BF September 2018

Hej hej!

Jag har nyligen plussat för första gången och har så många känslor just nu som snurrar runt i kroppen :P

Jag är överlycklig, nervös och rädd (som de flesta andra antar jag).

Graviditeten är ju fortfarande väldigt ny och jag är livrädd för att förlora embryot. Jag har ingen aning om varför, jag har ingen speciell anledning att oroa mig.

Jag är fullt frisk, blev gravid i stort sätt omedelbart när vi började försöka, har aldrig fått missfall, ung, relativt vältränad och det finns inga fall av missfall inom den närmaste släkten.

Jag tror egentligen att min största oro kommer ifrån dels att jag inte känner av graviditeten direkt... hade det inte varit för att mensen inte dök upp så hade jag aldrig testat mig. Jag är lite känslig för lukter och känner ibland lite spänningar i magen men det kommer och går samt är ungefär allt händer. Detta gör mig sjukt nervös, då folk jag pratat med eller läst om mer eller mindre verkar vara döende från och med Äl. Är dock bara i vecka 5 ännu...

Så, hur gör jag för att släppa stressen/oron och bara njuta av tiden som kommer?

Tack!

BF SEPTEMBER 2018 

1. Jasminefjellberg 2:a barnet, Mrs Lina 1 barnet 

2. LilacAm, 1:a barnet 

3. Malin1809, Lisa1986 1:a barnet, Hanna8911 1:a barnet 

4. Fhkb (ts) 1a barnet, Alvaaa 2:a barnet, KLindqvist 1:a barnet 

5. Cocosboll 1a barnet, Josefinnor 1a barnet, Akinder 1a barnet 

6. Magneten1 1a barnet 

7. Schneckan 1a barnet, Wictoria90 

8. Erikasöder 1a barnet 

9. Millannn 1a barnet 

10. Evianna 3e barnet 

11. YourNOTsotypicalmommy 1a barnet , Mawie 3:e barnet , Johannana 1a barnet 

12. Nicho2018, 1a barnet 

13. 

14. Nostalgity, 3e barnet 

15. Cheerful 1a barnet, ankmamma 1a barnet, Hellan 3:e barnet 

16.Boggielo 3e barnet, Annnno 1a barnet 

17. 

18. Mimipig, 2:a barnet 

19. Imra, 1:a barnet. icekitten, 1a barnet

20. 

21. Orkidé, 3e barnet, LA87 

22. Lilj3, 2:a barnet 

23. Elsaida, 6:e barnet , Maggisbulle 1:a barnet 

24. 

25. 

26. 

27. 

28. 

29. 

30.

Tack och grattis till dig med! :D
Det är den mest orealistiska känslan jag har upplevt i mitt liv, men det vet du säkert :P

Det är skönt att höra att du inte heller kände något direkt i början, och det kan ju faktiskt ändra sig framöver :)

Känns som att livet framöver kommer gå ut på att oroa sig för allt...

Jag är 4+6 och känner ytterst lite om något. Var också orolig så kollade runt lite på internet där jag hittade massvis med trådar från folk med samma farhågor där allt hade gått jättebra.

Det ska inte vara ovanligt att känna väldigt lite i början, och faktum är att vissa går igenom hela graviditeten utan något några direkta symtom, så oroa dig inte för mycket över det :)