Boendetvist

Enligt lagen skall hänsyn tas till barnets vilja oavsett ålder - hur mkt viktsom läggs vid det är beroende dels på barnets mognad och omständigheterna runt om. Tex så spelar det inte så mkt roll vad barnet vill om föräldern barnet vill bo hos inte ses som ett bra alternativ.

Men är omständigheterna normala hos båda föräldrarna och standarden likvärdig skulle jag tro att stor vikt läggs vid barnets önskan. Speciellt om barnet är moget för sin ålder och inte väljer den andra pga slippa göra läxor, ute sent på kvällarna eller liknande.

Fungerar det inte med växelvis boende pga avstånd MÅSTE ju barnet bo mer hos den ena föräldern.

Som sagt läggs det förmodligen ganska stor vikt. MEN avgörande är naturligtvis om den förälder som motsätter sig flytten är den förälder barnet vill bo hos. Då kommer domen inte bli att barnet flyttar, hur mycket barnet än vill, hur moget det än är och oavsett hur logisk flytten än vore - man kan inte tvinga en förälder till att bli boendeförälder (eller umgängesförälder heller för den delen om intresse från föräldern ej finns).

Så för att kunna svara på din fråga behövs ju svar på frågan som ställs i några av inläggen ovan ;)