få styra vår semester t ex. Nyss uppstod det en konflikt igen och jag känner mig less på detta. Hon besökte oss ett par dagar och fick då för sig att storstäda och flytta om på lite saker och arrangerade om i en garderob. Jag försökte då förklara att jag uposkattade tanken på att hjälpa till, men att jag inte var helt bekväm med att hon ändrade om hemma hos oss utan att fråga. Hon blev då vansinnigt och kallade mig för dum i huvudet och sa att hon gjorde vad hon ville här eftersom det var hennes hem också. Är det någon som har tankar om detta och ev har erfarenhet av egna barn eller bonusbarn som har haft svårt att släppa föräldrahemmer. Borde jag låta henne vara med och bestämma här hemma, trots att hon flyttat och har eget boende och sambo?

Wow, vad underligt. Känner du samma sak när de är hemma hos dig (och din partner om du har någon)? De kan rensa ur underklädeslådan om andan faller på utan att du ser något märkligt med det?

Ja, det är väl egentligen där problemen uppstår. Allt som rör hans dotter har hela tiden varit känsligt och det är ju hon som varit "kvinnan i huset" eftersom de bott själva. Så länge hon var yngre så köpte jag att omställningen var svår för henne, men nu är hon vuxen och villkoren ser annorlunda ut. Han tyckte väl mer att hon ville vara snäll som städade.l. Jag försökte förklara att jag mer störde mig på att hon tyckte att hon hade samma rätt/tillgång till vårt hem eftersom det var hennes hem också. Han vill helst inte ha något tjafs och säger inte mycker och jag vill heller inte ha något bråk. Hon är välkommen hit när hon vill, men hon har inte rätt att göra vad hon vill i mitt och sambons hem. Känner mig dock besviken på att han inte markerar mot henne när hon kallar mig mentalt störd för att jag tyckte att hon gick över gränsen.

Minnen är irrelevant! Känslorna får aldrig ta över förnuftet, då blir man som du. Oavsett vad du har för känslor så är fakta att din pappas och hans nyas hem är DERAS hem där DERAS regler gäller. Att du vid din ålder inte fattar detta är bara att beklaga.