När jag va yngre så brukade mamma alltid skriva lappar med ledtrådar som man fick leta efter (ca 15 st) vid sista lappen så fanns det en present som vi öppnade och kunde leka med under dagen. Det var något som jag och mina syskon alltid såg fram emot. Då hela familjen var engagerade i att leta lappar och klura ut ledtrådarna.
Jag tänker att det som gör julafton magisk är just att man har så mycket tid tillsammans.
Den bästa julen mina barn haft, som de fortfarande pratar om, är den när maken var sjuk och vi blev hemma. Inget planerat, på morgonen var det bara konstatera att vi blir kvar här. Ingen julmat handlad osv.
Vi satte oss och planerade vad vi ville äta, alla fick önska något som de ville ha på "julbordet". Det var den dagen sonen kom på att blodpudding bör ätas med senapssill :)
Annars hade vi det bara lugnt. Det mesta barnen ville göra fick ett "ja".
Barnen klädde ut sig till luciatåg och gick runt matbordet och sjöng när vi skulle fika.
Vi spelade lite spel. Maken tog Alvedon så han kunde sitta med vid middagen och julklappsöppningen.
Helmysigt, om du frågar barnen.