Någon mer som ruvar?

Jag förstår din oro, den kommer man nog få ha ett bra tag om man har turen att det tar sig nu! Har du varit gravid förut?

Jag blev spontant gravid för 1 1/2 år sedan, men missfall v 6. Sedan åt jag provera för att få mens igen och blev gravid igen men missfall v 5. Så blir jag lyckligtvis gravid kommer jag vara jätteorolig fram till vecka 12 minst.

Hoppar in här :)

Ruvar också, men är helt lost på hur jag ska räkna ruvardagarna. Har inte haft mens sedan juli, så jag har ingen koll på min cykel...

Hade ÄP den 29/1, med ET den 1/2 med en 12-cellig tre-dagars. Testdag är den 16/2. Vilken ruvardag är jag då på?

Hur gamla är ni här i tråden? Jag själv är 23 och min mamma har blivit gravid på allra första försöken med alla tre barn!! Vi har ju manlig faktor och mannens spermier har jättebra kvalité bara att det är nedsatt produktion och därför hoppas jag att vi ska bli gravida snabbt.. åtminstone på något utav de första försöken :( helst nu.

På ruvardag 5 fick jag en klarröd blödning som bara kom en gång, jag berättade detta för mamma och hon har tydligen fått detta på varenda graviditet och hon har då vetat ?nu blev jag gravid?. Så hon är ju helt övertygad om att det lyckats för oss men jag är ju mindre övertygad.. önskar så att det bara ska funka :(

Jag gråter ihjäl mig, kan inte tro att detta är sant!!! Dagen då det är min tur!!

Hur ledsen kan man bli? Så klart blev det ett minus! Jag vet inte hur och vad man ska göra. Jag vägrar acceptera att vi inte ska få lyckas. :?-(

Grattis och lycka till, till er som är gravida!

Tack så mycket för gratulationerna! Känns sjukt, är så lycklig. Hoppas verkligen att alla här lyckas! Kanske är en tur-tråd trots allt :D

En sista uppdatering. Har ju haft blödningar sedan i onsdags och tog ett test imorse. Negativt såklart. Kändes nästan skönt att blödningen kom innan så man fick en lite föraning. Hade känts värre för mig att testa negativt och sedan fått vänta på blödningen.

Har mailat kliniken och bett dem återkomma med en plan för att gå vidare efter. Vi har ju, som några andra i den här tråden, åldern mot oss. Men vi har ju bara genomgått ett försök. Och med tanke på att vi fick ut ägg, de blev befruktade och delade sig de skulle (iaf utanför kroppen) så de kunde återförs - då finns det iaf hopp.

Jag var helt nojig under ruvningen, kan bara tänka mig hur jag hade varit om jag fått plus... Särskilt med tanke på att jag för något år sedan fick missfall i v.8. Då blev jag visserligen gravid utan hjälp (med en annan man). Så det låg ju också i bakhuvudet.... Men samtidigt så vet jag ju att jag kan bli gravid. Vi har manlig faktor så vi måste ju köra ICSI

Men nu är det nya tag som gäller.

Kram på er alla och lycka till!
(oavsett om det är i jakten på plus eller att få behålla de små som fäst)