Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Tack <3 för varje dag glömmer jag mer och mer hur det kändes att vara gravid och lycklig. Kan knappt föreställa mig hur det var längre. Är bara ledsen och vill att allt ska vara över. Tog ett graviditetstest imorse som var väldigt starkt, sjukt hur man nu bara vill att strecket ska försvinna så jag är tillbaka på noll igen och kan börja om. Det där strecket man drömt om i flera år.

Angående ditt amh värde har jag inga svar tyvärr, vi har aldrig ens gått igenom vad jag fått för resultat. Men vet du vad du fått? Läkarna borde ju ha koll men man kan ju inte räkna med det till 100 procent såklart :/

Tack <3 för varje dag glömmer jag mer och mer hur det kändes att vara gravid och lycklig. Kan knappt föreställa mig hur det var längre. Är bara ledsen och vill att allt ska vara över. Tog ett graviditetstest imorse som var väldigt starkt, sjukt hur man nu bara vill att strecket ska försvinna så jag är tillbaka på noll igen och kan börja om. Det där strecket man drömt om i flera år.

Angående ditt amh värde har jag inga svar tyvärr, vi har aldrig ens gått igenom vad jag fått för resultat. Men vet du vad du fått? Läkarna borde ju ha koll men man kan ju inte räkna med det till 100 procent såklart :/

Jag har haft extrema smärtor vid flera tillfällen senaste veckan. Idag orkade jag inte mer så vi åkte in till gynakuten. Fick morfin och så gjorde dom ett vul för att se om det fanns rester av graviditeten kvar, vilket det gjorde. Inte jättemycket men hon kunde skrapa bort en del iallafall.

Jag fick med morfintabletter hem, så det känns skönt att veta att det finns om/när smärtan kommer igen. Jag är van vid riktigt kraftig mensvärk men det här är en helt annan nivå. Ligga och skrika av smärta i duschen nivå typ. Önskar så innerligt att det går över snart.

Min semester tar slut på söndag, så är livrädd att det ska fortsätta göra ont nästa vecka. Jag kan liksom inte vara hemma då, eftersom min enda kollega som gör samma jobb som mig har semester då. Finns ingen ersättare. Känns jobbigt och stressande. :( hade dessutom varit skönt att få en vecka som kändes mer som semester. Denna vecka har jag känt mig sjukskriven, inte gjort något alls typ. Mer eller mindre inte lämnat huset.

Hur mår du nu? Mensen är slut antar jag? Hur blir det med planeringen inför nästa behandling?

Vilken pärs det låter som att du har :'( Jag har också ett sånt jobb där man ibland är den enda och det är skitjobbigt och stressigt när det händer såna här saker. Det är lätt för andra att säga att man har rätt att sjukanmäla sig, det har man ju också, men jag förstår inte hur jobbet skulle lösa det... Man kan ju sjukanmäla sig under semester också så att man åtminstone får spara sina semesterdagar men jag vet inte hur man gör tyvärr. Tänker på dig. Om du behöver stöd kan du bara skriva här, försöker titta in då och då!

Vi ska börja på akademiska i Uppsala, via Västerås. För att börja så tidigt som möjligt kan jag få mens tidigast 12e augusti men mina appar gissar att jag får mens 10e eller 11e augusti så... I så fall blir det september. Jag är inte så sugen på att dra igång igen men det är lika bra att köra på och inte förlora mer tid. Men jag tycker faktiskt sommaruppehållet är ganska skönt... Dessutom, om hösten blir likadan som våren med massa frysta embryon som ska återföras i naturlig cykel, så brukar jag ofta få ägglossning så att återföring skulle bli en söndag och jag tror bara akademiska gör det på vardagar samt lördagar så kommer försvinna massa månader på det säkert. Men jag har precis börjat rida igen och vill egentligen helst göra det nu... Så trött på att allt i livet är på paus.

Idag börjar jag känna att det ska bli rätt skönt att gå tillbaka till jobbet. Jag kan inte vara kvar i det här svarta hålet mer, jag måste tvinga mig ut. Har grävt ner mig så totalt senaste veckan, inte orkat gå ut eller prata med någon annan än min man och min pappa. Men vet att jag måste rycka upp mig.

Vi har väl tänkt att vi väntar tills mensen kommer nu efter aborten, sen börjar vi behandling på den mens som kommer efter. Tror jag vill göra långa protokollet denna gång. Ska ringa kliniken och kolla lite.

Jag förstår att du inte vill berätta på jobbet. Det är skönt på ett sätt men det blir ändå en ökad press när dom vet liksom. Man vill ju ha ett privatliv, särskilt när det gäller detta. Känner du dig optimistisk inför ett nytt försök? Eller känns det redan hopplöst?

Hade ägglossning igår så mensen kommer om 10 dagar, sen blir det sista veckan i augusti som vi kan börja! Jag vill ju köra långa denna gång dock, men eftersom vi inte haft startmöte och kliniken inte har öppet än vet jag inte hur vi gör.. ska ju isåfall starta med nässpray två veckor innan mensen. Då kanske vi måste vänta tills september. Mycket oklart just nu :(

Mina chefer vet. Känns både bra och dåligt. Men de är jättegulliga och skickade blommor hem till mig när jag berättade om missfallet. Men ändå jobbigt att de vet något så intimt och privat.

Jag förstår hur du tänker! Var precis likadan inför vår tredje, eftersom vi gjorde exakt samma sak som andra gången. MEN jag blev ju faktiskt gravid. Så det kan ju hända trots att man gör samma!

Så jobbigt med cykeln :( man kan ju tyvärr inte lita alls på kroppen. Den gör som den vill. Men extra jobbigt när man är van vid en viss cykel och tror att man kan räkna med det. Har du semester nu? Träffas ni ofta du och killen?

Över 2 år nu, ligger bara o gråter... jag orkar inte mer.

Försöker med ett syskon och det verkar fan omöjligt. Misstänker väl att mensen kommer imorgon. Orkar inte, jag är så less och gråter floder , orkar inte ens prata om de med min sambo . Han ä väl less på mig o mitt ständiga sken gravida mående varje månad ...

Tack <3 Får man inga barn kan man glädja sig åt att tjäna mer pengar iaf lol...