Novus skrev 2018-01-29 23:19:25 följande:
Hej!
Jag är själv allergiker (även om jag ej är såå känslig mot just djur) och känner många som är det. Många med exv kattallergi kan inte vara i ett hus där katt fanns för två år sedan ens. Detta är inte ett dugg ovanligt och SJÄLVKLART måste de ta hänsyn till ett så grundläggande behov av att kunna andas.
Problemen kan vara fyra som jag ser det. 1) De förstår inte alls - varken hur astma känns eller hur det utlöses. Kanske hade det underlättat om de träffade och verkligen pratade med fler med allvarlig astma för att skapa förståelse? Förklara att andningen är ett grundläggande behov. Förstår de inte det? 2) De saknar grundläggande empati. Då måste du vara övertydlig och sätta in dem själva i exempel på situationer där de inte får tillräckligt med luft. 3) De är nonchalanta och slarviga. Där påverkar även ett och två, men kan också vara ett vanligt problem. Då förstår man inte kanske hur saker fungerar på mikronivå. 4) De väger fel saker mot varandra och jämställer behov av att andas med behov av att bestämma vad man gör själv. Prata om det med det som utgångspunkt. Jämför drastiskt så att de förstår att det de gör är som om du höll för deras munnar när de sover. Man kan inte jämföra det med personlig frihet. Andningen avgör allt!
Sedan har han sin rätt att avstå resan, men vad skickar han för signaler då? Att din hälsa är helt oviktig bara barnen får bestämma? Att du skall straffas p g a ett handikapp? Det är ju vad det är. Sedan måste du vara tydlig med d i n empati med och säga att du förstår att det är jättejobbigt för henne att inte få träffa sin pojkvän. Kanske kan ni kompensera på något vis? Bjuda henne och pojkvännen på en egen myshelg eller annat?
Lycka till!
Tack för ditt svar. Det är mycket hans reaktion som jag reagerar på. Att istället för att diskutera om det finns andra möjligheter eller fråga hur vi bäst kan lösa det så blir han arg och säger bara att vi skiter i resan. Och då känner jag att det saknas empati och förståelse. Hans föräldrar har en hund, vi träffar dem i stort sett på jul och födelsedag. De förväntar sig att jag ska komma dit men det är aldrig någon som har frågat mig om de ska stänga in hunden i ett annat rum och städa för att underlätta att jag kan komma en liten stund. Så de förstår verkligen inte.
Det blir inga bra signaler nej. Det blir jättesynd om pojken som inte har gjort eller sagt nånting. Han är den som som visar störst respekt. Säger till sin pappa att byta kläder om de har varit på en fika hos sambons föräldrar.
Nu har sambon pratat med sin dotter och hon tyckte det var ok om de sågs helgen innan och sedan ses på stan under skolveckan. Så det är skönt. Vet inte varför han hade en sån aggressiv reaktion.
