T90

Äldre 3 Feb 15:24

50 svar

Missfall första graviditeten

Någon som upplevt missfall första graviditeten? Och haft det svårt/oro kring att bli gravid igen?

Jag och min sambo, nu 28 respektive 25 år, började försöka få ett första barn januari -17 och blev gravida augusti -17. Kontrollbehov och oro ledde till att vi bokade in privat ul i vad vi trodde var v 10. MA konstaterat på ul, hade avstannat i v 6, ofostrig graviditet. Tog cytotec okt -17 och har inte blivit gravid igen. Fått mens i november dec och januari, oregelbunden. Även haft rikliga ägglossningsflytningar vilket gjort att jag trott att ägglossning funnits. Inte orkat ta ägglossningstest men den här månaden tänkte jag prova,bara för att se hur det ligger till egentligen.

Kan förstå att det inte låter som någon lång väntan eller att vi försökt många gånger efter missfallet... Går mest nu och oroar mig för att min livmoder är ogynnsam eller att något annat är fel då det inte tar sig igen. Till saken hör väl att jag blivit djupt deprimerad och har så mycket ångest. Försökt jobba sedan november, fungerat sådär. Drar mig undan,gråtit efter jobbet och på nätterna. Jobbar med nyfödda dessutom,har nog påverkat mig mer än jag velat inse. Vem vill vara den missunnsamma och som tar jobbet till lite för personligt? Sjukskriven just nu och går till professionell samtalskontakt. Givetvis får folk omkring mig gravidbesked hela tiden. Allt känns rätt svart. This is me sharing, vet att ingen kan ge mig någon direkt lösning eller ett svar.

T90

Äldre 4 Feb 23:28

#6

Tack för alla era berättelser och synsätt. Tänkte först skriva "skönt att man inte är ensam" fast jag önskar ingen annan att uppleva det jag gått/går igenom.

Hur tänker ni framöver, alltså hur länge ska man våga/orka försöka? Man lär väl knappast få någon utredning eller hjälp när man som vi ändå blivit gravida inom ett år... börjar det där sablans "försök-året" om nu??? Överanalysera oroa sig och djuptänka är några av mina främsta egenskaper.

T90

Äldre 7 Feb 10:29

#11

linnhe skrev 2018-02-07 03:00:37 följande:

Hej! Känns så skönt att jag inte är ensam om att må så otroligt dåligt efter mitt MA. Vi har försökt fått barn i 2,5 år och förra året i maj blev jag gravid med hjälp av letrozol och ovirtille spruta på en privatklinik. Jag har PCOS. Samma dag som vi gick in i v.12 så fick vi konstaterat MA, hjärtat hade slutat slagit i v.8 redan man kroppen hade fortsatt varit gravid. Jag hade alltså gått runt med ett dött foster i 4 veckor.. Jag valde att göra en skrapning. Tiden efteråt har varit hemsk, jag har som ni väldig ångest och många i min närhet har eller väntar barn och har missat flera kalas pga att det gör för ont. Men känner sig verkligen som en dålig vän. Jag jobbar som extra förskollärare och läser även till det på universitetet så barn är en del av min vardag, det är så länge jag funderat på att hoppa av men är mitt drömyrke så på något sätt fortsätter jag. Jag går regelbundet och pratar med någon vilket har hjälpt mig på vägen.

I ungefär 3 månader har vi aktivt börja försöka med barn igen. Jag har gjort tre hormonbehandligar men inget plus än. Ibland undrar jag hur jag skulle reagera på ett nytt plus? Kommer jag oroa mig mer eller tänka att det går som vi går?

Är trådar som dessa som får mig att känna mig mindre ensam!

Samma som här då,alltså att gå med det inom sig i 4 veckor och trott att man varit gravid.... Går också och pratar med någon, det är nog väldigt bra att man gör det efter sånt här...

Jag tror du, precis som jag, skulle bli rädd och känna typ skräckblandad förtjusning om ni fick plus igen. Man hoppas det går bra men hur mycket vågar man hoppas när man vet vad som kan hända? Alla vet ju vad som kan hända men det är en jäkla skillnad när man faktiskt upplevt det...

Ska till privat gynekolog idag,hoppas på att få svar som inte min vanliga gynmottagning kan eller vill ge svar på. Noll förtroende för dem av så många olika orsaker...

T90

Äldre 8 Feb 11:49

#14

Hedblomster skrev 2018-02-03 17:32:11 följande:

Förstår hur du känner dig. Jag har dock inte fått missfall utan utomkveds. Det blev på tredje försöket och nu har vi gjort sju försök efter det utan lycka så självklart är jag jätteorolig över att det inte ska gå igen... det är jättetufft och ofta känner jag att jag inte orkar mer. Det är tufft att jobba och träffa folk och gå runt och bära på detta. Bara önskar att jag får bli gravid snart, det är det enda som håller mig uppe. Men efter att först ha blivit gravid på tredje försöket och sen inget på sju försök känns det ju hopplöst. Jaja det var min berättelse iaf. Känner med dig! Bra att du har samtalskontakt, hoppas att du känner dig starkare snart igen men förstår att det är svårt!

Läst din blogg, hur går det för dig?

T90

Äldre 12 Feb 18:35

#17

Hedblomster skrev 2018-02-12 16:46:25 följande:

Rart att du frågar! Är mitt uppe i ägglossning just nu, haft positiva test sen i fredags så vet inte när det tänker hända... känns som det blir en dag till med påtvingat sex. Bävar inför väntan på mens sen för jag tror inte det blir något.

Hur är det med dig? Hur går det?

Samma här,tagit ägglossningstest sedan i torsdags och har också haft positiva test. Känner samma, vill snabbspola tiden tills mens så jag vet hur jag har det... Sambon och jag är överens om att vi inte orkar fortsätta med testen framöver...

T90

Äldre 12 Feb 18:41

#18

saijda skrev 2018-02-12 18:06:08 följande:

Hej, hoppar in här om det är okej.

Jag är 24, min man är 23. Vi har försökt sedan augusti 2017. Vi plussade 27 december 2017 och fick missfall nu 11 januari. Var i vecka 7.

(Har en abort från 2012 i bagaget)

Hade troligtvis äl 26 januari och min BIM var nu den 9 februari, alltså är jag på BIM+3 idag.

Har massa symtom men vågar inte testa :(

Våga testa! Äl och mensen kan ju bete sig lite knasigt efter mf. Bli sent/oregelbunden. Jag hoppas ni har sån tur att ni blivit gravida igen!

T90

Äldre 12 Feb 19:22

#20

saijda skrev 2018-02-12 18:55:24 följande:

Jag tänkte testa imorgon bitti då urinen är mer koncentrerad då. :0 plussade på BIM+4 förra gången. Åh hoppas inte att mensen och ÄL blir knasig efter :( åh tack hoppas vi med! <3

Hur går det för dig då? :)

Håller tummarna för er. Kroppen / cykeln kan bete sig lite annorlunda med tanke på alla hormoner. Det har jag verkligen blivit varse, jag var regelbunden innan mf. Hoppas det rättar till sig nu då senaste cykeln var lika lång som innan. Har just haft äl och är väl nu i läget att jag hoppas men ändå inte vågar hoppas... Tredje försöket efter missfallet.

T90

Äldre 13 Feb 14:21

#25

saijda skrev 2018-02-13 13:33:42 följande:

Inget pluss och ingen mens :( Tog testet imorse.

Vet inte vad som händer i kroppen efter missfallet, men får avvakta och se helt enkelt :0

Okej. Som sagt det kan blir lite hoppigt / oregelbundet. Man förstår inte sin kropp ett skit....

T90

Äldre 13 Feb 14:25

#26

Hedblomster skrev 2018-02-13 12:22:58 följande:

Då ligger vi ju rätt lika till! Jag hade positivt ältest idag med... fattar ingenting.

Precis min tanke :) Jaha okej,men jag läste att man ofta kan få positivt, alltså att ett eget streck finns...när det är på väg upp/ner...men att det är när strecken är lika eller ens eget starkare som tyder på ägglossning. Men du kanske menar att ditt eget sträck var lika starkt/starkare när du skrev positivt? Som sagt första (och sista) gången vi använder dessa test, klurigt.

T90

Äldre 13 Feb 20:10

#34

saijda skrev 2018-02-13 15:06:05 följande:

Så tröttsamt bara :( hur många veckor kan det ta innan mensen kommer tillbaka? :0

Jag tyckte att jag anade något på testet men tänkte bara att huvudet spelar mig ett spratt :(

För mig tog det 34 dagar för första mensen att komma sen 33..... Nu senast 29 dagar,vilket det brukar vara för mig. Så hoppas på att den rättat till sig nu. Himla olika det där...

T90

Äldre 14 Feb 11:08

#38

saijda skrev 2018-02-14 01:21:22 följande:

Vad tror du, är det ett svagt positivt? Vågar inte tro det <3

Tycker det ser positivt ut jag :)

T90

Äldre 25 Feb 13:51

#46

Efter en vecka med test, analys av symtom och orkan av hormoner sitter man här med mens igen.... . Sa även upp mig i veckan då jag inte orkar se alla patienter (som är bebisar) gravida, föräldrar osv på jobbet mer...Så om mindre än en månad slutar jag där. Så nu är det bara stå ut sista tiden. Men hur orkar man ens en månad till med att försöka mer? Orkar inte.....

T90

Äldre 28 Feb 11:54

#49

Hedblomster skrev 2018-02-28 08:55:38 följande:

Jag lider verkligen med dig och förstår att du har sagt upp dig! Beklagar verkligen.

Jag försökte nyligen förklara för min sambo hur det känns när det inte går, han tycker det är jobbigt men inte på samma nivå. Jag känner verkligen att mitt hjärta är krossat. Vi började ju försöka i mars -17 och jag har varit så arg för att vi fick X i maj för annars hade det ju varit dags för utredning nu. Har du också känt så eller tror du att det kommer gå av sig själv? Jag har dock tur och är välkommen till en privat gyn med landstingstaxa så vi ska dit om två veckor. Just nu sitter jag och väntar på mens. Har haft en superkonstig cykel och hoppades att det betydde något men testen är negativa. Hade vi inte haft tid för utredning bokad hade jag sjunkit ner i ett djupt hål nu.

Alltså de har inte alla olika hormonpåslag som vi har, försöker tänka på det. Finns massor att läsa om det och då förstår man verkligen hur man som kvinna mår innan mens och efter... Också tänkt att det skulle varit dags för utredning nu om vi inte fått ma i oktober. Men samtidigt så tänker jag att vi måste ha rätt till det ändå eftersom vi inte lyckats. Jag har varit hos privat gynekolog och han sa att vi får komma när vi vill för att påbörja utredning, han förstod helt vad jag menade med att vi blev gravida inom ett år men inte lyckats liksom. Vi kommer försöka en eller två gånger till sen kontakta honom. Skönt att ha tiden framför er. Vet hur jävla jobbigt detta är....

T90

Äldre 28 Feb 11:57

#50

linnhe skrev 2018-02-28 02:05:18 följande:

Jag tycker du gör helt rätt som slutar och lyssnar på dig själv. Du kommer hitta något bättre! Jag är i samma sits som dig, jag hade två äggblåsor och allting såg så fint ut och fick sprutan så de skulle lossna. Men mensen kom och kändes som att allt hopp försvann. Jag har också valt att ta studieuppehåll till förskollärare, jag klarar inte av att dagligen läsa om barn när man själv är så långt ifrån att få egna.

Jag förstår vad du går igenom och att lyssna på sig själv är det ända man kan göra. Jag håller tummarna att du hittar något bättre för det är du värd, det är vi båda värda!

Kram!

Jag det fanns liksom inget annat val nu. Förstår ditt val med, hur ska man orka matas ännu mer med det man redan tänker på jämt.... Ja alltså när de sett äggblåsa och allt så tänker man väl att det kommer gå.... Samtidigt vet man att det inte är någon garanti. Och man vet att det är typ 25 % chans att det ens blir en graviditet när man har sex vid ägglossning.... Surt... Hoppas på det bästa för dig.

Missfall första graviditeten

INNEHÅLL