Son kallas "flicka med snopp"

Det vi borde fråga oss är varför det anses så hemskt att bli kallad flicka när man är pojke? Om en flicka blir kallad pojkflicka anses det mest som en komplimang. Varför är allt flickigt/feminint ansett som negativt av många i samhället?

Och jag har motsatt problem. Min 4åriga tjej klippte av sig håret (som var långt) och är numera kortklippt.(Säg inte " om du inte vill borsta håret så måste vi klippa av det" för det gjorde hon..)

Tydligen blir hon kallad kille på förskolan.

På förskolan var de bra och tog upp det på samlingen och ifrågasatte om tjejer måste ha långt hår eller om de kan ha kort och om killar kan både långt och kort.

Är det verkligen håret som bestämmer kön?

Men dotter ångrar sig och vill ha sitt långa hår tillbaka. Och det dröjer ju.

Så tråkigt att barnen delas in i "fack" i så unga år.

Och det gäller inte bara barn. Farmor till dottern så att du ser ut som en pojke! Har tänkte hon?

Ni som förespråkar att man som förälder ska klä sin pojke pojkigt och klippa håret kort bara för att han är pojke, ni har inte erfarenhet av att ha ett sånt barn som protesterar emot det med bestämdhet. Båda mina barn har väldigt starka åsikter och viljor när det kommer till vilka kläder de vill ha och trivs i. Vissa barn bryr sig inte alla om kläder utan tar på sig det föräldern tar fram men mina barn är inte så, om de inte har kläder de trivs i. Jag tycker att alla, både vuxna och barn ska få ha kläder som de känner sig bekväma i och trivs med, så länge de är funktionella. Vi styr på så sätt att vi inte köper klänningar till honom (bortsett från utklädningskläder), men kompromissar så att han kan få tex en tröja som glittrar eller med motiv med färg som han gillar.

Äldsta är väldigt grabbig och gillar bilar, actionhjältar, Ninjago och allt som faller inom normen för vad pojkar leker med. Samma gäller kläder. När lillebror föddes så klädde vi honom i samma kläder som storebror haft de första två åren ungefär, tills han själv med stor bestämdhet började uttrycka vad han ville ha på sig. Vi klippte även hans hår kort i ungefär samma ålder. Väldigt tidigt utryckte han att han ville ha långt hår och hade vi fortsatt hålla honom korthårig hade vi fått tvångsklippa honom och han hade varit ledsen varje gång. Han vill också ha kläder i som han tycker är fina färger dvs rosa, lila och regnbågsfärger. Han gillar motiv som hästar, enhörningar, prinsessor och i stort sett allt som anses tjejigt. Han leker också helst och bäst med tjejer eftersom de ofta vill leka med samma saker.

Nu till jul önskade han sig mest av allt My little pony-hästar. Ska jag som förälder då gå och köpa bilar till honom istället som han inte ens kommer leka med eller bli glad för, men storebror kan få vad han önskar sig eftersom det faller inom normen? Han hade fullt med pojkiga leksaker i början efter brorsan men ägnade dem inte mkt intresse alls, så detta att det är nån slags genusmamma som styr sin pojke att bli feminin är ren bullshit. Visst, det kanske finns de som gör det, men de allra flesta gör inte det så det är i regel inget som kommer från föräldern.

För en man som inte är det minsta feminin så känns det nog svårare till en början när sonen visar sig vara lite annorlunda kanske men jag är såå glad att min man fattat att det är mycket viktigare att barnet känner sig accepterad som han är än att han beter sig enligt samhällets normer!

Ni som tycker att man ska tvinga in barnet i normen, ni har aldrig funderat över vad som händer med barnet som inte känner sig accepterad och älskad av sina föräldrar som han eller hon är? Personligen tror jag det gör mycket större skada än nån enstaka kommentar från någon i skolan eller förskolan, så jag rustar honom till att kunna säga ifrån och inte ta åt sig. Men än så länge har vi inte haft några problem med att andra barn varit elaka i förskolan och han är nu 5 år. Jag upplever att förskolan han går på pratar mycket om hur man är en bra kompis osv så där tror jag de gör ett bra jobb! Något barn har frågat mig om han bara tycker om att leka med tjejgrejer och jag har då bara svarat att det är barnleksaker men att han gillar saker som många tjejer kanske också brukar gilla. Sen har det inte varit mer med det.

Nej, det tycker jag faktiskt inte. Anledningen till åsikten är att man vill bespara barnet lidande. Inte att man har något emot folk som går med färgglada kläder.

Tycker du att det är intolerant att tycka att det är fel att skicka sina barn nakna till förskolan?

En pojk kommer inte att vilja ha färgglada kläder såvida man inte uppmuntrar det. Kläder är för barn i de flesta fall en ickefråga. De kommer att ta på sig de kläder föräldrarna lägger fram och fortsätta klä sig som föräldrarna klär dem.

Frågan är varför du låter honom välja. Det om något är att sätta fokus utseendet på kläderna och ytlighet.

Nej, jag tycker inte det är fördomsfullt utan realistiskt.

Inte konstigare än att du väljer att ge barnen hälsosam mat.

Det är det bara du som tycks förespråka.

Vissa folk i den här tråden har svårt att förstå skillnaden mellan att vara normal och att ogilla det som är onormalt.

Det går alldeles utmärkt att vara normal utan att sprida fördomar. Mer sannolikt att det just är den onormala som sprider fördomar, eftersom det är norm att inte sprida fördomar i Sverige.

Här är en tills vidare:

"Unga hbtq-personer är mer utsatta för diskriminering, hot och våld än andra unga och mår därför sämre."

www.mucf.se/unga-hbtq-personers-halsa

Och? Människan är fördomsfull. Samhället är fördomsfullt. Det är också därför det enbart är destruktivt att inte följa normer.

Menar du att ditt barn blir mindre olycklig för att dennes olycka orsakas av att samhället är fördomsfullt?

Du som förälder har stor påverkan på om barnet vill välja kläder och vilka kläder barnet väljer. Om du är skapligt pedagogisk så vill barnet ha på sig de kläder som är norm.

Människan är en biologisk varelse med instinkter. Vi är ett resultat av samspelet mellan biologi och miljö.