Hur mycket ska egentligen barn få vara med och bestämma?

Vad ska de vara med och bestämma, att ni ska tjäna mer pengar eller adoptera bort de gemensamma barnen?

Det är bara att acceptera läget. Däremot kan ju ni vuxna vara inkännande i deras känslor och dessutom göra ert bästa för att komma dem till mötes på de saker som är möjliga. Kanske prioritera äldsta barnet ett tag i boendesituationen? Starta ett gemensamt projekt för att ha råd med en utlandsresa så småningom, de vuxna lägger undan nån hundralapp när det går, barnen pantar flaskor, sälj gamla saker på Blocket, ta extrajobb etc.

Jag väntar mitt fjärde barn, och det är min sambos andra barn. Vi är en familj: sambon och jag, de stora barnen och småttingarna :) Vi gör allt tillsammans - och är de stora barnen hos pappa väntar vi med det vi skulle göra tills de kommer. Jag älskar mina alla 4 barn lika mycket. Jag skulle aldrig utesluta något av dem. Min sambo är lika noga, eller kanske till och med ännu nogare än mig.

Vad skulle de kunna bestämma? Att ni ska ha mer pengar?

Vad i detta kan de bestämma? Men de kan väl få önska och uttrycka sin besvikelse, önskan?

Däremot kan jag tycka att som vuxna i en familj bör man se till att åtminstone grundstandarden inte försämras alltför mycket av att familjen får fler barn, då får man fundera över hur många barn familjens ekonomi förmår.

Som att bonusbarnen inte har riktiga rum känns inte helt okej, men beror ju på hur ofta de är hos er och hur ofta de kommer att vara hos er framöver.

Resor, aktiviteter och annat varierar ju från familj till familj och även i en kärnfamilj kan ekonomin förändras drastiskt så att standarden måste ändras. Om er nuvarande ekonomi försämras av något som arbetslöshet/sjukskrivning, kommer ni då att ha råd att ha alla barnen och se till deras basala behov?

Förstår inte heller vad bonsbarnen skulle få bestämma? Har ni inte råd att resa utomlands, har ni inte råd. Det ni borde göra är ju att försöka lösa boendesituationen så att barnen åtminstone har ett sovrum.

Sen får ni ju förklara för bonusbarnen att ekonomin förändras när man får fler barn. Det är ju ingens "fel", bara ett faktum. Din sambo och hans ex ekonomi lär ju ha förändrats när första barnet kom.

Jag förstår inte riktigt vad bonusbarnen vill bestämma över. Utlandsresor? Få egna rum?

Det klart det blir förändringar när det kommer flera barn. Lika klart är ju att barn påverkas och förändringar till det "sämre" är ju förstås tuffare än andra att hantera.

Hur ofta bor bonusbarnen hos er? Har de haft egna rum tidigare men inte längre? Hur har de det hos den andra föräldern då, är det bara hos er det blivit just sämre för dem?

Jag förstår att de blir besvikna över hur livet har blivit. Inte bara att de lever i splittrad familj så har deras standard försämrats markant.

Egentligen "borde man inte skaffa fler barn än man har råd med", om jag fräckt får lov att uttrycka mig så. 
Men, nu är ni en familj på sex personer och det är upp till dig och din sambo att ge ett så gott liv till alla fyra barn som ni möjligen kan. Inget barn ska särbehandlas och heller vill jag säga att barnen i hemmet (gemensamma OCH bonusar) bestämmer inte ett skit. Nej, barn bestämmer inte ett skit i en familj. Däremot går deras bästa först. 

Ja som sagt, ekonomi är ju lite mer "komplicerat" än att barn ska bestämma att man har råd, så jag förstår inte heller vad de ska bestämma?

Men diskutera både ekonomi och deras känslor är ju klokt. Varför är det just äldsta barnet som inte har eget rum?

Den elaka styvmodern som använder upp pappas pengar, fyller upp huset med sina ungar och förbjuder semester i 5 år.

Ja, här borde pappan ta sitt ansvar och dumpa fort

Fast varför ska barn inte få vara med och bestämma? Självklart ska det finnas gränser och det måste ju vara inom rimligt område, men jag tycker absolut de ska få vara med och bestämma. Barn växer av få vara delaktiga. Vi är ju en familj tillsammans.

Problemet är att hon inte vill jobba och dra in pengar.
Eftersom pengarna inte räcker så finns det inte mycket att bestämma.
Bara följ den traditionella lösningen - sätt ut styvungarna i skogen

Finns inte pengarna så finns inte pengarna. 

Pappan och ev du bör sätta er ner med barnen och förklara att eftersom ni vuxna har valt att skaffa fler barn så är ekonomin sämre. Poängtera att det är pappans och ditt val att skaffa fler barn, barnen har ingen 'skuld' i det hela. 

Bekräfta deras känslor, de har all rätt att känna sig besvikna, men de har ingen rätt att kräva något sådant som utlandsresor. 

Prata med dem, fråga dem hur de vill att situationen ska lösas. Ska ni gemensamt ta krafttag för att försöka skaffa större boende så att alla får egna krypin? Finns möjlighet att i dagsläget ordna med iaf ett mindre krypin för alla? Någonstans där de kan stänga dörren om sig? 

Eller föredrar de att bo som nu och att ni alla drar ner på alla onödigheter såsom chips, godis, fika osv för att istället spara ihop till en resa för hela familjen även om det kanske tar ett antal år? 

Finns det något de själva kan göra för att spara pengar? Eller tjäna pengar? Vad kan ni göra? 

Osv, gör dem delaktiga i familjen och ekonomin utifrån deras ålder. 

Var står att de inte har råd med sina barn? Är eget rum eller utlandsresor något man måste ha råd med för att skaffa barn, enligt dig?

Jag hade sagt till hans stora barn att ni kostar ju också pengar, tänk vad vi haft det bra utan er.........
Jag hade blivit förbannad över att de lagt ansvaret på mina barn och vänt det mot dem själva istället, för att se om de tyckte likadant då.

Det låter som att pappan är den enda som drar in lön om ni nu har fått så dålig ekonomi efter att ha fått gemensamma barn. Kan du inte tänka dig att börja jobba igen? Att de stora inte ens har eget rum, om de små har det, är inte okej.

Herregud så dumt