Varför har vi så svårt att uppskatta vårt förflutna?

Exemplet hade ju gett mer och känts tillförlitligare om du valt 4 syskon och hur de försörjde sig jämfört med deras far.

Jag kan ju också göra som du och plocka 4 namn från olika familjer:

Johannes Tornberg född 1640 död 1717 kyrkoherde
Lars Erasmusson född 1635 död 1677 bokhållare
Henrik Hansson född 1641 död 1736 vindragarålderman
Josef Andersson född 1650 död 1716 hemmansägare

Eller också tar man en speciell familj och ser vad barnen gör i förhållande till sina föräldrar

Grels Eriksson föddes 1758 och dog 1837 och var hemmansägare (bonde alltså). 
han fick 5 barn, två söner och tre döttrar:

Anna föddes 1785 och blev bondhustru.

Magdalena föddes 1786 och blev också bondhustru

Äldsta sonen Erik föds 1787 blev bonde på hustruns gård genom hemmansbyten 

Katarina föds 1789 och blev också bondhustru. Även hennes giftemål har sammanhang med hemmansbytet där hennes man och Eriks fru är syskon

Yngste sonen Grels föds 1793 och gifter sig 1818 och är den som tar över stamhemmanet. 

Det fanns i dessa trakter ett gammalt talesätt som sa att tom 1600-talet gifte sig makt till makt, därefter gifter sig mark till mark och det stämmer rätt bra. 

Jag glömde skriva att en förgångsman väl knappast kan kallas självförsörjande det ligger ju i själva begreppet att någon annan lovat honom mat och husrum

Du kan ju inte skylla andra för att ha fördomar när det egentligen är du själv som gör tankevurpor. Du försöker översätta hur dagens samhälle fungerar och översätta det till hur du tycker att det borde varit förr. Självhushållning var det normala förr i världen, inte för att man inte kunde förlita sig på handel pga av avsaknad av maskiner utan för att det inte fanns något behov av att handla och det inte så oväsentliga faktum att när inte vara ska bytas mot vara utan vara bytas mot pengar så behöver man få in pengar också. 

Om vi nu är tillbaka på 1700-talet så kunde knappast bönderna välja vilken typ av jordbruk man skulle bedriva och vilken odling man skulle specialisera sig på. Nu är du där igen att du försöker översätta dagens samhälle till något som borde varit infört för 300 år sedan, Bondgårdarna producerade vad man behövde och vad som gick att odla just där den gården låg. En hint om vad som kunde odlas får man om man läser avtalen om vad prästen skulle ha i tionde. I Norrland handlar det uteslutande om korn medan det längre söderut även kan vara både vete och havre. 

Jag tror inte någon bonde på den tiden så jakt och fiske som bisysslor utan som en del av det dagliga arbetet, En gårds värde låg ju inte bara i arealen utan också i fiske och jakträtterna. Ett yrke per person fanns långt innan 1900-talet att vara bonde var ett yrke med mängder av arbetsuppgifter, Som bonde odlade man jorden, jagade och fiskade, man högg skog till ved och för att bygga med, man brände trä till tjära, man malde sitt eget mjöl fram till byn eller socknen gemensamt satsade på en egen kvarn, 

Naturligtvis fanns det klasskillnader mellan bönderna då liksom nu men du blandar och ger. Små- eller storbönder har ju inget med om man är kronobonde eller skattebonde eller för den delen frälsebonde även om det inte var så tilltalande för många att satsa på att bli storbonde om man var frälsebonde. 

Eftersom bonde var det fjärde ståndet så är det väl rätt självklart att de hade i alla fall ett visst  inflytande formellt men  som överallt så är det inte alltid det formella och informella inflytandet är detsamma. En småbonde som dessutom var 6-man eller 12-man och kanske kyrkvärd hade ett betydligt större inflytande på socknens göranden och låtanden är storbonde som bara hade pigor och drängar från grannsocknen. 

Jag förstår inte vad du skriver här. Vad har Evas bok att göra med Tänkeböckerna? Och vilken majoritet var från landsbygden? De som nämns i tänkeböckerna överhuvudtaget eller de som beviljas burspråk? Eller djäknarna eller skolelever över lag? 

Eva skriver väl om barnen egentligen så hur hänger det ihop med resten?