Kärlek är en marknad, vad har du valt för väg i livet?
Vi kan väl börja med att erkänna att i princip ingen hittar sin drömprins eller drömprinsessa i livet. Vad man gör är att man tar den bästa man tror man kan få, och sedan intalar sig själv att han eller hon är den rätta.
Feta människor skaffar oftast feta flick- eller pojkvänner, eftersom de vet att de inte kan få något bättre. Det är här marknadstänket kommer in. En snygg tjej har betydligt fler potentiella killar att välja mellan jämfört med en fet, ful bängbrud. En framgångsrik man full av självförtroende med höga livsambitioner har betydligt fler potentiella tjejer att välja mellan jämfört med feta, colkadrickande LoL-nördar.
Frågan här är, vad väljer ni för väg i livet? Lägger ni er på en låg nivå för att det kräver mindre energi, eller försöker ni kämpa er till ett snyggare yttre eller ett bättre liv för att kunna attrahera fler?
Jag lämnade en man som utåt sätt var rätt på många sätt, framgångsrik, såg bra ut, men var hemsk mot mig.
Jag har aldrig "kämpat" för att få en man, för mig så gällde hellre singel än ha en relation där allt inte känns rätt.
Så min väg var enkel, jag valde att lämna för att jag inte mådde bra i relationen, valde att vara singel tills dess jag träffade en man som jag kände var rätt (och den tiden var ungefär 4 år)
Enligt en del här var jag nog inte ett dugg intressant, 30+, enligt en del här så är sambon begagnat gods (eftersom han hade barn sedan tidigare). Jag valde honom trots att han hade barn, sambon hade inte heller tänkt sig en relation så snart efter skilsmässan, han hade sett fram mot en lekperiod. Så ingen av oss var ute efter en relation, men det sa KLICK och det rejält