Varför så jobbigt med barn tätt? Vill ha tätt!
Jag och sambon har alltid velat ha barn tätt. Vår son är snart 6 mån och vi önskar väl ha 1-2 år mellan honom och ett syskon.
När jag läser alla ?skaffa tätt?-trådar är det så otroligt många som säger ?nej nej nej gör det inte!? och ?det är för jobbigt?. Vad är det mer konkret som är jobbigt? Och är det överdrivet?
Jag förstår att sömnbrist kan vara boven och jag vill inte underminera den och er som kämpat med det men när vi väntade ettan sa alla ?nu kommer ni aldrig få sova igen, livet kommer bli så jobbigt, kyss hejdå till sexliv och romantik? osv. Vi blev så överrösta av negativa uppmaningar så vi var helt inställda på att våra liv skulle gå i tusen bitar. Ut kom en liten kotte som sover hela nätter, gnäller nästan aldrig och vårt förhållande har aldrig varit mysigare och bättre än nu? Vi går liksom fortfarande och väntar på ?smällen? alla pratade om.
Så kan det vara samma sak som med att få syskon tätt? Att det är de som har haft de tufft som ?hörs mest?? Om man får barn tätt och som sover bra - vad är det då som är så överjordiskt kämpigt? Är det NÅGON som tyckte det va toppen att ha 1-2 år mellan kidsen?