Finnar! Igår på jobbtoan såg jag plötsligt att hela pannan är knottrig. På ett dygn har jag fått flera stora onda finnar med huvud, finnar bakom öronen, på kinderna, längs käken och lite på bröstet. Är 8+2. Hade jättefin hy med sonen. Vissa säger ju att finnar betyder att man väntar en tjej, men jag tänker mest att det är en hormonstorm. Någon mer? Ska det vara så här nu och resten av graviditeten eller är det en fas tro?
Det fanns inget hjärta som slog på ultraljudet idag. Fostret dog för en v sen enligt beräkningarna. Jag är så förtvivlat ledsen och besviken på att behöva gå igenom det här igen. V 10 (9+0 idag.)
Jag är helt förvirrad nu. Och jag hatar att vi måste tillbaka till ruta ett och sätta igång jakten på ägglossning igen. Fast än är jag inte ens på ruta ett. Fan också.
Jag fick inte tid för abort/framtvingat missfall förrän på tisdag. Om det sätter igång själv ska jag ringa gynakuten på Danderyd. Det här var den tidigaste tiden de kunde få fram på KS Huddinge. Jag ville ha en tid idag, men pga sjukdomstider var detta första möjliga. Jag står på väntelista om de får nåt återbud. Jag undrade om de kunde kolla andra sjukhus (Danderyd har också sån avdelning), men de sa att det inte går nu när remissen är skickad och Huddinge äger ärendet. Jag orkade inte tvinga dem att ringa ändå. Och så hävdade de att Danderyd ändå brukar ha längre kö. Fast det vet de ju inte. Hon var inte särskilt stark, sköterskan vi träffade, hon hade inte raka svar på särskilt mycket. Läkaren var så stressad så henne fick vi bara träffa en kort stund när hon kom för att dubbelkolla att hjärtat inte slog. Sköterskan svarade bara ?allt är individuellt? på alla mina frågor. Vad är vanligare - att man väntar ut missfallet eller att man sätter igång det? Hur lång tid brukar det ta innan det sätter igång själv? Vilket är bäst för kroppen? Gör det ena ondare än det andra? Så jag vet inte vad jag vill. Helst skulle jag vilja att det satte igång NU. Av sig själv. Jag är så rädd för de där tabletterna som sätter igång aborten/missfallet. Det gjorde så ont sist att jag svor att kräva att de söver ner mig om jag skulle hamna i samma sits igen. Det måste väl vara mindre smärtsamt om kroppen sköter det själv? Men jag vill ju inte gå runt med ett dött foster i flera veckor och vänta på att naturen har sin gång.
Igår var jag på ultraljud och än så länge såg allt fint ut. En liten krabat på ca 1,8 cm med tickande hjärta fanns där inne och satt på rätt ställe. 3 dagar mindre än vad den "borde" ha varit. Oron är stillad för tillfället även om jag inte vågar ta ut något i förskott. Hade även en liten cysta på höger äggstock men den skulle försvinna av sig själv enligt hon som gjorde undersökningen. Kan ju iaf förklara att jag ibland får ont på höger sida när jag gör hastiga rörelser.
Jag är knäpp, jag vet. Men idag var jag tvungen att ta ett gravtest igen. Är i v.12 (11+2). Pinsamt dumt men behövde stilla min oro. Ultraljud om exakta en vecka. Starkt plus så klart..
Fint att se att det börjar dyka upp lite positiva kub-resultat här i tråden. :) Både längtar och fasar inför mitt eget om exakt två veckor.
Min tur för
Nu har jag också gjort KUB. Vi fick se en liten sprattelnisse på 49 mm som låg därinne och hoppade. Den hade armar, ben, tår, fingrar, hjärta med två kamrar, två hjärnhalvor och en magsäck. Det var jättekul att få se alltihop! Och vi fick låga fina sannolikheter på kromosomavvikelserna.
Nu kanske man äntligen vågar hoppas och tro att allt ska gå bra. Vecka 11+5 idag!
Vad hade du för PAPPA-s värde?
Det är så svårt, för i olika landsting verkar man räkna i olika enheter. Mina provsvar var i ul/l. Hade 6000 någonting med dottern och typ 2800 nu. Så det är så svårt att jämföra när fetma är olika enheter :(
Lilj3, jag vet att det är jobbigt men håll ut till torsdag då du får veta mer. Om det är någon tröst så hade jag lite sämre värden på blodprovet men med en nackspalt på 0,9 mm fick jag ändå 1:18500 på DS och 1:20000 på trisomi 18 och 13.
Jag håller tummarna!
Då var kub avklarat. Fick se en livlig och envis liten rackare som inte alls ville samarbeta. Det slutade med att vi fick komma tillbaks efter 1,5 timmar och då gick det att mäta nackspalten efter lite trixande. Nackspalten mätte 1,8 och jag fick låg sannolikhet på alla kromosomavvikelser. Är så lättad nu!