Tänker jag helt fel här??

Nu handlar kanske det här om relationen snarare än styvbarn men lägger den här så den hamnar under rätt genre.

Lever ihop med min man, hans tonåring sen tidigare och vår tre veckors bebis.

Det funkar oftast fint utan bråk men det finns en sak som stör mig nåt fruktansvärt. Kanske ännu mer nu när jag har hans tonåring hemma under jul o en skrikande kolik bebis. Min man tycker inte att hans barn behöver hjälpa till överhuvudtaget hemma. Kanske hålla lite ordning i sitt rum men annars inget.

Har inte sagt nåt om det fast jag tycker att det är åt helvete fel att en person som är myndig om 2,5 år inte ens kan plocka ur en diskmaskin.

Igår kom första konflikten mellan bonus, min man mot mig. Bonus har bjudit över några kompisar till oss utan att fråga, denne ringde till min sambo igår o skrek om att det ser för jävligt ut hemma hos oss när denne ska ha vänner över.

Hem kommer min man hem från jobb asförbannad på MIG?!?! och börjar storstäda hela huset. Jag känner hans vrede mot mig. Där tappade jag det, sa åt honom att jag är så jävla trött på allt. Orkar inte nämna hela bråket men han var förbannad än idag när han gick till jobbet.

Jag orkar inte längre. Kan nån ge mig tips på hur jag ska kunna kommunicera med min man om det här?

Om det är emot hans principer att hans barn ska plocka undan efter sig är väl en sak. Men är det rätt att kräva av mig att sköta det? Hur ska jag göra för att undvika att mitt eget barn blir lika lat och bortskämd? Jag vill absolut inte att han ska ta efter det här.