Katt bär runt på saker

Japp! Mycket vanligt, särskilt bland skogisar!

Hahaha ja exakt samma här!!

Har också en kastrerad hankatt på snart 2 år som ALLTID har saker i munnen. Också allt ifrån bollar till gosedjur, filtar, lite allt möjligt som han hittar. Fast det går dock i perioder, ett tag sprang han alltid runt med en liten gosedjurselefant och la lite överallt (allra helst i soffan) sen slutade han och sen började han släpa runt på filtar å grejer Haha!

Vad ska man säga? Katter?

Jag dör så gulligt!!!!!

Jag har växt upp med retrievrar (golden retrievers, labbar) som är framavlade för att bära saker i munnen, men min bästa väns katt är "bättre" på att plocka saker att bära omkring på än någon av hundarna jag växte upp med.

Det är ju bara gulligt. Jag har också haft katter som gör så. Inga konstigheter.

Ja alltså jag tycker också det är lite gulligt. Jag undrar bara vad det beror på, om det är en signal på något jag bör göra. Är han understimulerad? Han är ute nästan hela dagarna och far omkring, så jag tänker att han borde få stimulans så det räcker och blir över.

Maine Coon uppfödare här som känner igen sig väl...

Alla mina har haft en period under uppväxten där de bär runt på de mest konstiga saker, gärna pratandes samtidigt som om de vill meddela hela världen vilken duktig jägare de nu har varit.. 

Favoriten är nog min första Maine coon som roade sig med att hämta disktrasan (?) varje natt och lägga den på något spännande ställe, exempelvis under sängen, eller bakom någon dörr eller ja, lite varstans. 

En annan bar in sin blötmat i sängen och åt där. Alltså hon fyllde hela munnen som en hamster och spottade ut allt i sängen   och åt där, ville väl ha sällskap... Mindre mysigt!

Jag upplever att detta beteende minskar med åldern. Värst har det nog varit kring 1 års åldern, då man bara måste släpa runt på allt: strumpor, brödpåsar, gosedjur etc

Lycka till och se det komiska i situationen, det är inte alla som kan skylla på katten när det saknas strumpor

En bekant hade en hankatt om alltid kom släpande på saker. En gång kom han hem med en kattunge(!). Stor var den också, om inte 12 veckor så näst intill. De lyckades aldrig lista ut var kattungen kom ifrån så den fick stanna.

Haha, ja de är 1.5 år nu, och han visar inget tecken på att sluta med sitt beteende. För min del gör det mig inget, jag var bara orolig att jag hade gjort något fel eller att kissen inte mådde bra.

Visst är de härliga! Har 2 Maine Coon som också gör så, går och bär på saker och ger små ljud ifrån sig. Lägger saker i sängen, ibland blötlägger de sakerna i vattenskålen först, mindre trevligt att rulla över på en blöt leksaksmus... Min Skogis jag hade innan var likadan.

Haha... Det där känns igen. Vi har två blandisar, varav den ena ofta lägger hårsnoddar eller leksaksmöss i vattensskålen. Har aldrig fattat varför, men det är tydligen en kul grej. Hårsnoddar är dessutom favoriten. I morse lyckades hon skjuta en på mig. Bet tag i den, satte tassen i den och drog tills den släppte och for iväg och träffade mig. I vanliga fall när hon gör så skjuter hon sig själv på nosen. Vilket inte hindrar henne från att göra det igen

Haha, vilken fantastisk katt du har Mina var tokiga i att apportera när de var mindre, kunde hålla på hur länge som helst med att hämta en leksaksmus som jag skulle kasta iväg. Jag kunde ligga i sängen och läsa, rätt vad det var låg en leksak framför mig och en katt eller två som tittade förväntansfullt på mig.

Min katt springer också omkring ibland med nåt i munnen. Oftast en leksaksmus. Kroppsspråket, blicken och lätena får mig tro att hon ser det som sitt byte. Supergulligt e det iaf.
Ibland leker vi apport sådär som Abegayle70 berättar om MEN av nån anledning övergår leken alltid från att kissen apporterar musen till att jag gör det medans hon iakttar mig.

Jag har aldrig vetat om att katter bar runt på saker mer än leksaker en liten bit som de flesta gör. Är nyfiken varför skogskatt/ Maine coon har det beteendet, kan det vara att de markerar revir?

Blir helt burrigt varm inombords att läsa och föreställa om era mjauare!

När man läser det du skriver förstår man du e en riktig kattvän. Härligt! Jag blir också så där "burrigt varm" av läsa om folks katter och va dom har för sig. Och min egen katt ger mig så mycket!!! Eller ska jag kanske säga "mjauare"?!