Enskild eller gemensam vårdnad?

Tja att driva en process innan man lärt känna barnet känns faktiskt som han inte ser till barnets bästa.

Nu vet jag inte hur en tingsrätt.

Fast det första som måste ske är att faderskapet ska fastställas, innan dess har han inga rättigheter alls

Blev en halv mening där (jäkla telefon).

Jag har ingen aning om hur en tingsrätt ställer sig till att en, för barnet okänd person, ska ha gemensam vårdnad

Börja med att faderskapet ska fastställas. Sen, om ni inte kan komma överens på egen hand, en tripp till familjerätten för att lägga upp hur umgänge ska ske på bästa vis för barnet att få lära känna sin pappa.

Det är jättebra att han vill ta ansvar för sitt barn men att kräva gemensam vårdnad från start känns orimligt. Om han drar det till tingsrätten, ha ett bra ombud som är specialist på familjefrågor med dig. Kolla med din hemförsäkring om du kan få rättshjälp via den.

Använd argumentet att du vill att ert barn ska skapa en relation innan pappan är med i viktiga beslut. Han ska känna barnet innan han kan ta beslut om barnet.

Han är lika mycket förälder som du och ingen granskade dig innan du fick vårdnad om barnet. Skulle han mot all förmodan visa sig vara en farlig person för barnet så kan samhället gripa in och du kan enkelt få ensam vårdnad vid en sådan situation.

Men snälla nån. Det är väl självklart att barnet hinner lära känna honom under de följande 5-7 månaderna om du inte bromsar umgänget.

Det spelar ingen roll. Det är ju inte så att han ska ta barnet och flytta till Kina. Han är lika mycket förälder som TS även om Ts inte har kunnat lokalisera honom förrän 3 år efter att hon blev gravid. Han är kapabel och villig att ta ansvar för sitt barn så det finns ingen anledning för Ts att dra ut på det.

Det handlar ju inte om umgänget utan om vårdnaden. Jag förstår killen, han får plötsligt veta att han har en 3åring som mamman fått utan att berätta för honom och han vill såklart ha lagen på sin sida så att HON inte plötsligt Tex flyttar jättelångt bort för att undanhålla barnet från honom.

Sen är det väl också perfekt om han får de resterande föräldradagarna så att han får mer tid att skaffa en relation med barnet

Nej, du ska inte skriva på om gemensam vårdnad nu direkt.

Lär känna honom, och se att han verkligen vill vara delaktig i sonens liv. Sedan kan ni diskutera vårdnaden.

Umgänge får han ju i och med att han är pappa, och umgänge har inget med vårdnad att göra.

Menar, om det skulle visa sig att ni inte kan samarbeta eller att han blir mer ett problem än en pappa. .Då är det inte kul att stå med delad vårdnad.

Nej jag skulle inte gå med på gemensam vårdnad. Man får se hur det fungerar, Han kommer få umgänge och om allt fungerar bra och ni klarar av att samarbeta kanske man kan tänka sig gemensam. Men du känner honom inte. Ett ONS kan betyda precis vad som helst även om han verkar bra utåt sett. 

Det får han ändå förstå, att du inte kan gå med på det direkt. Du vet ju heller inte om han har några baktankar, tex att han i en framtid vill in och styra och ställa över saker som du inte ha en tanke på nu. Hans mål kanske är att få ha varann vecka, men sånt kan man ju komma överens om med tiden, utan vårdnad. 

Jag råder dig absolut till att behålla ensam vårdnad! Har idag supermycket strul med att ordna skolplats till min son efter att pappan vägrar. Han har dessutom ingen kontakt med sonen sedan ca tre år tillbaka. Helt jävla värdelöst. När vi skulle flytta och han vägrade godkänna adressändring osv. Gör det inte.

Han kan också få gå en föräldrautbildning och prata med bvc väldigt snart. När han är klar med det så har han samma utgångsläge som du.

Du låter väldigt vettig TS och jag tycker att du resonerar därefter. Tycker inte det är fel om du behåller ensam vårdnad för tillfället baserat på dina anledningar.

Skulle det gå till familjerätten så betona bara att eftersom barnet redan är såpass gammalt så finns där redan behov om beslut om förskola etc. och du önskar lära känna pappan en tidsperiod först för att säkerställa att ni kommer att kunna samarbeta runt sådant innan du delar vårdnaden.

Till pappan kan du ju säga detsamma och därtill ge honom en ungefärlig tidsram. Men kanske framförallt försöka se hans perspektiv och försäkra honom om att du absolut inte vill undanhålla barnet utan vill inkludera honom och se till att de skapar en relation. Hade nog varit en uppskattad gest också att redan nu skriva över en del av de kvarvarande föräldraledighetsdagarna till honom, hade gett honom större chans till anknytning och visat att du menar det du säger.

Lycka till!

Först ska jag säga att jag inte har någon aning om vad tingsrätten skulle säga, så kan inte ge råd utifrån ett juridiskt perspektiv.

Men jag skulle själv inte lämna över ett juridiskt ansvar för mitt barn till en person som ej känner b

barnet om det inte vore absolut nödvändigt. Och den nödvändigheten ser jag inte här. Jag skulle ge det ett år, om pappan lär känna barnet under den tiden på ett sätt så att han har förmåga att på ett bra sätt ta rimliga beslut över barnet skulle jag dela vårdnaden frivilligt inte förr. Om pappan skulle välja att inte vänta et år utan stämma i tingsrätt skulle jag rådgöra med jurist innan jag beslutade hur jag gick vidare.

Jag skulle kontakta familjerätten för ett samverkanssamtal och avtal kring umgänge. Först och främst för barnets skull förstås men täNker att det också kan vara en tryyhet för pappaN med ett fastdtällt umgänge. Om jag hade föräldradagar kvar skulle jag föra över merparten av dessa till pappan för att ytterligare underlätta umgänge (det kan man göra utan att han har vårdnad).

En vettig person lär känna sitt barn INNAN man kräver en massa kring det. Tycker jag. Är det halva barnbidraget han vill åt eller tror han att han ska slippa betala underhåll?

Låt honom gå till tingsrätten, du förklarar bara att du absolut inte har för avsikt att neka umgänge, men att du vill lära känna honom innan ni skaffar gemensam vårdnad för att säkerställa att ni kan samarbeta bra kring barnet. Ha gärna ett förslag på schema kring barnet med dig och visa hur du tänker dig det hela men att pappan så klart får kommentera och föreslå ev ändringar ifall det du har gjort inte fungerar för honom. 

Har för mig att om en förälder motsätter sig gemensam vårdnad så dömer de inte till det. Däremot kan de som nekar gemensam ha sämre läge att få enskild i normalfallet, men i ditt fall så känner ju inte barnet pappan ens så att pappan ska få vårdnaden och boendet är ytterst osannolikt. 

Det är barnets bästa som ska ligga till grund för ett domslut, inte en förälders. 

Gör upp ett schema som kan fungera för barnet att lära känna sin pappa, gör gärna ett som sträcker sig långt fram i tiden för att visa att du absolut är seriös kring detta. Till en början träffas ni allihop, sedan dagumgänge med pappan för att övergå till en övernattning osv. DU känner barnet bäst och vet vilken takt som behövs och kan se om det går för fort eller om ni kan snabba på det hela. 

Lita på dig själv här. Pappan måste inse att allt handlar om barnet, ingenting om honom egentligen. Gemensam vårdnad gör ingen skillnad för umgänget, det som är skillnaden är att han kan neka ditt val av skola, förskola, pass, flytt osv. 

En vettig person inser att man inte kan göra de valen för sitt barn innan man lärt känna det.