Hata Hemmafru hat!

Problemet är ju att MER än hälften av alla hemmafruar blir ensamstående mammor som inte kan få jobb och bostad. DÅ ska deras barn behöva leva i fattigdom, vi ska betala bidrag för mamma och alla barnen, barnen ärver en sne kvinnosyn och pappan är ofta helt frånvarande. Så mycket sorg för barnen bara för att mamman ska slippa jobba.

Själv har jag skaffat barn med en man som vill vara med sina barn. Så vi jobbar deltid båda två. Bra för alla parter.

Men få kan dom ju lösa ekonomi och boende själv när dom blir lämnade också. Är dom så jävla medvetna så borde dom ju kunna lösa det.

Du menar en politisk fråga om hemmafruar?

Jag hatar absolut inte hemmafruar. Däremot tycker jag inte att hemmafruar ska klaga på att de får det dåligt ställt på äldre dagar (då de bara får en mager pension).

De som väljer att bli hemmafru kan ju ha något annat i sin personlighet som t. ex. panikångest bland mycket folk, lägre intelligens, m.m. Vill maken stå för kalaset och kanske också har en personlighet som gör att han inte vill att makan ska exponera sig för sig för andra män på arbetsmarknaden för maken kan förlora henne..listan kan göras lång till varför individer väljer att föredra en hemmafru..och det finns inga regler eller lagar som förhindrar det..ålderspension och bostadsbidrag får hemmafruar trots vad alla andra har för åsikter om det.. :)

Väldigt tråkigt om du blivit kallad parasit och upplever hat. Verkligen inte ok på något plan.

Jag har verkligen ingenting emot enskilda personer som leversom hemmafruar eller hemmamän. Pratar vi individnivå är jag självklart för människans rätt att själv välja.

Däremot, om man ser på det hela ur ett samhällsperspektiv vill jag inte ha ett samhälle som bygger på att en sådan uppdelning är nödvändig för att kunna ha familj. Jag är nöjd med det system som vi har med föräldraförsäkringen och subventionerad barnomsorg vaes syfte är att män och kvinnor ska kunna kombinera yrkesliv med familjeliv.

Men detta är som sagt min ideologiska/politiska utgångspunkt ur ett samhällsperspektiv och vad jag vill att det samhälle jag lever i ska sträva efter. Det handlar inte om förakt mot enskilda personer.

Däremot är jag emot när föräldrapenningen används som ett hemmfrubidrag. Jag är emot stöd likt vårdnadsbidraget, eller andra åtgärder åt det hållet.

Personligen hade jag aldrig blivit hemmafru i Sverige, tror jag. (Sålänge jag själv inte är ekonomiskt beroende). För sker en skilsmässa så fungerar det inte alls som till exempel i USA, där alla hemmafruar har en säkrad framtid i form av underhåll från mannen. Samt att en mans underhåll för barnen baseras på hans inkomst och detta med ca 1500 kr/barn existerar inte likadant där. 

Ibland kan jag tycka detta med att alla kvinnor ska jobba är det mest jämställda. Å andra sidan vill jag ibland tycka att arbeta 100% + 50% hemarbete per partner gör dessa slitningar kontra när en individ (nästan alltid mannen) arbetar 100% och kvinnan kan sköta hemmet 100%. Detta resulterar i 200% insats kontra 300% insats som krävs idag. 

Det fungerar ju inte alltid att båda föräldrar, eller en, går ned till deltid för att komma ned till 200% insats som motsvarar förr i tidens insats. Man har inte alltid råd tyvärr, vilket verkar vara normalfallet. Så på så sätt kan jag förstå att folk går in i väggen. Det krävs mycket av oss. Man har ju inte råd med 200% insats per par då bostäder, generella livet i Sverige är format efter två heltidslöner och full insats hemma likväl. En bostad kostar inte så att man som Svensson kan leva på pappans lön (eller mammans) och låta en vara hemma. 

Samtidigt som jag finner fördelarna i att bägge arbetar, ser jag också fördelarna med att låta en partner vara hemma. Att barnen får vara hemma med en förälder mer tid och spendera med familj (kanske kusiner/mostrar) i större sträckning tror jag nämligen bara gör dem gott (efter egen erfarenhet och de vetenskapliga artiklar jag läst genom åren). 

Det är en intressant debatt, men det ideala kanske är att man skulle ha råd att vara hemma båda i deltid. Således denna 200% som par. Men nej, jag har väl inget emot hemmafruar, eller hemmamän. I alla fall inte när de verkligen gör något hemma. Annat är det när "man latar sig hemma" och lever på sin partner. Däremot ÄR inte Sverige utformat efter att en partner ska kunna vara hemma, för det finns inte mycket till skyddsnät som det gör i tex Schweiz/USA, diverse andra länder som  fortsätter att när man får barn så är en partner hemma (oftast mamman). Tja, finns för och nackdelar, men har man möjlighet till att vara hemmafru så är nog inte Sverige det mest ideala landet för det. 

Ni har alltså avsagt er både föräldrapenning och barnbidrag? I annat fall är ni väl precis lika mycket "parasiter" som alla andra familjer. Skillnaden i parasiterandet är väl att ni endast bidrar med skatt från en inkomst istället för två och därigenom bidrar mindre till samhället än i de familjer där båda föräldrarna arbetar.

Jag tycker att varje familj ska få göra sina egna val. Det är hur du uttrycker dig om de de väljer annorlunda än ni, som jag opponerar mig mot.