• Stårschan

    Pappas fru tror att hon är inbjuden!

    Egentligen tycker jag att hämnd är löjligt och något man bör undvika, men om nu hon var så noga med att poängtera att ni inte hörde till hennes familj när ni var yngre, så är det väl payback time nu. Kanske hade hon till och med något sätt att uttrycka sig på förr, som hon nu kan få tillbaka i sitt eget ansikte?

    Karma!

  • Stårschan
    Eveyn skrev 2018-01-11 09:16:42 följande:
    Om han hört om resan i efterhand hade inte spelat så stor roll. Vi brukar aldrig semestra ihop annars, så han brukar inte vara involverad i våra semesterplaner och vilka vi väljer att resa och umgås med.

    Våra födelsedagar brukar han fira genom att skicka en blomma och sätta in en peng på kontot. 

    Jag hade faktiskt aldrig förväntat mig att de skulle bli såhär intresserade av just den här resan, den här födelsedagen. Men det låter väl fint för dem. 

    Vi måste bara komma på hur vi ska lägga fram det. Vår pappa och hans fru kan vara rätt dominanta, milt sagt. Har de bestämt något de vill brukar de se till att det blir så. 
    Egentligen är det ju - utifrån det du berättat - bara din pappa som har gjort fel, i och med att det var han som bjöd in sig själv med frun.

    Om du inte vill ta tjuren vid hornen så är det ju ett alternativ att bara köra den tysta varianten. Det blir svårt för dem att tränga sig på er resa om ingen av er berättar exakt vilka datum och exakt vilken adress det är som gäller. (Även om det är runt födelsedagen så är det ju ganska vagt.) Om han inte får veta mer än "ett hus utanför Nice i slutet av juli" så har han ju svårt att tränga sig på. Om han frågar efter detaljer så kanske det går att vifta bort det med ett "jag har inte alla detaljer i huvudet", och fråga varför han är så intresserad av det. Spela dum.
  • Stårschan

    Det är befriande att för första gången stå upp för sig själv och säga vad man egentligen tycker. Jag förstår att du gruvar dig, men det kommer att kännas bra!

  • Stårschan
    Eveyn skrev 2018-01-11 13:37:43 följande:
    Ja, visst är det konstigt? Att trots att vi är vuxna så har pappas reaktioner så stort inflytande på oss. Det säger en del om hur relationen varit. Liksom att vi hittills alltid infinner oss plikttroget på deras trettondagsmingel trots att ingen av oss barn egentligen vill komma. Men eftersom pappa mer eller mindre KRÄVER att vi ska komma så gör vi det. Jag tror att jag hittar mer och mer styrka inom mig nu, att säga ifrån om allt möjligt som gäller min pappa. 

    Vi kommer nog att göra precis så, skriva ett mail och så får de ta hand om sin besvikelse.
    Gör så. Pappa har ju redan för länge sedan gjort sitt val i och med att den nya kvinnan alltid har varit viktigare än er barn. Han kan inte både äta kakan och ha den kvar. Tråkigt att han inte i tid lade ner lite kraft på att vårda relationerna med alla involverade. Man orkar inte curla otrevliga föräldrar hur länge som helst. Ni verkar äntligen ha nått fram till slutet. Förhoppningsvis kommer er markering att leda till något positivt.
  • Stårschan
    Anonym (Fy) skrev 2018-01-16 15:49:07 följande:
    Det talar för sig självt. Bitterheten har ätit upp dig, är hon verkligen värd det?
    Varför i hela friden påstår du att hon är bitter för att hon inte vill umgås med en otrevlig människa på sin semester? Hur är man funtad om man tycker att det är en skyldighet att umgås med sådana när man inte ens är släkt (och särskilt när tanten har lagt ner mycket möda på att verkligen markera att de inte är familj)?
Svar på tråden Pappas fru tror att hon är inbjuden!