Ska jag berätta för skolan om sextrakasserierna fastän jag inte får för min dotter?

Ingen tvekan alls - berätta! Ett annat barn blir utsatt!!

Vi pratar mycket om olika sortes hemligheter. Hemligheter/förtroenden som känns bra i magen/hjärtat, som kanske gör en glad, de skall barnet känna att det är ok att hålla för sig själv.

Hemligheter som däremot känns dåligt, gör ont, barnet går och lägger energi på för att finna lösningar på - dem vill bi att varnet kommer med till oss vuxna. Det är sedan vi som får ta beslut om vad som blir nästa steg.

I ett sådant här fall hade jag utan tvekan givit barnet tre val - 1) stötta kompisen och gå tillsamnans till en lärare och berätta. 2) gå tillsammans med mig och berätta vad kompisen sagt. 3) jag går själv och berättar vad mitt barn sagt.

Jag hade själv förordat alternativ 1 - stöttat dem och vid behov funnits med i bakgrunden, bokat mötestid m läraren, kanske kort förberett läraren på att det är ngt svårt och viktigt dessa båda barn ska försöka att berätta om.

Ingenstans finns alternativet att inte berätta.