Jag försöker mest acceptera att det är så det är. Träffade min barnmorska för några dagar sedan och hon konstaterade att graviditeten för vissa handlar om att stå ut, inte njuta. I mitt fall har jag ett barn sedan tidigare som kom som ett mirakel efter flera års ofrivillig barnlöshet och otaliga ivf-försök. Är nu gravid igen efter ytterligare några år med behandlingar och flera missfall.
Kan ju tillägga att symtom inte heller är någon garanti- flera veckor efter mitt senaste MA var jag fortfarande så illamående att jag knappt kunde jobba. När jag var gravid med min dotter kände jag däremot knappt av något alls de första veckorna (därefter fick jag hyperemesis och ångrade att jag någonsin hade längtat efter mer symtom...).
@orkide. Jadu, vad har jag inte provat genom åren... Mina första försök var för ungefär åtta år sedan. Då testade jag metformin, pergotime, levaxin, akupunktur (vilket kan ha effekt just vid min problematik) och ett antal ivf-försök. Det enda resultatet var tyvärr ett utomkveds och en krossad relation.
Min dotter kom sedan till ganska snabbt med pergotime sedan jag träffat min nuvarande sambo. När det var dags för syskon var det däremot tvärstopp igen och efter ett års misslyckade försök med pergotime, letrozol och stimulering med Gonal f blev det ivf igen som hittills har resulterat i flera graviditeter, men inga barn. Så, som du förstår försöker jag nu låta bli att hoppas för mycket trots att jag har sett hjärtslag. Så, stå ut är nog det enda man kan göra ibland.
Nu är nog resan över för mig. Började blöda inatt och det blir bara värre och värre. Tredje missfallet på rad, vet ärligt talat inte om jag orkar mer. Blir rätt dålig varje graviditet så det går ut över min sambo och dotter (och jobbet, men det känns sekundärt). Hoppas det går vägen för er andra ??
Tydligen inte slutet trots allt, inte än iaf, men dagens läkarbesök visade att moderkakan ligger fel och att jag tydligen får räkna med fortsatta blödningar. Förhoppningsvis flyttar moderkakan på sig när livmodern växer mer. Läkaren sjukskrev mig omgående så idag fick jag berätta på jobbet, inte riktigt så jag hade tänkt mig det hela. Så mycket för min tanke om att kunna slappna av mer och mer ju längre graviditeten fortgår.... ;)