I vilken ålder skaffade ni era barn?

Fick första som 16-åring och sista som 32-åring. Samma pappa till alla.

16: pojke
18: tvillingflickor
21: flicka
22: flicka
24: pojke
27: pojke
29: flicka
32: tvillingar, en flicka och en pojke

Vi har två sjusitsiga bilar och en liten skitbil som används om bara en eller några få ska iväg. 

Vi bor mitt i ingenting ungefär. Men vi kör inte i onödan i vilket fall. Barnen åker allt som oftast skolbuss både fram och tillbaka och det går bussar hit, men ganska glest och det är en bra bit till busshållplatsen så dit skickar vi inte gärna barnen i precis vilket väder som helst.

Inga fler. Maken knipsade sig när vi kände oss klara. Alla graviditeter har varit mer eller mindre planerade. 

Jag  och maken växte själv upp i samma by som vi bor i nu och upplevde det inte så. Det hänger på hur föräldrarna gör tycker jag. Föräldrarna skjutsar, man passar bussarna, har lov att under ansvar stanna kvar i stan över natten om det skulle vara så, många ungdomar får moped så fort det bara går . Här i byn känner vi också varandra väl och kan varandras tider så vill man åka med någon så går det nästan alltid bra. 

Det går bussar, men inte hur ofta som helst så man får såklart planera. Det går en sen buss som tonåringarna kan ta(går strax efter tio på vardagarna och strax efter midnatt om helgerna), men då har det gått många timmar sedan senaste bussen så man måste ha koll och passa tiderna. Och skulle det vara något speciellt så hämtar vi utan knotande.

Är det ditt mål att sprida negativitet omkring dig och hitta fel på allt? Det ser ut så i många trådar. Men jag beklagar om du inte skulle uppleva dig ha tid till ditt eget för att du ställer upp för dina barn.

Att det inte var något för dig begrep jag och det är ju okej. Det var de fina små antydningarna om att man inte kunde ha ett liv och att att det vore synd om barnen om man bor i obygden. Vilket det inte är. Det finns tusen varianter att göra saker på. Utan att man måste antyda en massa saker om andras liv för det...

Applicera inte dina upplevelser på någon annans liv då. 

Inte för att vi curlar barnen.

Nu lägger du till en massa och gör antydningar igen. Varför då och vad får du ut av det? 

För inte har vi ingång bilen jämt eller ens varje dag. Jag och maken har bott på landet i hela våra liv och hittills har den där känslan du beskriver inte infunnit sig. Samma gäller för våra tonåringar. Var har jag sagt att vi har ett billigt boende? Eller dyra bensinkostnader?

Den övergående känslan alltså.

Precis, jag är okänd för dig. Som du är okänd för mig, därför antar jag inte en massa saker om ditt liv. Även din Elin skulle alldeles säkert också kunna välja sitt liv som HON vill ha, inte det DU vill ha. Och anpassa det såsom hon vill ha det så att hon exempelvis inte behöver skjutsa jämt jämt. Det önskar jag nämligen mina barn, oavsett hur de väljer att leva sina liv.

Vilken spridning! Får man fråga om det är samma pappa till alla(hur många) dina barn?

Häftigt! Måste vara härligt med barnbarn! Jag längtar redan själv även om jag hoppas att våra barn väntar liiite längre än vi eftersom de inte har samma möjligheter som vi hade. 

Får samma fråga själv. Jag älskar att kunna svara "ja, det är samma pappa till allihopa, ja vi håller ihop vårt äktenskap". 

Beklagar.