Hej.
Jag och mannen har försökt på ett gemensamt barn sedan februari. Det tog sig inte då och inte på andra försöket i mars. Nu hoppas vi på tredje försöket i april.
Mensen är på sluttampen nu så snart blir det att börja med äl-tester igen. Har använt det båda de andra gångerna med och vi har prickat in det men det ville inte bli nån bebis ändå. Nu har jag börjat på rosenrot och borago och hoppas det kan hjälpa :) lycka till alla!
Har börjat få äl symtom lite smått. Men tror inte det är dags förrän i helgen. Men vi ligger på och hoppas få en januari bebis. Hur ligger ni andra till i cykeln? Eller vissa har kanske inte börjat än? :)
Min ÄL har precis varit. Förhoppningsvis lyckades vi pricka in den. Haft ganska mycket molvärk. Återstår att se om 9 dagar om vi lyckades eller inte :) Hur tidigt vågar man testa innan BIM?
Äl+1. Testade rosenrot denna cykeln. Hoppas det hjälpt. Vi är på försök 3. Hade hoppats på bebis 2018 men 2019 får bli vårt år istället :D lycka till ni alla med!
Har man rätt att vara deppig och ledsen när man bara har försökt sen januari och just nu blöder ut sitt första missfall (var bara i v4)? Är så ledsen... Hur orkar folk månad efter månad? Vill bara ge upp ibland. Ibland känner jag att det kanske inte är meningen att vi ska ha ett gemensamt barn :( Jag blir så nedslagen varje gång blödningarna kommer... Vet ju att det finns folk som kämpat längre men kan inte låta bli att känna mig mer och mer deprimerad varje månad... Är 33 år gammal så kanske är det för sent tänker jag :'(
:( det är klart du får vara ledsen! Man måste få bearbeta och sörja på sitt sätt. Man kan inte jämföra grader av sorg och smärta. Oavsett vems eller vad så är den viktig för dig och jag hoppas du tillåter dig själv att sörja. Hoppas du har någon att prata ut med ordentligt så bördan av sorgen inte fortsätter växa. Be om hjälp/sök vård och samtalsstöd ifall det blir för tungt! Du klarar mer än du tror <3 Ta hand om dig!
(Har inte den egna erfarenheten så kan inte ge dig några andra konkreta råd)
Självklart har man rätt att vara deppig. Jag är fortfarande det efter mitt missfall i januari :0 jag vet hur det känns.. men jag har märkt hur mycket stöd man får från dessa människor här inne på FL. Men det är viktigt att man ger sig tid att sörja, jag gör det då och då fortfarande när tankarna startar igång. Skönt att få stöd då <3 ingen dömmer dig för att du mår dåligt, det är inte konstigt alls . När jag fick missfall så försökte jag en period att strunta i FL för det var för jobbigt att vara inne :/ hade stöd från familj, vänner och min man. Låt dig må dåligt <3
Hjäääääääälp, idag är jag kluven :-/
Hur gör jag nu.... måste ju vara ett tidigt missfall men läkaren får jag ju inte tag på idag en lördag så jag får väl hoppa över en kur Letrozol
Nja, sedan blev det mer till kvällen. Nu har det varit som mens blödning som börjar ge sig nu.
Nu är det bara lite blod kvar.
Men jag vet att jag hade två ägg när jag tog Ovitrelle sprutan(för att få ägglossning) så det kan ju oxå vara så att kroppen stött bort det ena men behållt det andra. Att det från början var tvillingar.. om du förstår vad jag menar..
Men ringde 1177 som sa att det är för tidigt att säga. Kan vara vad som helst. Bara att avvakta.
Men det e jobbigt. Från att vara jätte nere o gråter bara för att mensen kom o det inget blev denna månad heller till att ändå få lite hopp med ett positivt test trots blödning.
Jag förstår ju såklart att detta förmodligen är ett tidigt missfall men hjärnan fungerar ju inte riktigt utan man hoppas ju ändå....
Jaja, som sagt, inget jag kan styra eller så nu
Jag har skickat meddelande till min gyn läkare så får vi se när han hör av sig
En till! Hoppar in här, verkar peppade med flera i samma sits. Vi har inte skyddat oss under 2017 men det känns som vi först nu under våren vi gett en ärlig chans :) Är 30 + så jag hoppas det ska ske något nu!
Längar ni som börjat? Jag får vänta i 5 dar innan mensen kommer men har varit super öm i bröstvårtorna i säker en vecka (solbränd!?) usch vad jag kommer bli besviken denna månad igen..