Anonym (Normalt) skrev 2018-01-07 15:43:55 följande:
Jag träffade en tjej ett tag som var tvungen att lite försynt ständigt påpeka att jag minsann var vit och privilegierad. Så snart det var något inslag på TV om orättvisor i världen så undrade hon om jag som man inte kände något ansvar eftersom jag enligt henne ju faktiskt tillhörde den samhällsgrupp som kunde göra något åt det.
Att hon bodde mer centralt, hade det bättre materiellt ställt och hade en högre inkomst än jag hade (då) tycktes helt bortglömt. I hennes värld var ändå allt mitt fel på något sätt på grund av mitt kön och min hudfärg.
Feminism är ingenting annat än mental cancer. Det är klart det finns olika grader av feminism, precis som att all cancer inte är lika illa, men det är en mental cancer.
Som man dejtar jag såklart helst en kvinna som är helt frisk, både mentalt och fysiskt, istället för någon som lider av en mental sjukdom som kan komma att förvärras. Lider du av feminism så riskerar du att bli bortvald.
Det är ju löjligt att kräva ansvar och skuldkänslor på det sättet bara för att du "tillhör" en grupp som du kanske inte ens själv kategoriserar dig i. Och samtidigt ska man inte bunta ihop och dra alla över en kam när det handlar om religion eller härkomst, brukar det heta?
Jag vill bara, helt enkelt, inte förväntas uppoffra mig och sinka mina chanser till ett bra liv och trygg ekonomi bara för att jag är kvinna, för att sedan få höra att "det är inte konstigt att du är fattigpensionär, du har ju valt
själv att sätta dig i kvinnofällan och prioritera hushållet".