I vilken ålder skaffade ni era barn?

1:a 21 år

2:a 25 år

3:e 26 år

Vi har försökt få till en 4:e i 13 månader nu.

Jag blir 35 år i år och får kanske inse att jag börja bli till åren för att bli gravid.

Vi har två sjusitsiga bilar och en liten skitbil som används om bara en eller några få ska iväg. 

Vi bor mitt i ingenting ungefär. Men vi kör inte i onödan i vilket fall. Barnen åker allt som oftast skolbuss både fram och tillbaka och det går bussar hit, men ganska glest och det är en bra bit till busshållplatsen så dit skickar vi inte gärna barnen i precis vilket väder som helst.

Jag  och maken växte själv upp i samma by som vi bor i nu och upplevde det inte så. Det hänger på hur föräldrarna gör tycker jag. Föräldrarna skjutsar, man passar bussarna, har lov att under ansvar stanna kvar i stan över natten om det skulle vara så, många ungdomar får moped så fort det bara går . Här i byn känner vi också varandra väl och kan varandras tider så vill man åka med någon så går det nästan alltid bra. 

Det går bussar, men inte hur ofta som helst så man får såklart planera. Det går en sen buss som tonåringarna kan ta(går strax efter tio på vardagarna och strax efter midnatt om helgerna), men då har det gått många timmar sedan senaste bussen så man måste ha koll och passa tiderna. Och skulle det vara något speciellt så hämtar vi utan knotande.

Är det ditt mål att sprida negativitet omkring dig och hitta fel på allt? Det ser ut så i många trådar. Men jag beklagar om du inte skulle uppleva dig ha tid till ditt eget för att du ställer upp för dina barn.

Varför är du så bitter mot andras val i livet? Vissa vill bo på landet med många barn, andra vill bo i stan med ett barn. Sköt ditt och håll bitterheten för dig själv! Jag skulle aldrig vilja ha anonym (mor)s liv men om hon trivs så är det ju bra, det rör mig inte i ryggen.

För att svara ts, första barnen vid 19, andra vid 25

Applicera inte dina upplevelser på någon annans liv då. 

Inte för att vi curlar barnen.

Nu lägger du till en massa och gör antydningar igen. Varför då och vad får du ut av det? 

För inte har vi ingång bilen jämt eller ens varje dag. Jag och maken har bott på landet i hela våra liv och hittills har den där känslan du beskriver inte infunnit sig. Samma gäller för våra tonåringar. Var har jag sagt att vi har ett billigt boende? Eller dyra bensinkostnader?

För att andra fl:are är okända för dig så är det okej att du skriver vad som helst om dem?

OT OT OT men snälla du........om man är anonym så ska man väl inte ta åt sig av andras synpunkter? Du kan ju kalla mig "mor" för allt nedsättande från A till Ö men du vet ju inte vem jag är!