Vad hände med mig när jag flyttade?
Jag har alltid varit en känslig person, lite introvert. Men jag har alltid haft nära vänner och det har gått bra i skolan, förutom att jag var rätt blyg.
Men som sagt, jag har alltid haft vänner och jag har inte haft några större problem i livet.
När jag var 18 träffade jag min drömkille och bästa vän. Han bodde 50 mil bort och jag pendlade något år innan jag flyttade till honom.
Flytten var tuff känslomässigt. Det var otroligt tufft att flytta ifrån allt. Min familj, mina vänner, jobb. och ja hela mitt liv och mina rötter. Men samtidigt ville jag, för kärlekens skull.
Det känns som att det hände något med mig när jag flyttade och rev upp min trygghet och mina rötter.
Det känns nästan som att dagen jag flyttade trycktes mitt liv på paus. Som om det var så jobbigt känslomässigt att jag var nästan tvungen att pausa, eller stänga av.
Det har gått tio år nu. Jag bor fortfarande i min nya stad med min fina man och våra barn. Men jag har liksom fortfarande inte riktigt landat här i min nya stad. Låter ju helknäppt efter tio år här. Men det är så det känns. Jag har inga vänner här, blivit mer introvert. Jag känner mig fortfarande som en besökare från en annan stad, med en annan dialekt. Som att jag inte hör hemma här. Som att jag går och "väntar" på något istället för att liksom börja leva här.
Det är så svårt att förklara och sätta ord på. Det är en märklig känsla. Som att den där 19 åriga jag väntar på att jag ska trycka på play igen. Men jag vet inte hur jag ska bära mig åt.
Kanske blev flytten någon typ av trauma /kris som jag inte bearbetat..?
Jag ville mest skriva av mig. Men om någon orkat läsa ända hit och känner att du kan bidra med några ord till mig så är jag jättetacksam. ??