Brumma skrev 2018-02-08 08:24:34 följande:
Självklart kan barn säga saker för att knäppa ngn på näsan. Vad jag frågade var om du VISSTE att så var fallet här ? VET du att barnet säger det på ett elakt sätt? VET du att barnet berättar att mamman gör saker bättre? Det är inget som "pluret" skriver utan det är något du helt läser mellan raderna? Varför antar du nästan alltid att barnet har ngt bakomliggande motiv, är elakt osv bara för att det kommer till bonusbarn? Är dina barn lika elaka när de råkar nämna ngn annan de har i sitt liv för dig?
Barn säger om sin föräldrar och andra närstående - sällan för att vara elaka eller "skriva ngn på näsan" utan för att de i en viss situation påminns om det eller för att testa gränser. Jag har fått höra "min mamma säger att" - och så ngt som mamma ska ha sagt. Ofta var det mkt uppenbart att det var saker mamman aldrig skulle ha sagt, men ett barn testar gränser. I andra fall är det saker vi gör annorlunda och faktiskt är det inte så konstigt att barnet påpekar det. Då säger man att jo, men så göt inte jag/vi. Har även fått höra att "mamma använder så mkt hårspray så hon luktar så mycket att det inte går att kramas". Detta när jag stod och blåste håret. INTE för att knäppa vare sig mig eller mamman på näsan utan för att det var ngt hon kom att tänka på. Likadant med "min mamma har inte så fina bh-ar som du".
Jag får höra av sonen att "när mormor borstar håret gör det inte ont".. Såklart han ville påpeka att mormor gjorde det bättre - men inte för att vara elak.. Får höra att morfar gör si och farfar så. Är man på vardaglig basis tillsammans med ngn annan än sina föräldrar (eller om föräldrarna inte lever tillsammans ) är detta fullt NORMALT.
DU läser in och tolkar det som elakt. Det ligger i DITT huvud - för det står inte i inlägget av pluret. ...
Och hur det uppfattats om du sa något sådant? Jo, här är återigen skillnaden "barn/vuxen" det som spelat in. Och återigen är det sorgligt att du inte ser skillnaden. Och det är återigen du som läser in att barnet säger att mamman gör det bättre. Det är - återigen - inte vad pluret skriver.
Jag läser rakt av att pluret mår dåligt av det och i perioder känner sig värdelös. Tolkar du det som att allt flyter på och att hon mår bra i sin relation till barnet (och pappan)?
Det spelar ingen roll om barnet menar det elakt eller ej, för en sak som upprepas gång på gång kommer att ta till slut, vilket hon faktiskt skriver att det gör.
Detta är ju precis en sådan sak som är rätt vanlig inom sammansatta familjer, att man inte har den relation till varann där man kan säga ifrån och acceptera allt som sägs, utan det drivs till sin spets ganska omedelbart.
Även om man lever ihop på vardaglig basis så är det verkligen inte säkert att man verkligen har den relationen som tål vissa sorters kommentarer. Det är ju därför det är känsligt för en partner att gå in och börja uppfostra och säga till barnet, just därför att det tas på fel sätt. Det går exakt likadant åt andra hållet, så då är det viktigt att föräldern verkligen är närvarande och själv tar situationer som kan bli fel.
Jag skulle vilja påstå att de flesta relationer mellan tidigare barn och ny partner som skär sig beror på att de förväntas känna sig som en familj och uppföra sig som en sådan, vilket inte går alls när närheten inte finns.
Föräldern får aldrig gå undan och tro att wow jag har fått avlastning, för det har han inte. Det är snarare tvärtom, att han behövs ännu mer närvarande för att inte sådana situationer ska uppstå.
Sedan ska jag tillägga att när mina egna barn har sagt att tex mormor är bättre än dig på detta, så inte fan har de menat det på ett snällt upplysande vis utan det har kommit halvsurt.
