Vi som försökt med första barnet ca 1 år
En fråga: tror ni det är för sent att ligga imorn typ runt 15? Haha. Fick Pos test kl 18:30 ikväll har ju inte testat på några dagar innan så vet inte hur länge d kan varit positivt
En fråga: tror ni det är för sent att ligga imorn typ runt 15? Haha. Fick Pos test kl 18:30 ikväll har ju inte testat på några dagar innan så vet inte hur länge d kan varit positivt
Tack jag hoppas på det. Tror ingen av oss faktiskt orkar ikväll. Detta måstesex tär på en ...
Tror jag Verkligen oxå! Hur har eran relation påverkas?
Blev uppringd av kvinnokliniken igår, försökt nå dom i ett par veckor men telefonkön blir full på 5 minuter så man måste ringa 7 på morgonen för att ha nån chans att komma fram. Sen tog det en vecka innan den som är ansvarig för vårt fall att ringa upp..
Första gången jag ringde och bad att få komma dit var i september. Blev kallad i slutet på november. Nu kommer vi förmodligen inte få komma dit igen och få svar på hur vi ska gå vidare förens i september..
Alla ni som går runt och väntar på att söka hjälp, sluta vänta! När vi kommer dit i september får vi veta om vi kan göra ivf, och då sätts vi på en ny väntelista.
Så om vi har tur kan vi kanske ha påbörjat någon behandling om ett år. Då har vi väntat i över 1 1/12 år på hjälp.
Ni kan alltid säga att ni har försökt i ett år, för när ni väl kommer få komma in så lär den tiden ha gått. På min klinik har dom nu intagningsstopp, så alla nya som söker hjälp blir hänvisade till privat istället.
Känns så hopplöst allting...
Vi har ju precis sökt hjälp! Tog kontakt hos gyn så tror det är privat? Fattar inte riktigt det där! För oss har det gått 12 månader nu. Vet många som sa efter 9 månader typ ?men säg att ni försökt 1 år? men kändes så himla dumt att ljuga liksom...
Vi sökte tidigare då min man tagit flera tester som visat att han hade mycket nedsatt spermieproduktion, så vi tyckte inte att det var värt att vänta de extra 3 månaderna. Lyckas man innan man får komma dit så är det ju bara att gå ur kön, så jag förstår inte vad problemet är? Bor man på ett ställe där vården faktiskt fungerar som den ska så kan man såklart vänta, men i mitt fall har sjukhuset en enda fertilitetsläkare som jobbar 70% och nästan bara jour, så väntetiderna är extrema. Här är det uppenbarligen så att man inte får någon hjälp på ett år, så alla som söker kommer ha försökt den rekommenderade tiden. Har läst att det är ännu värre i Stockholm tex.
Självklart menar jag inte att sånna som försökt 3-4 månader ska ljuga sig till en tid, men är man på 10-11 månader så tycker inte jag att man behöver vänta. Upp till var och el, men jag tycker att man ska vara beredd på lång väntan så man inte drar ut på det.
Vi sökte tidigare då min man tagit flera tester som visat att han hade mycket nedsatt spermieproduktion, så vi tyckte inte att det var värt att vänta de extra 3 månaderna. Lyckas man innan man får komma dit så är det ju bara att gå ur kön, så jag förstår inte vad problemet är? Bor man på ett ställe där vården faktiskt fungerar som den ska så kan man såklart vänta, men i mitt fall har sjukhuset en enda fertilitetsläkare som jobbar 70% och nästan bara jour, så väntetiderna är extrema. Här är det uppenbarligen så att man inte får någon hjälp på ett år, så alla som söker kommer ha försökt den rekommenderade tiden. Har läst att det är ännu värre i Stockholm tex.
Självklart menar jag inte att sånna som försökt 3-4 månader ska ljuga sig till en tid, men är man på 10-11 månader så tycker inte jag att man behöver vänta. Upp till var och el, men jag tycker att man ska vara beredd på lång väntan så man inte drar ut på det.
Vi sökte tidigare då min man tagit flera tester som visat att han hade mycket nedsatt spermieproduktion, så vi tyckte inte att det var värt att vänta de extra 3 månaderna. Lyckas man innan man får komma dit så är det ju bara att gå ur kön, så jag förstår inte vad problemet är? Bor man på ett ställe där vården faktiskt fungerar som den ska så kan man såklart vänta, men i mitt fall har sjukhuset en enda fertilitetsläkare som jobbar 70% och nästan bara jour, så väntetiderna är extrema. Här är det uppenbarligen så att man inte får någon hjälp på ett år, så alla som söker kommer ha försökt den rekommenderade tiden. Har läst att det är ännu värre i Stockholm tex.
Självklart menar jag inte att sånna som försökt 3-4 månader ska ljuga sig till en tid, men är man på 10-11 månader så tycker inte jag att man behöver vänta. Upp till var och el, men jag tycker att man ska vara beredd på lång väntan så man inte drar ut på det.
Vi sökte också privat gyn tidigare än ett år hade gått. Men det gick snabbt att göra klart utredningen hos henne och betalade landstingstaxa 350 kr besöket upp till frikort som är typ 1100 eller något så nu går både jag och min partner gratis på alla besök på Sophiahemmet ivf då vi både är uppe i frikort. Många privata i Stockholm är anslutna till landstingstaxa så vi betalar inte mer än ett vanligt läkarbesök hos de privata mottagningarna :)
Jag tycker absolut att man får söka vård precis när man vill trots att det inte gått 12 månader. Ingen vet vad man har för anledning då alla har olika problem. Har man ingen ägglossning eller PCO etc så behöver man inte vänta ett år. Tänker absolut inte ha dåligt samvete över att vi bestämde oss för att söka hjälp hos gynekolog tidigare. Ägglossning kan man se med ett enkelt ultraljud hos en vanlig gynekolog så det går snabbt. Nu har 12 månader gått och vi har redan avslutat utredningen och fått påbörja behandling på Sophiahemmet.
I Stockholm finns många privata gynekologer som kan göra utredningar som sen skickar remiss till ivf-klinikerna/godkännande för landstingsfinansierad ivf. Ser såklart olika ut i hela landet :)
Min ägglossning var ju typ 5 dagar sen denna månad. Vilket känns så skönt på något sätt då jag inte vet när min mens riktigt ska komma haha (för den lär ju komma som vanligt).. ömma bröstvårtor idag äl+3. Haft det förr så inget märkvärdigt. Hur långt har ni kvar till bim?
Men om man nu söker när man försökt i säg 9 månader, och sen inte får hjälp på ett år pga köerna så är man ju i samma sits som någon som sökte hjälp vid året och fick hjälp efter ett halvår. Jag visste om hur dålig sjukvården var i min stad och visste att vi skulle få vänta väldigt länge.
Jag skäms inte för att jag sökte hjälp innan året hade gått. Är tacksam varje dag för att jag ringde så fort jag hade misstanke om att något inte stämde. Det kommer ha gått 2 år från att vi började försöka tills att vi ev kommer få göra något på riktigt.
Hade vi haft råd hade vi självklart gått privat.
Men som jag skrev hade vi anledning att söka innan året! Förstår inte hur du kan tycka att det är så himla fel, alla har rätt till vård och det är upp till var och en att söka när man tycker att man behöver det.
Tvivlar inte på att du vet hur det känns. Men att försöka få mig att må dåligt för att jag tog tag i saken "för tidigt" är bara onödigt. Det jag ville säga med mitt första svar är att om man tvekar på att man ska höra av sig eller inte, eller om man är precis innan den "magiska" ettårsgränsen, så är det lika bra att ta tag i det istället för att vänta, då man ändå kommer att få vänta på att ens komma på ett första samtal.
Tycker att vi lämnar denna diskussion nu, och så får vi vara överens om att vi inte är överens.