Varför kalla styvbarn för en bonus?
Håller med. Det är mycket som kan vara fint i början men bli pannkaka mitt i mitten.
Inlägg från: Anonym (Bratz)
|
-
-
I vissa fall, många fall, spelar det absolut inte nån större roll alls om barnet självt inte vill eller har mycket svåra krav. Så är det. Vuxna ska absolut inte plza barnet, där blir det fel, de måste tidigt gå in och visa att det är barnen som lever med de vuxna och inte tvärtom. Varför behöver annars barn bo med vuxna? Varför får de inte annars bo själva? Det finns en anledning till det. Att vi vuxna vet bättre och har förståndet. Ett barn kan inte styra en hel familj.vonKatt skrev 2017-12-31 11:08:37 följande:
Min upplevelse är att det är de vuxna som gör att relationen till bonus-/styvbarn inte fungerar.
Det ligger på alla 3-4 vuxna att få det att fungera och spela med sjysta kort - för barnets skull.
Hoppas du TS iaf tar med dig lite goda erfarenheter och lärdomar så att du inte hamnar i samma tråkiga sits igen.
-
Om man blir kär blir man kär, alltid ska motsägare diktera om denna eviga kärlek. "Lämna, stick, dra, du är avskum..". Ett barn kan inte tinga sin förälder resten av livet, det kommer en tid när de växer upp flyttar hemifrån och har sitt - vad ska denna förälder göra då? Sitta ajour enligt dig? Inget liv, inget innehåll, ingenting. Sitta ajour ifall det vuxna barnet behöver dig och slänga ut alla andra som står vid dörren och vill in? Sålänge jag stryker mitt barn medhårs är jag toppen, annars är jag avskum!Anonym (Mom2four) skrev 2018-01-01 00:53:24 följande:
Men hur tänker man som styvmamma (kan ju inte kalla dig bonus med tanke på din syn på barnen) om man ens funderar på att dejta någon med barn om man vet med sig att du kanske inte kan få din partners uppmärksamhet nonstop, när man har ett sånt stort bekräftelsebehov? Gillar man inte barn, då har jag ett tips, dejta INTE någon med barn!!
-
Absolut inte, ett barn kan inte tinga dig. Du äger inte dom, dom äger inte dig. Du har rätt att ta in en partner som barnet inte gillar, sålänge denna partner INTE ÄR ELAK. Det är din fulla rätt och barnets skyldighet är att acceptera läget. Tror mest det är lata, oengagerande föräldrar som väljer den väg du nämner, för att de inte orkar ta sig an jobbet det är att parera partner och barn osv. Då väljer de den lätta vägen, gör barnen till primadonnor och lever genom sina barn och väl ute i samhället är barnen missanpassade pga att de fått sig en björntjänst, har ingen aning om hur de ska göra eftersom alla ju ska anpassa sig efter dom! Hur tänker man som förälder då? Inte alls! Me, me, me.. Men därför nya generationen beteende är så avskyvärt många gånger, respektlöst i samhället och skolan. "Du bestämmer inte över mig- attityder", det är den sortens föräldrar som skapat. Mina barn är iallafall inte såna. Jag sätter dem i första rummet, men i rätt rum och i rätt situation. Om de beter sig illa i skolan, får jag inte hålla med lärarna? För det betyder ju att jag håller med en annan vuxen och inte barn. Du hör ju själv..Anonym (Idda) skrev 2018-01-01 08:30:08 följande:
Precis. Det finns en tid då barnen flyttar hemifrån. Fram till dess borde man ta sitt föräldraansvar, det innebär bland annat att se till sitt barns bästa genom att inte ta in partners som barnen inte trivs med eller som inte verkar uppskatta barnen. Det är det ansvaret man tar på sig när man väljer att skaffa barn.
-
Ja fy vad vidrigt. Men i de fall man är snäll trots ogillande tycker jag inte det är skäl nog till utropstecken. Då får barnen bara gilla läget. De kan inte styra över kärlek. Exempelvis vet jag en pappa vars tonårsdotter inte gillade flickvännen, behandlingen flickvän gentemot dotter var u.a, ändå kunde inte dotter acceptera. Pappan försökte förklara att ingen annan kan diktera nån annans känslor, dottern ville inte förstå. Plötsligt träffar hon själv en pojkvän UTAN ATT PRESENTERA honom för pappan, varför? Jo för hon visste givetvis att hon var en hycklare.Anonym (Mom2four) skrev 2018-01-01 10:20:19 följande:
Jo men jag har sett det på nära håll. Jag har tre barn sen ett tidigare förhållande och sen träffade jag en ny och vi fick ett gemensamt barn och hans barn är viktigast i världen och mina styr han och ställer med som en diktator. Mina tidigare barn är hemska på alla sätt och vis enligt honom, ligger något på golvet så är det inte hans unge som slängt saken där. Ramlar hans unge ner från soffan så är det mina barn som puttar ner hans unge osv. Min kärlek är död och jag är på väg ur förhållandet. Funkar det så är det kanon men om inte så är det vidrigt
-
Hur kopplar din hjärna? Vem har sagt nåt om non stop uppmärksamhet sin partner. Bara du själv.. Behåll det för dig du. Parera vet du inte vad det är? Hur sunt är det då att ge sitt barn eller sin partner non stop?? Befängt. Läs om och läs rätt.Brumma skrev 2018-01-01 11:38:40 följande:
Att vara inte få sin partners uppmärksamhet nonstop - är det samma sak som att barnet "tingar" sin förälder?
Att som förälder deöa sin uppmärksamhet mellan sitt barn och sin partner - sutter man ajour då? Stryker man sitt barn medhårs då? Eller hur fick du den kopplingen? Hur kopplade din hjärna?
Behöver man sin partners uppmärksamhet nonstop så får man välja en partner utan barn. Och inte skaffa några gemensamma heller...
-
Lika illa det att göra så mot sin far som ni gör! Bestämmer ni över eran pappas liv kan ni gott vara utan honom, han förtjänar verkligen bättre än så. Har sett många skräckexempel på avskum till barn på ålderdomshem, det ger mig mardrömmar. Hur tänker ni? Menar du att han inte kan ha egen tid med er för att frun håller pistol mot hans huvud eller för att ni är bortskämda primadonnor? Bägge scenarion är vedervärdiga. Gillar ni alla på era jobb?(om ni har några), om inte slutar ni jobbet då bara för att ni inte gillar alla? Eller dras ni mer till de ni gillar och håller god min?Anonym (Mom2four) skrev 2018-01-01 11:21:49 följande:
Min pappa gifte om sig med en ny kvinna för ca 12 år sen. Hon har inga egna barn och hon gillar inte heller oss i vuxen ålder vilket gjort att jag och mina syskon inte har någon kontakt alls med honom eftersom man måste stå ut med hennes dryga kommentarer hela tiden. Min pappa har sju barnbarn som han aldrig träffar. Men det måste kännas himla bra i hjärtat när man sitter där på ålderns höst utan någon som hälsar på, veta allt man gått miste om.
Synd i slutändan om eran far, inte er . -
Ditt samvete möjligtvis, för jag har inga styvbarn, men ser på världen med enligt mig sunda ögon. Borde du med göra. Mina barns styvmor gillar inte jag alls pga hur hon behandlade mina barn i början, men vad har jag med det att göra, hon var aldrig elak och det är mitt ex flickvän som jag mer än gärna lämnar över stafettpinnen till. Hon har all rätt att vara tillsammans med honom, mina barn ska inte lägga sig i det. Den dagen mina barn lägger sig i sin pappas kärleksliv så söker jag hjälp åt dem, någon att prata med. För då förstår jag genast att de behöver rätta vägledningen! Om inte jag själv lyckas ta itu med det. De ska inte behöva bära tyngder i den nivån, de ska vara bekymmersfria barn. Vuxnas problem och förehavanden är inte barns kors att bära. Got it?Anonym (Idda) skrev 2018-01-01 12:20:35 följande:
Om man älskar sina barn och är mentalt stabil så tvingar man dem inte att vinner någon som inte tycker om dem, eller någon de mår dåligt av att bo med.
Dutt resonemang håller inte, försöker du lätta ditt samvete? Om ms inte kan äga varandra så kanske barnet också ska ha rätt att tvings på föräldrarna förhållanden? Skaffa några hundar? Låta kompisar bo hos en så mycket de vill? Två fel gör inget rätt. Barn lär sig respekt genom att man behandlar dem med respekt.
Barn brukar väl dessutom ha kompisar hemma så mycket de vill? Skaffa hundar och partners jämför du mellan alltså? Ojoj .. Såhär är det, man lämnar inte en partner vind för våg åt barna att ta hand om, gosa med, föda, sysselsätta och åka till doktorn med???? Eller kanske du gör det, so be it. Men mentala stabila människor gör det inte, om du ingår där eller inte vet bara du, jag kan bara prata för mig jag gör det icke. Så att jämföra dessa två.. Host host, harklar. -
Då ska man väl egentligen vara glad åt att det finns män som faktiskt vill parera barn och ny partner!Anonym (Ankan) skrev 2018-01-01 12:34:21 följande:
Fast så många barnfria män finns det faktiskt inte.Jag levde i styvfamilj under tio års tid och kan ju säga att villkoren förändrades med åren och den sista tiden var knappt ens uthärdlig innan tonåringen tog sitt pick och pack och flyttade till andra änden av landet till en kille hon träffat på nätet. De andra killarna drog hon hem till oss, de kom från när och fjärran och stannade olika länge. Hon blev gravid också men gjorde abort. Fick sjukdomar man inte önskar sin fiende. Fast då hon flyttade blev hennes pappa "fri" att göra vad han ville och gifte sig med golfbagen istället. Då tog jag ut skilsmässa. Det borde jag gjort tidigare men jag stannade för vår gemensamma sons skull, trodde väl att det någon gång skulle bli bättre. Men som sagt, han valde att leka med sina kompisar på golfbanan istället.Jag träffade flera män efter detta, alla med barn. Såg framtiden bli likadan igen. En av dem var tvungen att åka hem varje kväll för att laga mat åt "barnen" som inte kunde äta micrad mat... barnen var äldre tonåringar. Hej då.
Till sist träffade jag en barnfri man och honom har jag hållit hårt i sedan dess, vi har nu varit ihop i snart tio år.
Innan någon säger "men du då? Du har ju också barn".. I know. Jg har två, numera vuxna barn. Min nuvarande sambo fick acceptera det om han ville vara med mig. JAg kunde knappast tvinga honom.
Tur för mig.
Du har inte tvingat honom, han och du har gjort ett val. Ger du han tid också eller lägger du allt på dina vuxna? Gillar dom honom? -
Ja och din hjärna kopplade helt fel, som sagt läs igen. JAG har ff inte sagt nånting om nonstop, och vad vet DU att det var just nonstop i det inlägget jag svarade på?Brumma skrev 2018-01-01 14:04:57 följande:
Ditt inlägg - som jag svarade på - var ett svar på ett inlägg där det stod "du kanske inte kan få din partners uppmärksamhet nonstop, när man har ett sånt stort bekräftelsebehov?"
DITT svar på det inlägget var att ett barn inte kan "tinga sin förälder".
Därav min fråga - HUR är det att tinga sin förälder för att partnern inte får uppmärksamhet nonstop?
Så nej - nonstop är inget "bara jag själv" sagt. Det stod i inlägget DU svarade på. Missade du det? Vad svarade du på isåfall?
Din uppfattning är allas lag? Svara inte på sånt du inte begriper. -
Jaha se där! Men du kan "gissa" att jag är styvmor? Bra verklighetsuppfattning kommer inte på posten.Anonym (Idda) skrev 2018-01-01 14:42:54 följande:
Haha. Du är så aggressiv att jag inte kan ta dig på allvar längre. Jag förstår att oskrivna sociala regler och generell hövlighet är svåra kapitel för dig.
Jag ska lämna dig ensam i dina aggressioner men vill först inflika att dina gissningar om mig är helt felaktiga. Jag lever i kärnfamilj.
Du har nog svårt att stå bakom dina egna argument snarare än att jag är missanpassad socialt haha ????, för inte kunde du på nåt vis backa upp din egen jämförelse om hundarna där. Snälla fyll i om jag missat något om just det där hur ens barn tar hand om ens partner eller argumentet om kompisar, var träffas man annars, ute på stan, i gallerian, i tunnelbanan ? Kanske inte alls? Eller menar du mer att jag som förälder portar kompis från vårt hem? -
Så det är ditt argument, har jag läst rätt då?Anonym (Idda) skrev 2018-01-01 19:24:28 följande:
Förlåt, hade missat att du inte ens är läskunnig.
-
Haha ok så alltså har du inget mer att komma med, inget, absolut inget bättre att komma medAnonym (Idda) skrev 2018-01-01 19:35:10 följande:
Nej, det är ett konstaterande, inte ett argument. Att du inte förstod det beror bara på just det jag sa.
Varsågod att snedtolka även detta.
Men det är lugnt, inte alltid man kan backa upp sig själv..