Är det sant att kvinnor inte faller för snälla och försiktiga män?

Att vara öppen, snäll och trevlig kommer fortfarande inte ge dig några kvinnor. Du måste visa på självförtroende och driv.

Inte kul att uppfattas som obehaglig bara för att man råkar vara väldigt blyg...

Jag menar att det finns kvinnor som nöjer sig med en man de inte är attraherade av, eftersom dessa kvinnor vill leva i tvåsamhet.

Om de hade kunnat hade de valt en annan man men eftersom dessa kvinnor inte är tillräckligt bra på att attrahera män får de nöja sig med en man andra kvinnor inte vill ha.

Avvisar mig gör de alltid men jag vill inte framstå som obehaglig om jag närmar mig en tjej.

Både och. Frågar jag om en dejt blir jag alltid avvisad. Börjar jag prata med någon på nån tillställning så lyssnar de kanske ett tag men går vidare rätt snabbt.
Jag låter dem alltid vara sedan och gör inga nya försök med dem.

Tack! Du skriver precis hur jag skulle vilja vara, hur jag skulle vilja känna mig. Men hur når jag dit? Jag tänker att det bästa jag kan göra är att försöka och försöka igen. Men det hjälper inte. Kanske för att det aldrig funkar.
Jag är jätterädd hela tiden. Vet du vad som hände en av de sista gångerna jag bad en kvinna om en dejt? Jobbade med ett konsultuppdrag på en firma och blev intresserad av en kvinna där. Innan jag slutade där tog jag mod till mig för att fråga om hon kunde tänka sig ta en kopp kaffe på stan med mig. Jag närmast stammar fram orden och så plötsligt tappar jag all kontroll över min blåsa. Inför henne. I ren nervositet. Hur kan jag ens närma mig att känna mig som Iron Man?

Intressant tråd och intressant diskussion.

Jag vill gärna föra lite synpunkter till bordet, om någon är intresserad av att fortsätta diskussionen...

1. Ang. definitionen av ordet snäll. Vissa definierar snäll mer som en personlighetstyp som är lite försiktig och tillbakadragen. Andra menar att det är en egenskap av flera som betyder ungefär "gott hjärta". Jag tror att skillnaden i synsätt beror på skilda erfarenheter i livet. Jag själv har varit en snäll man, men övergått till något helt annat. Har man genomlevt en sådan övergång har man fått vissa insikter i konsekvenserna av att vara just snäll. Den här erfarenheten önskar man säkert dela med sig till andra och när man gör det uppstår missförstånd uppenbarligen. 

2. Många kvinnor i tråden anser tydligen att män ska vara "snälla", och att det är ett viktigt kriterium, dock inte det enda, när de väljer en partner. Det är väl också den mest vanliga egenskapen som kvinnor och tjejer efterlyser officiellt. Flera av dessa kvinnor anser också att de själva följer sin norm. De har ju blivit ihop med en godhjärtad person, som de anser vara snäll. Jag tänker då att de a) använder en annan definition av snäll än t.ex. mig, samt b) möjligen inte alls har analyserat tillräckligt noga på vilka grunder de väljer en partner. Jag tror inte att kvinnorna själva vet hur de fungerar på det här området lika bra som männen. Kvinnorna (de heterosexuella) har nämligen inte försökt få andra kvinnor att bli ihop med dem. Det har männen. Och detta har lett till att de vet detta bättre. 

Samtidigt så har snälla män en empirisk kunskap som sakta vuxit sig stark. Det handlar då om att de märkt att uppvisad snällhet inte är en egenskap som premieras av kvinnor. Det har de märkt och blivit olyckliga av, och efter ett tag (förhoppningsvis) bytt strategi. De har lagt märke till att män som tar mindre hänsyn till andras känslor, som är mer bestämda och bryter normer på ett burdust men charmigt sätt får mer uppmärksamhet och kärlek och värme av kvinnor.

Snällhet, åtminstone den som jag talar om, är en slags normföljande verksamhet. Man följer konventioner och regler, och visar hänsyn på alla möjliga sätt. Det här sättet att se på snällhet innebär att det inte är en äkta personlighetsdrag inom människan, utan snarare en konvention. Konventionen snällhet är t.ex. aldrig provocerande, men däremot mycket förutsägbar och också tråkig. Att vara snäll innebär ju att förhålla sig till vad andra tycker om något och att skjuta undan sina egna behov för att gagna andra. Det är givetvis ädelt, men det fungerar absolut inte om man är en man som önskar få en nära kontakt med kvinnor. 

Det känns som det är två olika verkligheter som möts, och det känns i mina ögon lite sorgligt att båda sidor visar så lite förståelse för varandras erfarenheter kring det. En mer ödmjuk och utforskande inställning vore att föredra.

Jag tycker också väldigt synd om de kvinnor som missar de "snälla" männen. Män som kan hålla tillbaka sina egna behov, som är snälla och omtänksamma  har många fina egenskaper och förmågor som inte tas tillvara när de inte hittar en partner, eller iaf får problem med det. Förvånande nog finns det kvinnor i den här tråden som avfärdar de snälla männen som asociala och svåra och att de inte är värda att komma i kontakt med. Jag skulle hävda att de snälla männen både är sociala, roliga, kunniga, omsorgsfulla, kreativa, etc. men de gör inget större avtryck vid ett första möte. De kvinnor som skulle ge dem en chans skulle kunna hitta en fantastisk partner i mötet med en sådan man - men det skulle då krävas mer initiativtagande från kvinnan troligtvis.

Jag tror dock att de snälla männen behöver få bättre insikt i vad kvinnor eftersöker och omforma sig efter detta. Många säger att raggnings-guru-videor på youtube är ytliga och fördomsfulla, men jag tror att de kan vara bra för dessa män. De behöver inte ändra sin personlighet så mycket utan snarare lära sig att förändra sitt förhållningssätt i mötet med andra kvinnor. Det är inte särskilt mycket svårare än att lära sig köra bil. Dock är det väldigt svårt att lära sig att köra bil, om man aldrig tränar, eller ens testar att köra en bil. 

Mikael Persbrandt engagerar sig i många sociala frågor. Gör det honom till en snäll man?

Det jag sa ligger i beteende inte hur de väljer att arbeta. Du kan vara ett svin och jobba för Röda korset.

Så bra. Då kan vi enas om att den snälle killen ska bete sig som "den snälle" Persbrandt för att få kvinnor.

"Mikael Persbrandts memoarer har omgetts av spänning innan de kom ut. Är de nu sådant sprängstoff?

Nja. Han tar sig från förorten via balett, konst och jobb som taxichaufför och scenarbetare till teaterkonstens högborg: Dramaten. Det är svårt att läsa hans tid där utan #MeToo-glasögon och att han såg på Dramaten som den stora svarta vaginan. Persbrandt talar också om manlig konstnärsmytologi. Filmrollerna börjar trilla in och en medspelare är alltid försenad, bakfull och tilltufsad. Persbrandt tar det som en förebild. Han springer själv omkring naken under en inspelning, visar könet och tycker det är vansinnigt roligt.

Med åren blir han en vandrande skandalrubrik, ett kvällstidningsmonster: med ständiga otrohetsaffärer, knark och sprit. Han ljuger. Han hamnar ständigt på utskjutningsrampen där han kämpar för att nå botten, drar i sig mängder av kokain och umgås med kriminella. Halva boken handlar om hans mörka sida, hans "svinerier"."
www.smp.se/kultur/skandalerna-dominerar-hos-p.../

Persbrandts beteende har hjälpt honom att attrahera kvinnor. Det är det som är poängen.

Sedan är denna snäll och tråkig eller inte diskussionen rätt meningslös. Vi kan ju bestämma oss för att inte använda ordet snäll i denna tråd. När en sådan som Persbrandt benämns som "snäll" har det förlorat all betydelse.

Jag håller förövrigt med om att Persbrandt inte är tråkig. Men snäll? Ha ha