Man kan vara snäll men man måste ha integritet och våga säga nej. Skapa en nyfikenhet. Ingen vill ha det som är lätt att få, alla vill ha det som är svåråtkomligt.
Jag var ihop med en man i 24 år (17 år som gifta) han var snäll och försiktig, mycket sällan blev han arg men han var aldrig mesig eller en toffel för den saken skull. Utan ha stod för den han var i sin personlighet och kunde säga nej om han kände att han behövde detta. Efter skilsmässan så förblev vi bästa vänner faktiskt och forsatte att göra kul saker ihop fast som vänner.
Det finns en annan tråd som det skrivs där en kille skriver om sig själv.
Här är den.
www.familjeliv.se/forum/thread/78463299-hur-motverkar-man-bitterhet-vid-nat-dejting/11
Här är hur det gick när han gick på dejt.
"Trodde inte bitterheten kunde nå lägre! Varit på dajtingträff IRL med massa andra singlar. Börjar med att jag hamnar vid ett bord, pratar glatt med några andra kvinnor där, det flyter på bra. Sen kommer en av de brötigaste karaktärer jag stött på och sätter sig, lång och stor och drar "cocky and funny"-skämt som det kallas hela tiden med kvinnorna jag pratade med. Det känns som jag är på ett krigsfält på medeltiden och den stoltaste och arrogantaste riddaren har besegrat mig och håller svärdet mot strupen.
Kvinnorna skrattar med men det är svårt att veta vilka som gillar det och vilka som tycker han är en riktigt störig typ.
Jag minglar vidare efter ett tag då jag blev helt stum efter hans intåg. Jag pratar med några men vi har inte rätt koppling. Sen träffar jag den där "energirika spontana tjejen" jag nämnde förut, de som jag ofta faller för. Det är hon och tre andra killar. En av dem avböjer efter ett tag, jag hon och han pratar och vi kommer bra överens alla tre. Hon verkar intresserad av oss båda faktiskt. Vi kom väldigt bra överens. Men efter någon timme ska de båda gå och köpa en drink. Jag blir ombedd att vakta deras kläder, eftersom jag inte dricker alkohol. Jag väntar och väntar och väntar. Till slut ger jag upp och får gå o se vart de tagit vägen, och då står de i baren och pratar för fullt hus och dricker deras drink.
Det kändes som att jag återigen blivit besegrad. Hon visade tydligt mer intresse för honom, och det var dåligt gjort av dem att bara lämna mig där tycker jag, när vi precis innan talat om att man ska "agera mot andra som man själv vill bli behandlad". Ironiskt.
Jag tackar artigt för mig till de båda, trots att jag känner bitterhet och väljer att gå hem.
Något ganska tydligt var att den andre killen framhävde gång på gång på ett lite komiskt sätt i olika sammanhang hur han var "farlig". Varje gång han sa det såg det ut som hon blev lite mer intresserad. Jag framhävde å andra sidan en gång att jag var snäll (i en viss situation jag beskrev), och ja min magkänsla säger mig att det gav mig minuspoäng, Vad tror ni?
Några synpunkter? Erfarenhet ger färdighet. Bitterheten har minskat lite efter att jag skrivit av mig iaf."
Det överlappar med den här tråden så det kan vara intressant att läsa båda.