Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Ja nu vill vi bara köra igång. De senaste tre månaderna har varit tortyr. Man känner sig så hjälplös och att försöka på egen hand känns så poänglöst.

Gonal hade jag första gången också. Började ganska lågt men efter första UL höjde dom dosen. Tyvärr blev det ju ändå bara 5 ägg. Ska ta menopur denna gång men vet inte dos än. Ska ringa dom imorgon och fråga lite. Har aldrig varit gravid eller fått minsta lilla antydan till ett plus, det känns så jäkla långt borta :( förmodligen har vi problem med befruktingen eftersom inget tog sig förra gången. Får hoppas att icsi gör susen!

Vad skönt för er att få starta IVF (känner så med dig Jooosen att de första två inte lyckades)! Håller alla tummar och tår att ni lyckas allihopa! Har ju ändå blivit ganska många plus och bebisar från den här tråden menar jag...!

Själv var jag på ett möte för eventuell IVF idag, kom hem med Letrozole och ännu ett (typ 6:e eller 7:e) ?försök lite till så ska ni nog se att det löser sig!?.

...

Men det mest proaktiva som hänt på 19 månader nu, så jag tar det jag får...!

Ja men håll positiviteten uppe tycker jag!! Jag började oxå på 150 i tre dagar sedan 125 resten om ja minns rätt! Fick oxå typ standard! Ja vi skulle nog kunna börja med ivf 2 nästa mens. Men är på en annan arbetsplats just nu i tre månader o känns lite segt att behöva bli borta då och då. Samtidigt som ja inte vet om jag är helt redo för äggplock och hur ja mådde efteråt (sjukt öm i över en vecka). Och just nu känner jag mig lite osäker på hela relationsbiten. Urs vad detta gör med oss!! Vill inte låta negativ! Ser fram emot att följa din ivf nu! Lycka till :D

Jag är så nära att också bara betala. Få det överstökat liksom... Tycker du att det har varit smidigt? (Inte personligen, då jag minns att du tyckte det var jobbigt ekonomiskt i och med din sambo...)

Plussade för 4:de gången i tisdags, men idag är testet stendött igen och jag störtblöder som vanligt. Så bevisligen inga problem med ägglossning, är faktiskt ganska säker på att jag fick dessa utskrivna som placebo, för att hålla mig lugn i några månader till. Så att IVF:en som jag efterfrågat i 8 månader nu skjuts på lite till....

Åh, blir bara mer sugen när du säger så...! Men, har lovat min sambo att vi ska försöka ytterligare 2 cykler med Letrozole innan jag kräver IVF på ett eller annat sätt. Så mars blir det tidigast för mig då... förmodligen privat...

Jag har haft så många som har kollat mitt underliv det senaste året, så verkar omöjligt att något skulle missats... Jag själv är ju övertygad om att det är livmodern på något sätt, men tydligen så undersöker man inte den mer än med ultraljud?

När har du äggplock? För visst är det det som står näst på tur för din del?

Vet verkligen inte varför det ska vara så segt och ryck-på-axlarna?! Är så less på min sambos ?nähä, jaja, nästa gång funkar det säkert!? NEJ DET GÖR DET JU UPPENBARLIGEN INTE?! Sluta vara så jävla blasé!

Sorry.... bara så less på allt och hela den här situationen speciellt. Denna månad har det varit tyngre än på riktigt länge. Mina tankar kretsar jämt kring hela bebis-grejen. Får aldrig någon paus känns det som.

Hur många återföringar har ni kvar på detta första försök? Förstår att det känns jobbigt och stressigt om han inte vill bekosta ett till...

Har du fått en tid för ultraljud tills imorgon?

Nej, kan verkligen inte sluta tänka på det hela tiden jämt.... Särskilt dagar som denna: en kollega råkade försäga sig om att hon väntar barn. Min sambos kompis berättar ovetandes om att hans kk råkade blir gravid och de gjorde abort. Och som pricken över i så ringde min sambos bästa vän och berättar att han måste avsäga sig som toastmaster pga BF två dagar efter vårt bröllop. Han och hans tjej har alltså varit tillsammans kortare tid än vi har försökt att bli gravida. Började störtgråta hysteriskt och min sambo fick panikljuga om att jag var i duschen om inte kunde prata, men hälsade. Är inte ens lite glad så känner mig som en genomrutten person.

Åh, hoppas hoppas på att alla 10 växer till sig!! Så får ni massor med syskon till frysen!

Förstår det känns läskigt, och spännande! Avundsjuk men inte missunnsam!

Nu är äggplocket äntligen klart. Vi fick ut 9 st denna gång, så det känns mycket bättre än förra då vi endast fick 5.

Återföring blir på måndag om inte minst 5 blir befruktade, då blir det på onsdag!

Imorgon ringer dom och berättar hur det gått. Kommer inte kunna koppla av tills dess känner jag. Så livrädd att det ska gå åt helvete igen och att inget ska bli befruktat denna gång heller... men 9 är bra mycket bättre än 5 så lite hopp tändes faktiskt.

Tack så jättemycket <3Åh vad spännande! Fick ni fler till frysen? Hur har det gått med lutinus? Jag hann bara ta två gånger sist eftersom dom ringde dagen efter och sa att inget blivit befruktat. Rädd att jag kommer glömma bort att ta tre gånger om dagen :/