Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Så förvirrande det kan vara! Denna gång hade jag inga ÄL flytningar men däremot värk när jag tror att ÄL skulle varit. Samma förra månaden men då var vi på kliniken och gjorde vul i samband med besöket, och då kunde han se att jag haft ÄL trots allt. Men så irriterande när det inte bara kan vara likadant varje månad så man slipper nojja! Min borde ha varit i söndags eller måndags, körde test från RFSU denna gång och dom var skitdåliga så jag är lite osäker.

Tror säkert du haft ÄL, kanske bara smärtan uteblev denna gång! Tog du tester?

Var hos en kurator nyss, kändes bra att få bara gråta ut och bli lyssnad på utan att ta hänsyn till någon annan. Helt matt nu. Sa också högt det som verkligen är min värsta, värsta mardröm - att förbli barnlös resten av livet. Stort steg, tro det eller ej...! Inte accepterat tanken på något sätt, men har accepterat att tanken FINNS.

Kan inte påstå jag mår bättre, iaf inte just nu, men rekommenderar er också att prata med någon professionell om ni inte redan gjort det. Bekräftelsen att bli lyssnad på betydde mkt, även om det hela tiden i bakhuvudet snurrade i mitt huvud att hen inte kan förstå

Hej!! Tänkte bjuda in mig här om det är okej förstås. Jag och min man har precis börjat våran ?behandling? jag har tagit provera för att få en så normal mens och mens cykel som de går. Och det har jag lyckats med! Yey! Sedan har jag nu käkat några tabletter som heter Letrozol. Som ska stimulera ägglossningen. Idag va jag hos min gynekolog och han kunde se att en stor äggblåsa fanns där!! På 18mm!! Jag hade svarat fint på behandlingen och nu har jag fått en spruta som heter ovitrelle. Ska ta den imorgon om inte jag får en glad gubbe på mitt ägglossningstest. Tänkte fråga om någon här inne tagit den sprutan?

Vill bara dela med mig, jag plussade nog imorse ! :O helt galet, satt senast imorse när jag testade och tönkte det kommer bli som vanligt, ännu en testdag som slutar som alla andra, men så ser jag att det faktiskt kommer upp en till linje, svag med definitivt synlig och jag börjar störtgråta ! Springer in till min sambo som sitter vid datorn (vet inte om att jag körde ett test) och fattar ingenting, han blir orolig och frågar vad som har hänt och jag klämmer ut mellan tårarna at vi är gravida !

Kan fortf inte fatta att det är sant, just nu tänker jag typ nä men de va säkert fel på testet ? Men de kan de väl inte vara ? Eller ?

Hur ska man nu överleva oron över mf ? Tusen tankar i huvudet verkligen, man tror det ska bli enklare så fort man sett plusset ?

Kramar till er

Tack så mycket ! Detta är 12e månaden, vi började försöka i september förra året. Gjorde en spolning denna månaden och äl blev förskjuten typ 3 dagar sen i torsdags och fredags (ÄL+7-8) fick jag blödning och tänkte nu är det kört, deppade iho0 helt. Hade lite molvärk fredag och igår men tänker det är inbillning. Tog ett test imorse egentligen bara för att jag brukar testa, jag trodde absolut inte att de skulle visa nånting för könner mig inte gravid

Jooosen hur går det för dig? Det är BIM för dig snart va?

Jag har på torsdag, känner ingenting alls av något än. Bara hoppas att den inte kommer för tidigt då jag ska göra kolposkopi på onsdag och då ska man helst inte ha mens då det kan försvåra :/ så nu ska man nojja för det med, som att man inte har nog haha. Åh livet.. suck.

Känner inte heller något i brösten! Brukar vara ömma men ingenting denna månad. Fick ju så konstiga resultat på äl-testen så vet inte heller om jag ens hade :/

Sen är det bara vänta på resultatet ja! Usch! Så mycket dötid.. hoppas det går snabbt så vi kanske kan börja till nästa mens men det känns inte så troligt :( blir snarare i oktober. Precis under dom dagarna som isåfall är starten på sprutorna ska jag vara på utbildning 3 dagar. Känns sådär kul men vad gör man inte :P

Åh tre veckor bara nu! Eller ja för dig känns säkert dom tre veckorna som tre år! Tror du att ni får sätta igång direkt?

Ja hoppas verkligen att ni får komma igång direkt! Borde ju inte vara några hinder så länge de har tider på kliniken :) hoppas hoppas!!

Precis, känner inte efter längre. Att ta tidiga gravtest känns långt bort, vet liksom redan vad det skulle visa. Var på kolposkopin nyss, fan alltså vad ont det gjorde. Trodde hon bara skulle titta med mikroskop men hon penslade på massor saker som sved rejält samt att hon klippte bort små bitar som skulle skickas på analys. Låg och grät och hade så himla ont. Tänkte bara på hur jag någonsin ska kunna överleva ett äggplock när jag får så här ont av något "vanliga" kvinnor knappt känner av.

Hon sa iallafall att vad hon kunde se så såg det bra ut, men måste ändå vänta 6-8 veckor på resultatet innan ivf kan börja :( så du lär hinna starta innan mig! Läkaren sa också att om det är så att cellförändringarna finns kvar och vi måste göra en konisering (ta bort en bit av livmodertappen) så kommer jag att få sövas eftersom jag får så ont vid dessa undersökningar. Känns bra. Undrar dock om man kan sövas under äggplock? Behöver kolla upp det och isåfall stå på mig om att få göra det. Så livrädd för plocket.

Hur känner din partner inför ivf-starten? Längtar han lika mycket som dig?

Ja hoppas verkligen att ni får komma igång direkt! Borde ju inte vara några hinder så länge de har tider på kliniken :) hoppas hoppas!!

Precis, känner inte efter längre. Att ta tidiga gravtest känns långt bort, vet liksom redan vad det skulle visa. Var på kolposkopin nyss, fan alltså vad ont det gjorde. Trodde hon bara skulle titta med mikroskop men hon penslade på massor saker som sved rejält samt att hon klippte bort små bitar som skulle skickas på analys. Låg och grät och hade så himla ont. Tänkte bara på hur jag någonsin ska kunna överleva ett äggplock när jag får så här ont av något "vanliga" kvinnor knappt känner av.

Hon sa iallafall att vad hon kunde se så såg det bra ut, men måste ändå vänta 6-8 veckor på resultatet innan ivf kan börja :( så du lär hinna starta innan mig! Läkaren sa också att om det är så att cellförändringarna finns kvar och vi måste göra en konisering (ta bort en bit av livmodertappen) så kommer jag att få sövas eftersom jag får så ont vid dessa undersökningar. Känns bra. Undrar dock om man kan sövas under äggplock? Behöver kolla upp det och isåfall stå på mig om att få göra det. Så livrädd för plocket.

Hur känner din partner inför ivf-starten? Längtar han lika mycket som dig?

Ja alltså jag vill gärna vara helt däckad! Har hört så många skräckhistorier om hur ont det gör :( kanske ringer rmc imorgon och kollar läget..

Har ni pratat om att du känner att du behöver mer stöd? Det är ju faktiskt som du säger att du kommer gå igenom allt det tyngsta rent fysiskt så ett extra bra stöd behövs ju verkligen! Tvingade min man att läsa på om ivf för att det var viktigt för mig att han förstod vad jag ska gå igenom, det är liksom det minsta de kan göra att ställa upp för oss i detta. Min man är annars väldigt stöttande och vill gärna vara med på alla undersökningar om han kan, och pratar mycket mer öppet om det nu än han gjorde för ett år sen. Så det känns bra. Men det är ju tyvärr i sånna här situationer det verkligen kommer fram hur olika man kan vara!

Så glad iallafall att mensen inte kom idag. Man får tänka på de små sakerna ibland haha! Men beredd på imorgon, jobbar bara ett kort pass som tur är :)