sanneria skrev 2018-01-31 20:01:19 följande:
Tack för bra svar och mindre bra svar. Uppskattar er som tagit er tid att svara mig på ett moget sätt och till er andra: ska jag nu behöva beskriva allt vi vet och inte vet och hur mycket vi umgåtts med barn osv osv så skulle jag behöva skriva en hel bok. Varför tar ni saker för givet? Du som skrev att ?vi har en farlig inställning till att vara familjehem? och ?det är tur att eran levnads situation gör det omöjligt för er?, hur kan du yttra dig och påstå något sådant utifrån min text?!
Bara för att vi inte har egna barn betyder det inte att vi inte har någon erfarenhet, tvärtom så har vi både väldigt mycket erfarenhet av barn och ungdomar som kommer från otrygga förhållanden och det är bl.a. en av dom anledningarna till att vi vill bli familjehem för att vi kan området. Sen att jag frågade angående boende situationen så får vi helt enkelt vänta tills vi flyttat, frågan är ändå om det är okej att komma igång med utredningen innan?
Jag tror att det bästa för er är att vänta tills ni har ett fungerande boende. När jag gjorde min utredning så var det tre faktorer i inledningsskedet som behövdes innan man startade utredningen. Belastningsregistret, utdrag från kronofogden, Försäkringskassan samt först och främst kunna erbjuda ett bra boende. Mycket kan hända snabbt i livet som gör att allt plötsligt förändras och en familjehemsutredning är en omfattande historia så möjligheten att den påbörjas innan ert permanenta boende är klart är inte stor.
Undrar också lite över hur länge ni varit ett par då även det spelar in. Ni kommer absolut få övertyga dem om att ni har en stabil familjesituation idag och kan erbjuda en trygg och bra tillvaro. Din mans kriminella bakgrund ligger inte så många år bakåt och måste verkligen ha varit stabil ett bra tag tillbaka.
Även om ni måste vänta några år så tycker jag inte ni ska ge upp tanken.