Den kom nu på kvällen :( kramper och illamående och SKIT. FAN. HELVETE. Jag orkar inte mer! Är så otroligt trött på detta, vill bara sluta med hela barnskaffandet just nu. Var så mycket lyckligare innan vi började försöka skaffa barn :(
Har den dragit igång för dig än? Tycker du kanske ska ta upp det, sånt kan ligga och gnaga och göra att man brister tillslut <3
Då var jag tillbaka då, missfall i vecka 5. Började blöda pyttelite i söndags och sedan lite mer i tisdags. Sen kom störtblödningen med stora klumpar i onsdags. Blöder bara lite smått nu. Hcg låg på 188 idag.
Tänk att något så "simpelt" som en graviditet ska kännas så omöjligt. Känner mig helt tom, vill gräva ner mig i ett djupt mörkt hål och drunkna i mina tårar.
Vi hade försökt i 1 år och 9 månader för ett plus och det höll inte länge. Ska man behöva försöka lika länge nu igen?
Hur går det? Har den dykt upp än? :/
Jag bröt ihop på jobbet idag. Smärtan och alla jävla känslor bara knockade mig. Har varit väldigt ledsen på sistone men nu brast det helt. Fick ordentligt med kramar från kollegor som vet läget och sen gick jag hem tidigare.
Känner att jag börjar tappa greppet lite. Är så sällan glad nu för tiden. Alltid på gränsen till att brista. Behöver prata med någon innan jag går ner mig totalt, det är inte långt kvar dit.. har lidit av depression i flera år tidigare och känner igen den här känslan, tomheten som bara greppar en och tar bort allt framtidshopp och all tillstymmelse till glädje. Orkar inte en gång till..
usch nu blev det mörkt känner jag. Men det går inte göra mycket annat... jävla skit. Sen när ÄL närmar sig så kommer det där förrädiska hoppet krypandes igen. Fram och tillbaka, hela tiden..
Hej mens!! :(
Neeeej :(((( fan också! Hur mår du?
Sista dagen för mig nu, igår var okej men idag är det skit igen! Så trött på detta!
Positivt är iallafall att jag fick tag på personal på rmc imorse och hon sa att jag kommer kunna få sova under äggplocket! Sån jävla lättnad! En sak mindre att oroa sig för. Ska även bli kontaktad av deras psykolog för att boka tid för samtal. Nu är det bara vänta igen då. Första mensdagen denna cykel var jag helt bestämd på att vi skulle skita i att försöka denna ÄL, men som vanligt börjar man ju hoppas igen så fort mensen är över. Får se hur vi gör helt enkelt!
Hur har du det?
Känner en period där jag inte orkar umgås med folk som har barn! Då är det illa! Orkar inte svara när nån ringer. De som jag varit öppen om ivf för vill jag inte berätta mer till. Kommer inte säga när jag börjar med sprutor till någon (kanske jobbet om ja måste). Pallar inte ha folks frågor o förväntningar.
Jag och sambon var hos läkaren idag, det första hon sa var "vi sågs ju nyss", men det är faktiskt fem månader sedan och hon sa att vi skulle återkomma efter sommaren vilket jag tycker är nu...
Hur som helst sa hon att vi kan inte utreda något mer utan nästa steg är IVF. Dock måste hon, eftersom det är en privat gynekologmottagning, skicka över alla papper till landstinget och kvinnokliniken så får de bedöma. Dit borde vi bli kallade inom tre månader om de håller vårdgarantin. I ena stunden säger läkaren att vi är ju berättigade behandling pga över ett års försök (15 månader sedan utomkveds nu) mm, men i andra stunden påpekar hon att för just IVF gäller två år. Så jag vet inte alls vad kvinnokliniken kommer säga... Om de bara kommer säga åt oss att vänta. Men läkaren skulle iaf trycka lite på att jag ju tagit bort en äggledare och att det kan påverka även om det oftast inte gör det.
Idag bröt jag bara ihop. Över 2år och inte ett enda plus.. Hur f*n är det möjligt?! Jag är så arg och ledsen på samma gång. Det känns på något sätt som att när man passerat 2år är barnlösheten mer på riktigt. Förra året hade vi hopp, vi skulle ju precis påbörja utredning och allt skulle lösa sig. Men så gjorde det inte det.. Jag trodde dessutom så innerligt att vi skulle plussa nu i augusti, precis innan årsdagen för när vi sökte hjälp och eftersom jag kände av ägglossning så kraftigt på min födelsedag och vi äntligen fick till det 2dagar efter varandra att det äntligen skulle hända. Jag tänkte att nu grejjar vi detta själva.. Gjorde vi det? Nej..
Mensen kom så perfekt efter jag kom hem från en utlandsresa och det kändes som en sån jävla käftsmäll! Det är verkligen en bit som fattas i hjärtat på en och det tär så mycket att alla andra får det vi kämpar så för.
Äggplocket var rätt smärtsamt idag. Värsta av mina 3 plock. En annan läkare som inte var så bra. Klämde och tryckte på min mage och äggstockar under plocket och tog dubbelt så lång tid som de andra. Men 14 ägg fick vi ut :)