Jag såg att det fanns en tråd om de som kämpar med att gilla sina bonusbarn. Jag har inte det problemet då jag gillar mitt bonusbarn, däremot kämpar jag med att försöka gilla h*ns mamma.
Vad är era erfarenheter kring detta?
Jag tycker att det låter lite väl ambitiöst att försöka gilla någon sådär bara. Jag hade nog börjat med att försöka acceptera och respektera den andre indivden, hitta en förståelse för den personens livssituation. Man måste inte tycka om alla, faktiskt.
Man behöver väl inte gilla biomamman? Huvudsaken är väl att man inte visar eller säger det till bonusbarnen.
Man behöver väl inte gilla biomamman? Huvudsaken är väl att man inte visar eller säger det till bonusbarnen.
Det är svårt att gilla någon som inte förstår barnets bästa. Hon drar hellre saker till rätta istället för att diskutera som folk. Sedan skrattar hon honom (min karl) i ansiktet då han drabbas av rättsavgifter medans hon inte behöver betala ett skit pga arbetslöshet. Så jag vet inte, kan man ens gilla henne?
Försökte gilla henne i ett år men till slut insåg jag att varför måste jag? Det är min sambos ex, vi behöver inte ha någon relation alls. Så efter att jag kom på det så har jag inte någon kontakt med henne alls. Eller säger ju hej givetvis.
Det fungerar mycket bättre för mig, för henne fungerar det inte bra att jag satte ner foten. Hon är inte direkt van vid att bli emotsagd och är väldigt arg nu. Men det går väl över.
Tidigare vände jag ut och in på mig själv för att lösa allt bra men fick bara skit.
Jag tycker att det låter lite väl ambitiöst att försöka gilla någon sådär bara. Jag hade nog börjat med att försöka acceptera och respektera den andre indivden, hitta en förståelse för den personens livssituation. Man måste inte tycka om alla, faktiskt.
Man behöver väl inte gilla biomamman? Huvudsaken är väl att man inte visar eller säger det till bonusbarnen.
Försökte gilla henne i ett år men till slut insåg jag att varför måste jag? Det är min sambos ex, vi behöver inte ha någon relation alls. Så efter att jag kom på det så har jag inte någon kontakt med henne alls. Eller säger ju hej givetvis.
Det fungerar mycket bättre för mig, för henne fungerar det inte bra att jag satte ner foten. Hon är inte direkt van vid att bli emotsagd och är väldigt arg nu. Men det går väl över.
Tidigare vände jag ut och in på mig själv för att lösa allt bra men fick bara skit.
Man behöver väl knappast gilla henne. Sen tycker jag att man ska bilda sin egen uppfattning, så att man inte bara går på info från ens sambo. Lever hon sen upp till allt han berättat och kanske lite till, så ser jag ingen anledning att försöka gilla henne. Bara man inte pratar illa om henne inför barnen.
Och din egen erfarenhet är att.....??