Varför har vi så svårt att uppskatta vårt förflutna?

När jag ser historieätarna lägger jag märke till en sak: att man gärna ser ner på äldre tider och människorna som levde då. Man förklarar gärna alla de nackdelar som existerade och det är sällsynt att man faktiskt tar sig tid att förklara varför saker var som de var.

Ett bra exempel är det första avsnittet av Historieätarna. I detta program förklarar man att förr kunde man inte välja jobb utan man fick ärva sin yrke, vilket framställer det hela som att människor totalt förbjöds att följa sitt eget kall i livet. Man säger ingenting om att det hela snarare handlade om att möjligheterna till valmöjligheter var begränsade tack vare svagare ekonomi och dåliga utbildningsmöjligheter (vilket i sig berodde på begränsningar i infrastrukturen som försämrade möjligheterna för texter att spridas), och att det var därför som många människor inte kunde "följa sin dröm". Detta väljer man att inte lägga någon som helst tid på att förklara, men man lägger väldigt tung vikt vid häxbränningar och dödsstraff. Det passar mer vår bild av det förflutna att beskriva det destruktiva.

Det här är inget nytt fenomen. Det är en allmän sanning att medeltiden var en tusen år lång dyster och mörk period. Det är en allmän sanning att människor förr var helt övertygade om att jorden var platt. Det är också en allmän sanning att livet för forna tiders bönder levde miserabelt och fattigt...

Så min fråga är: varför verkar vi ha ett behov av att trycka ner gamla tider och gamla tiders människor? Varför har vi så svårt att faktiskt hylla dem för alla framsteg de gjorde och varför har vi så svårt att faktiskt vara tacksamma för deras insatser för eftervärlden?

Anledningen till att man ärvde sitt yrke var INTE på grund av dålig ekonomi eller dåliga utbildningsmöjligheter utan man ansåg PÅ RIKTIGT att det var så det skulle vara.

Det där med att följa sin dröm och förverkliga sig själv, är vad jag har förstått en väldigt modern tanke som hänger ihop med individualismen.

Förr var det inte ens en fråga, tror jag. Man föddes in i en familj, i en samhällsklass och in i de förväntningar som hörde ihop med det. Det var viktigare att leva upp till familjekraven än att följa en egen vilja.

Idag är förväntan nästan det rakt motsatta. Du förväntas ta reda på vad du själv vill, oberoende av omgivningen, och uppfylla dina drömmar på egen hand. Det är den outtalade plikten för nutidsmänniskorna. Jag är inte helt säker på att det passar alla människor bättre, faktiskt.

Det fanns naturligtvis fördelar med livet på medeltiden också. Vissa mådde säkert bättre då, än vad de skulle ha gjort om de levde idag. Varken historien eller nutiden är ju renodlat svart eller vit. 

Med andra ord TS, VI tycker att det är dåligt om man inte kan få göra fria individuella val och få följa sin dröm. DE tyckte inte så förr. Det var en helt okänd företeelse. Man tänkte inte ens tanken. Fanns inte på kartan. För dem var det POSITIVT att bli smed för att pappa var smed, eller rättare: det var så självklart att det var så det skulle vara att man inte ens reflekterade över det.