Son kallas "flicka med snopp"
Ni som förespråkar att man som förälder ska klä sin pojke pojkigt och klippa håret kort bara för att han är pojke, ni har inte erfarenhet av att ha ett sånt barn som protesterar emot det med bestämdhet. Båda mina barn har väldigt starka åsikter och viljor när det kommer till vilka kläder de vill ha och trivs i. Vissa barn bryr sig inte alla om kläder utan tar på sig det föräldern tar fram men mina barn är inte så, om de inte har kläder de trivs i. Jag tycker att alla, både vuxna och barn ska få ha kläder som de känner sig bekväma i och trivs med, så länge de är funktionella. Vi styr på så sätt att vi inte köper klänningar till honom (bortsett från utklädningskläder), men kompromissar så att han kan få tex en tröja som glittrar eller med motiv med färg som han gillar.
Äldsta är väldigt grabbig och gillar bilar, actionhjältar, Ninjago och allt som faller inom normen för vad pojkar leker med. Samma gäller kläder. När lillebror föddes så klädde vi honom i samma kläder som storebror haft de första två åren ungefär, tills han själv med stor bestämdhet började uttrycka vad han ville ha på sig. Vi klippte även hans hår kort i ungefär samma ålder. Väldigt tidigt utryckte han att han ville ha långt hår och hade vi fortsatt hålla honom korthårig hade vi fått tvångsklippa honom och han hade varit ledsen varje gång. Han vill också ha kläder i som han tycker är fina färger dvs rosa, lila och regnbågsfärger. Han gillar motiv som hästar, enhörningar, prinsessor och i stort sett allt som anses tjejigt. Han leker också helst och bäst med tjejer eftersom de ofta vill leka med samma saker.
Nu till jul önskade han sig mest av allt My little pony-hästar. Ska jag som förälder då gå och köpa bilar till honom istället som han inte ens kommer leka med eller bli glad för, men storebror kan få vad han önskar sig eftersom det faller inom normen? Han hade fullt med pojkiga leksaker i början efter brorsan men ägnade dem inte mkt intresse alls, så detta att det är nån slags genusmamma som styr sin pojke att bli feminin är ren bullshit. Visst, det kanske finns de som gör det, men de allra flesta gör inte det så det är i regel inget som kommer från föräldern.
För en man som inte är det minsta feminin så känns det nog svårare till en början när sonen visar sig vara lite annorlunda kanske men jag är såå glad att min man fattat att det är mycket viktigare att barnet känner sig accepterad som han är än att han beter sig enligt samhällets normer!
Ni som tycker att man ska tvinga in barnet i normen, ni har aldrig funderat över vad som händer med barnet som inte känner sig accepterad och älskad av sina föräldrar som han eller hon är? Personligen tror jag det gör mycket större skada än nån enstaka kommentar från någon i skolan eller förskolan, så jag rustar honom till att kunna säga ifrån och inte ta åt sig. Men än så länge har vi inte haft några problem med att andra barn varit elaka i förskolan och han är nu 5 år. Jag upplever att förskolan han går på pratar mycket om hur man är en bra kompis osv så där tror jag de gör ett bra jobb! Något barn har frågat mig om han bara tycker om att leka med tjejgrejer och jag har då bara svarat att det är barnleksaker men att han gillar saker som många tjejer kanske också brukar gilla. Sen har det inte varit mer med det.