BF September 2018

Nån som vet om missfallsrisken sjunker i vecka 12 (11+0) eller om det är vecka 13 (12+0)?

Där vi bor, södermanlands län, är det nytt från Januari i år att dom erbjuder ALLA ett ul i vecka 12, fosterdiagnostik. Så den 8e mars kommer vi få se den lilla igen. Såg den senast i vecka 8. Så ni väntar vi spänt med att se om den fortf lever. Men det finns inget som säger att den inte ska göra det.... Alla symptom är fortf kvar med dunder o brak.

Who! 8 dagar kvar till våran fosterdiagnostik! Jag har valt att vara glad och anta att fostret lever, tills motsattsen är bevisad.

11+3 och de känns som att toppen av det hemska illamåendet håller på å ger sig. Blir ju fortf illamående men inte i den grad som förr.

Cravings är fanta och hallonsoda.

Finns egentligen inget som kan dölja här. . Men när jag försöker så klär jag mig i oversize tröja.... Dvs lite kortare men bredare tröjor, samt i lite stelare tyg lr tjockstickat för då faller inte tröjan på magen. Eller så har jag leggings, tshirt och en större kofta... Lite luftig sådär. Också gravid med 3e barnet och vi ska vänta till den 18e med att berätta. Men när vi är utomhus och i affärer så har jag alltid vinterjackan stängd ifall man skulle springa på nån! Vi hälsar inte på släkt och familj just pga anledningen att de kanske skulle avslöjas pga magen.

Blev också jättetrött av postafen. Fick lergigian comp, dom är guld värda! Fick helt ny energi och illamåendet blev hanterbart.

Stort grattis till alla er som fått se eran lilla krabat och att det går vägen för er!

Idag kl 10 ska vi på ul. Fosterdiagnostik heter det här. Vi har valt att inte göra kub.. Vi blev ju ändå erbjudna detta istället.

Vi antar ju att allt är som det ska, men kan ändå inte bortgå från tankarna att hjärtat kanske inte slår på den lilla.... Men nu är det snart dags att ta reda på fakta.

Har nog inte riktigt knytit an till att jag är gravid än, känns bara som en mage... Känner mig liksom inte sådär stolt och glad. Jag är ju glad, men det känns liksom inte i hela kroppen.... Känner mig inte så exalterad. Kanske det är för att jag blödde i början så jag inte vågar hoppas lr tro på de än?

Får se om känslorna ändras när jag får se den lille!

Förra gången jag såg den var det en liten vit prick med en prick som slog (vecka 7)... Så det lär ju kanske kännas verkligare denna gång? Är i vecka 13 (12+4)

Hej igen! Nu har vi minsann också fått se våran lilla =D

Plutten hade hicka och låg och klia sig vid ena örat såg de ut som. Plutt vände sig mot oss flera ggr och flaxade med ena armen överallt så hon hade svårt att mäta nackspalten, men efter lite ruskande så tog plutt ner armen och hon mätte till 1,6.... Så allt ser jättebra ut!

Hon fick till 12+5 och jag 12+4.... Så vi är överens =)

Här är mina bilder! Högra bilden är rakt framifrån med huvudet och kroppen (magen ner till benen)

Jag tror det börjar sjunka in sakta, jag fick ju faktiskt se något som faktisk ser ut som en bebis och som rörde sig! Känns inte som bara en mage längre =)

Vad är det du är nervös för? =/

Ja =D

En lättnadens suck. Men shit vilken klump jag fick precis när hon skulle ta dopplern till magen... Ifall hon inte skulle hitta något hjärta!

Grattis till strålande ul! =)

Känns så coolt, eller kul.... Att vi nu nästan alla lägger upp bilder på våra små liv därinne, att dom mår bra och frodas... När vi för någon vecka sen var oroliga för mf. Jag menar... Det är tidigt än, men oron för själva mf har bytts ut till att bli orolig för att mini ska ge upp.

Att vi nu alla är över den "gyllene gränsen"