Ja jag har blivit bitter. Ständigt får jag avslag från tjejer på dejting - sidor, ingen som vill prata, ingen som gillar min profil, ingen som svarar (ok 1 på 20 kanske men det är ju väldigt dåligt)..De är som att det är lönlöst att vara med på dejting - sidor, och nu när jag börjar bli bitter så går det ännu sämre för det kommer smitta av sig när jag nät - dejtar.
Hur blir jag mindre bitter? Och hur kan jag få bättre lycka på nät - dejtingen?
Jag orkar inte läsa alla svar men måste komma med en kommentar.Du skriver att du vill ha en tjej med något innanför pannbenet. Nu kan ju det definieras på olika vis, men hur du skriver och formulerar dig är i så fall ganska viktigt.
JAG hade lagt meddelanden åt sidan om de genomgående skrevs med särskrivningar typ nät - dejting. Klart man kan stava fel, men att konsekvent skriva isär alla sammansatt ord känns nog för många som tämligen outbildat. (Eller oengagerat - om det nu är så att det är telefonen som ?gör det? så får man backa och rätta).
Trodde inte bitterheten kunde nå lägre! Varit på dajtingträff IRL med massa andra singlar. Börjar med att jag hamnar vid ett bord, pratar glatt med några andra kvinnor där, det flyter på bra. Sen kommer en av de brötigaste karaktärer jag stött på och sätter sig, lång och stor och drar "cocky and funny"-skämt som det kallas hela tiden med kvinnorna jag pratade med. Det känns som jag är på ett krigsfält på medeltiden och den stoltaste och arrogantaste riddaren har besegrat mig och håller svärdet mot strupen.
Kvinnorna skrattar med men det är svårt att veta vilka som gillar det och vilka som tycker han är en riktigt störig typ.
Jag minglar vidare efter ett tag då jag blev helt stum efter hans intåg. Jag pratar med några men vi har inte rätt koppling. Sen träffar jag den där "energirika spontana tjejen" jag nämnde förut, de som jag ofta faller för. Det är hon och tre andra killar. En av dem avböjer efter ett tag, jag hon och han pratar och vi kommer bra överens alla tre. Hon verkar intresserad av oss båda faktiskt. Vi kom väldigt bra överens. Men efter någon timme ska de båda gå och köpa en drink. Jag blir ombedd att vakta deras kläder, eftersom jag inte dricker alkohol. Jag väntar och väntar och väntar. Till slut ger jag upp och får gå o se vart de tagit vägen, och då står de i baren och pratar för fullt hus och dricker deras drink.
Det kändes som att jag återigen blivit besegrad. Hon visade tydligt mer intresse för honom, och det var dåligt gjort av dem att bara lämna mig där tycker jag, när vi precis innan talat om att man ska "agera mot andra som man själv vill bli behandlad". Ironiskt.
Jag tackar artigt för mig till de båda, trots att jag känner bitterhet och väljer att gå hem.
Något ganska tydligt var att den andre killen framhävde gång på gång på ett lite komiskt sätt i olika sammanhang hur han var "farlig". Varje gång han sa det såg det ut som hon blev lite mer intresserad. Jag framhävde å andra sidan en gång att jag var snäll (i en viss situation jag beskrev), och ja min magkänsla säger mig att det gav mig minuspoäng, Vad tror ni?
Några synpunkter? Erfarenhet ger färdighet. Bitterheten har minskat lite efter att jag skrivit av mig iaf.
Trodde inte bitterheten kunde nå lägre! Varit på dajtingträff IRL med massa andra singlar. Börjar med att jag hamnar vid ett bord, pratar glatt med några andra kvinnor där, det flyter på bra. Sen kommer en av de brötigaste karaktärer jag stött på och sätter sig, lång och stor och drar "cocky and funny"-skämt som det kallas hela tiden med kvinnorna jag pratade med. Det känns som jag är på ett krigsfält på medeltiden och den stoltaste och arrogantaste riddaren har besegrat mig och håller svärdet mot strupen.
Kvinnorna skrattar med men det är svårt att veta vilka som gillar det och vilka som tycker han är en riktigt störig typ.
Jag minglar vidare efter ett tag då jag blev helt stum efter hans intåg. Jag pratar med några men vi har inte rätt koppling. Sen träffar jag den där "energirika spontana tjejen" jag nämnde förut, de som jag ofta faller för. Det är hon och tre andra killar. En av dem avböjer efter ett tag, jag hon och han pratar och vi kommer bra överens alla tre. Hon verkar intresserad av oss båda faktiskt. Vi kom väldigt bra överens. Men efter någon timme ska de båda gå och köpa en drink. Jag blir ombedd att vakta deras kläder, eftersom jag inte dricker alkohol. Jag väntar och väntar och väntar. Till slut ger jag upp och får gå o se vart de tagit vägen, och då står de i baren och pratar för fullt hus och dricker deras drink.
Det kändes som att jag återigen blivit besegrad. Hon visade tydligt mer intresse för honom, och det var dåligt gjort av dem att bara lämna mig där tycker jag, när vi precis innan talat om att man ska "agera mot andra som man själv vill bli behandlad". Ironiskt.
Jag tackar artigt för mig till de båda, trots att jag känner bitterhet och väljer att gå hem.
Något ganska tydligt var att den andre killen framhävde gång på gång på ett lite komiskt sätt i olika sammanhang hur han var "farlig". Varje gång han sa det såg det ut som hon blev lite mer intresserad. Jag framhävde å andra sidan en gång att jag var snäll (i en viss situation jag beskrev), och ja min magkänsla säger mig att det gav mig minuspoäng, Vad tror ni?
Några synpunkter? Erfarenhet ger färdighet. Bitterheten har minskat lite efter att jag skrivit av mig iaf.
Det var så tragikomiskt också... Medan de var i baren och drack sin drink så satt jag och tecknade lite figurer på ett papper (är bl a serietecknare), så jag tänkte att jag kunde imponera lite med mina tecknartalanger (vilket sällan funkar!). De kom tillbaks och de tyckte dem var så fina, så säger han till tjejen "Men det är ju du!" och pekar på en mus jag tecknat... Det var förstås en sexanspelning.
Det var efter det jag gick, hade tappat allt självförtroende vid det laget. Men jag får hoppas att de hade en trevlig kväll efter det.
Trodde inte bitterheten kunde nå lägre! Varit på dajtingträff IRL med massa andra singlar. Börjar med att jag hamnar vid ett bord, pratar glatt med några andra kvinnor där, det flyter på bra. Sen kommer en av de brötigaste karaktärer jag stött på och sätter sig, lång och stor och drar "cocky and funny"-skämt som det kallas hela tiden med kvinnorna jag pratade med. Det känns som jag är på ett krigsfält på medeltiden och den stoltaste och arrogantaste riddaren har besegrat mig och håller svärdet mot strupen.
Kvinnorna skrattar med men det är svårt att veta vilka som gillar det och vilka som tycker han är en riktigt störig typ.
Jag minglar vidare efter ett tag då jag blev helt stum efter hans intåg. Jag pratar med några men vi har inte rätt koppling. Sen träffar jag den där "energirika spontana tjejen" jag nämnde förut, de som jag ofta faller för. Det är hon och tre andra killar. En av dem avböjer efter ett tag, jag hon och han pratar och vi kommer bra överens alla tre. Hon verkar intresserad av oss båda faktiskt. Vi kom väldigt bra överens. Men efter någon timme ska de båda gå och köpa en drink. Jag blir ombedd att vakta deras kläder, eftersom jag inte dricker alkohol. Jag väntar och väntar och väntar. Till slut ger jag upp och får gå o se vart de tagit vägen, och då står de i baren och pratar för fullt hus och dricker deras drink.
Det kändes som att jag återigen blivit besegrad. Hon visade tydligt mer intresse för honom, och det var dåligt gjort av dem att bara lämna mig där tycker jag, när vi precis innan talat om att man ska "agera mot andra som man själv vill bli behandlad". Ironiskt.
Jag tackar artigt för mig till de båda, trots att jag känner bitterhet och väljer att gå hem.
Något ganska tydligt var att den andre killen framhävde gång på gång på ett lite komiskt sätt i olika sammanhang hur han var "farlig". Varje gång han sa det såg det ut som hon blev lite mer intresserad. Jag framhävde å andra sidan en gång att jag var snäll (i en viss situation jag beskrev), och ja min magkänsla säger mig att det gav mig minuspoäng, Vad tror ni?
Några synpunkter? Erfarenhet ger färdighet. Bitterheten har minskat lite efter att jag skrivit av mig iaf.
Det var så tragikomiskt också... Medan de var i baren och drack sin drink så satt jag och tecknade lite figurer på ett papper (är bl a serietecknare), så jag tänkte att jag kunde imponera lite med mina tecknartalanger (vilket sällan funkar!). De kom tillbaks och de tyckte dem var så fina, så säger han till tjejen "Men det är ju du!" och pekar på en mus jag tecknat... Det var förstås en sexanspelning.
Det var efter det jag gick, hade tappat allt självförtroende vid det laget. Men jag får hoppas att de hade en trevlig kväll efter det.
Som kvinna slipper du ju allt det där. Har du bara en fin bild så är saken biff.