Vi styvmammor som kämpar med att gilla biomamman
För mig är det som för Lavalamp fast värre. Jag vill kunna tycka om. Eller i vart fall kunna ha en sund och respektfull ton. Jag har också försökt, men möts bara av ett så bottenlöst skrämmande hat att jag blir mållös. Jag uppfattar tyvärr henne som en extremt manipulativ och illvillig dubbelnatur. Det är något som bara är helt skruvat och sjukligt och mardrömslikt, men samtidigt fungerar hon i samhället (fast låter ingen komma nära). Om jag gör mig påmind om min existens planerar hon psykiska straff, så jag har givit upp och håller mig bara undan. Men jag har börjat må så dåligt av det här att jag känner mig smått paranoid.
Det här var bara min del av det. Sen har vi resten av familjen...ja ni kan kanske förstå vilka hemska inre konflikter som deras barn har.