Är det sant att kvinnor inte faller för snälla och försiktiga män?

En snäll person värderar allas behov i sällskapet, ja.

Rimligtvis ställer man frågor till alla i sällskapet. Det är vanligt hyfs.

De där middagsbjudningarna finns bara i din fantasi. Jag har då inte talat om dem iaf.

Jag förstår din poäng, och du har en tycker jag, men det är inte riktigt så enkelt. Ibland kan det nog hända att det är svårt eller omöjligt för kvinnan att initialt inse att mannen framför henne inte är den han försöker framstå som. Men alla män är inte skickliga psykopater, och ofta är det nog lätt att se en hel del varningstecken. Ställer man in sina antenner på att söka efter kvalitativa långsiktiga egenskaper och dessutom äkthet, tror jag att man kommer långt bara där. Vill man ha en spännande person som tar en med storm, och inom sig när sig en dröm om den vackre prinsen som kommer med sin häst, ja, då är man på farligare mark.

Jag har inga problem med att man kan ha olika definitioner på ordet snäll. Jag undrar hur det kan väcka så stor anstöt hos dig. Anledningen till att jag och många andra män, definierar snäll som timid och tillbakadragen och initiativlös är för att vi själva varit det, många av våra vänner har varit det, samtidigt som vi har uppfyllt alla kriterier på snällhet som rimligtvis finns och vi har sett hur lite nytta vi och andra har haft av det. Vi har samtidigt sett hur killen som våldtog en blyg tjejklasskompis på toaletten har uppfattats som attraktiv och spännande och ev. "snäll" av tjejerna i klassen, och vi har därför känt oss vara objektivt snällare än denne. Vi har en historia att berätta, och det är därför som ämnet är känsligt för oss, som jag har förklarat. 

Det blir ju också fel om man definierar "snäll", som snäll mot enbart en viss person, t.ex.. tjejen. Om en person sparkar sin son men alltid ger rosor till sin fru, skulle inte jag beteckna denna person som snäll. Men kanske är det så vissa tjejer menar när de säger att de vill ha en snäll man. En man som är snäll mot dem, men om han är snäll mot andra är inte lika avgörande.

Man kan ju i sammanhanget fundera över hur den snällaste personen som finns är. Jag tänker att den snälla personen är snäll mot alla som hen träffar. Eller möjligtvis är hen snäll på ett mer extremt vis, att denne tar hänsyn till andra i väldigt högre grad än andra. Tar man väldigt stor hänsyn till vad andra tycker, kommer man själv ta väldigt liten plats. Och är man snäll mot alla, börjar man sakna kontur. Jag kan inte tänka mig att det är något positivt eller sunt.

Visst är det så att somliga av de blyga, tillbakadragna männen har fått en partner till slut. Jag tycker ändå inte att det skulle vara ett bevis på t.ex. att de haft det lätt med tjejer, eller att de ses som attraktiva av kvinnor. Ibland tänker jag att om t.ex. Zlatan eller någon annan stor stjärna började ragga på min fru, så skulle jag inte ha någon chans. Jag inbillar mig inte att det är min stora unika attraktion som gör att jag har fått en partner, utan tror att det i slutändan handlar om vilka alternativ som står till buds. Hade min fru fått välja mellan mig och Zlatan när vi träffades, då hade vi inte varit gifta. Det kan vi nog slå fast. 

Jag känner ett fåtal personer som är verkligt fina människor, ärligare än majoriteten, högre moralisk kompass än folk i gemen, som är äldre än 40 år och ändå inte har haft sex eller ens ett förhållande. Jag vill inte skylla det på någon annan än dem själva, men jag tycker ändå att det är djupt tragiskt. Både för dem själva och för de presumtiva partners de har missat.

Det är visat i forskning att giftavhsr bättre hälsa och lever längre då det är snarare kvinnorna som har för höga krav.

Sedan är alla människor attraktiva i någon mening.

Skulle snarare säga tvärtom eftersom kvinnor inte vill kännas vid sina biologiska drifter och dessutom inte erkänner dem. Dessutom vet kvinnorna bara hur de själva tycker medan en man med viss erfarenhet stött på 1000-tals kvinnor och vet vad som fungerar.

Jag kan ta vilken man som helst och påpeka vad han kan förbättra. Vanligt fel män har är att de har för slapp och otrygg hållning samt är för släta känslomässigt.

Beror på hur du definierar "stöta". Sedan behöver du i många fall inte ens stöta själv eftersom kvinnorna "stöter" på dig.

Forskningen visar att den viktigaste faktor som kvinnor skattar när det gäller män handlar om pengar och status.

Så om vi säger att du fick välja mellan din nuvarande man, och en rik rockstjärna eller kändis precis innan ni blev tillsammans så undrar jag då vad du skulle ha valt? Och du behöver vara ärlig i ditt svar.

Du kan inte jämföra med att lämna din man nu för en rockstjärna, för då har ni ju knutit så hårda band till varandra att det inte blir fair game. Det behöver vara en situation där du får välja mellan två partners som du har ungefär samma relationsstatus till, varav den ena är rik och rockstjärna, och den andra inte. 

Och varifrån kommer då pirret i magen, tror du? Är det vad man åt till frukost, eller handlar det om en "oförklarlig" kemi, eller kan det vara så att kvinnors pirr uppstår p.g.a. status, makt och pengar (som forskningen entydigt visar).

Man kan ju sitta själv och spekulera hur man tror eller tycker att verkligheten är beskaffad när det gäller om attraktionen för män ökar med männens ekonomiska resurser.

Men jag föredrar att luta mina åsikter på forskning i denna fråga. Så om du ger mig några forskningsresultat för din tes, kommer jag att ändra åsikt om jag tycker studierna är välgjorda. Tills vidare tror jag på de studier som gjorts som visar motsatsen till vad du säger.

Så det är enligt dig enbart doften som spelar roll. Så t.ex. de som saknar luktsinne kan inte bli förälskade, menar du?

Det är bara trams...  Visst det finns många faktorer, men om man skulle rangordna så är jag helt säker på att mannens bankkonto kommer väldigt högt upp på listan. Om man därtill lägger saker som muskler, status och kändiseffekt då har Zlatan sitt på det torra.

När Elvis Presley hade konserter fick kvinnorna väldigt blöta trosor. Vad kan det ha berott på, tänker du? De lär ju inte ha känt hans lukt när de satt nere i publikhavet.

Tycker faktiskt att det är du som inte använder gängse betydelse av ordet snäll. Män som Persbrandt eller Alexander Bard benämns inte som snälla utan det är Peter på jobbet som tänker på sig själv och alla andra.

Poängen här är att snälle Peter skulle bli mer framgångsrik med kvinnor om han lärde sig att tänka mindre på andra, bli mer som exempelvis Persbrandt. Dock förhoppningsvis inte hela vägen för då blir Peter oförmögen att skapa långsiktiga förhållanden.

Sedan när blev det självutplånande att tänka på andra än sig själv?

Men varför inte vara genuin och ärlig mot sig själv istället för att formas av majoriteten? Allt för vadå...en kvinnas skull? Nej då förstår jag de så kallade "mesiga" killarna som du beskriver. Åter igen, mesig i vems ögon...en kvinnas.

Absolut, alla gör fria val i någon utsträckning men det som är synd är om de snälla och omtänksamma killarna står utan kärlek med de egenskaperna bara för att tjejer värdesätter motsatsen. Det går lite emot vad kärlek i långa loppet går ut på.

Vad säger att en snäll och omtäksam kille per automatik är socialt efterbliven?