Hur var det att leva på 70-talet?

Det är min mammas beskrivning om hur det var när hon växte upp (samlas kring radion alltså). Hon är född på 30-talet

Sockerplast :). Jag försökte förklara för min vuxna dotter vad det var härom dagen med lyckades inte så bra. Jag minns gympadräkterna väl :) Vi hade också speciella gympapåsar, inte individuella väskor som man har idag. En tygpåse.

Pratar vi om sockiplast? Som fått sitt namn av en socka i plast.

En annan sak som hade en väldigt distinkt doft var stencilerna med lila text.

Vilken lyx! Här fick hela skolan, ettan till sexan tränga ihop oss vid den enda tv´n som fanns på skolan. Visserligen var vi inte så många men skolans lokaler var heller inte så stora.

På tal om lukter, minns ni björnklister?

I undervisningen användes rullbandspelare och fröken hade mycket sjå med att spola fram och åter för att hitta rätt avsnitt på rullbandet. Kassettbandspelare fanns inte i skolan såvitt jag vet.

I skolan fanns en speciell studio med bandspelar- och hörlursförsedda bås för språkträning som läraren kunde kontrollera centralt, simultant. Åtskilliga av dessa brukade vara trasiga. Barnen tjatade om att få ha en sådan lektion, men det var ytterst sällan vi fick gå det.
 
Vid vissa tillfällen visades 16mm ljudfilm. Projektorerna gav fruktansvärt dålig ljudkvalitét och bilden hoppade, var oskarp och full med dammkorn. Barnen gladde sig ändå mycket när det blev filmvisning.

Vid redovisningar och dylikt användes stordia, sedermera kallat overhead. Många tjejer kunde vara lite tekniskt obegåvade och vände stordiat åt fel håll.

Av ekonomiska skäl gjordes ofta kopior som blåstenciler istället för fotostatkopior. Läsbarheten kunde variera och idag har mina sparade, spritdoftande blåstenciler bleknat bort helt. Fast de höll åtminstone längre än vad dagens kassakvitton gör.

Några whiteboards fanns inte, det var svart/grön griffeltavla och kritor som gällde. När tavlan började bli för full med kritdamm från utsuddad text så det blev svårt att läsa, fick man blöta svampen med vatten och tvätta av tavlan. Kritan brukade bryta av när den som skrev tryckte för hårt.

70-talet var en enormt trygg period. Jag minns att vi var ute och lekte och lekte och lekte och lekte. Vad kan vi varit 6 eller 7 år, inga rån, inga pedofiler, inga våldtäkter eller konflikter överhuvudtaget, det var bara gå ut, att råka illa ut fanns inte på kartan, ingen kände någon eller något fall där någon råkat illa ut. Man behövde inte ens fråga föräldrarna om lov, ingen frågade vart man gick så länge man inte gick över gatan som liten.

Solen och vädret har förändrats. Det var varmare och soligare då än idag. Idag är det mörkare och kallare och blåsigare, förutom på vintern, vintrarna var mycket snöigare och kallare då. Massor av snö. Men eftersom alla var ute och lekte även på vintrarna blev det fullt stohej.

I kiosken fick man betala med 5 öringar och 10 öringar för varje liten godisbit. Man pekade på godisbiten så räknade ägaren på miniräknare hur mycket det blev. Snål var ägaren också man fick aldrig någon godisbit extra trots att vi var stamkunder.

Maten minns jag som äckligare då än nu. Men också mer näringsrik. Man åt något så blev man mätt och fick kraft och energi. Tomater luktade tomat och var väldigt aromatiska. Nu känns det som att man äter tomma skal. När man äter tomat idag skulle det kunna vara mosat äpple också. I skolan fick vi bruna bönor i röra med fläsk och fiskbullar och alla var tvungna att äta upp det man fick på tallriken och man fick inte säga nej om man t ex inte tyckte om bruna bönor.

Det fanns mängder med jobb som verkade helt bisarra om man tänker på det idag. Fanns kvinnor som satt och vaktade toaletter (toavakter) som man fick betala inträde till, mattanter i skolan var ett stort gäng vissa bara stod och glodde (de diskade väl av efter kanske?), idag är det en eller två som sköter hela rulliansen på mina barns skolor. Det satt ofta t ex människor som stämplade post som kom in till företag (som enda arbetsuppgift). Arbetsplatserna var inte reglerade, vilket förvisso har nackdelar men skillnad på friheten i att gå till ett ickereglerat arbete mot dagens stresshönsburar är gigantisk. Löpande band-jobb var förvisso stressiga och fanns i mängder att tillgå överallt. Man anmälde sig en dag och nästa dag stod man vid bandet om man inte hade jobb. Innan min mor började på universitet jobbade hon för att hon ville inte ha studieskulder. Då jobbade hon på Energiverken med att lasta batterier (tungt och slitsamt jobb). Lasta batterier till ett löpband.

Men det fanns också arbetslösa och ganska många. Bidragen var höga, betydligt högre än idag. En av mina äldre vänner drev bowlinghall då bowlingen blivit populär på 70talet. Där brukade de arbetslösa samlas och spela bowling. Han behövde arbetskraft (någon som rättar käglor), svaret blev, nej nej vi trivs som det är bidragen är mycket högre än din lön.

Det var mycket friare också. Fanns inga parkeringsvakter. Bilen stod ute på gatan utan att du behövde tänka på det. Bekymmersfritt. Min farsa hade en mercedes med rostat hål i golvet. Man kunde se gatan nedanför fötterna, brukade ligga i baksätet och titta på hur gatan passerade förbi när vi var ute och åkte.

Men ja rökningen var ett gissel. Röktes överallt. I caféer, på restauranger, i bilen, även i skolor. Kvinnorna var generellt mycket vackrare, snyggare klädda, proprare till sättet, men även vänligare (mattanterna undantaget, de rökte friskt och serverade sedan eleverna med sin rökandredräkt).

Kläder kostade mycket mer än idag och var mycket fulare och obekvämare som jag minns det. Men även mycket mycket tåligare. Köpte du en skjorta då som min pappa gjorde, så har den varat till idag. De skjortor jag köper idag vara maximalt 2-3 år.

Ang gympa.

Vi hade på oss något baddräktsliknande, fast med trekvartsärm. Till det var det sockeplast. Minns att min gymnastikdress var brun med v-ringning. Var avundsjuk på en tjej som hade en i lila med volang..

Romerska ringar, hoppa över bockar, repen, klättra i "stegarna" och allmänt skutt och hopp var väl det jag mindes mest.

Vi gick i en gammal skolbyggnad (som även min mormor gått i). På vinden på denna förvarades många spännande saker. Uppstoppade djur, foster i olika stadier inplastade i plexiglas. Burkar med div äckliga döda saker i (liggande i sprit).

Minns även dessa hiskeliga bruna manchesterbyxor med utsvängda ben. På knäna så nöttes manchestern bort..

Man stod och mimade till Abba med hopprepet.

Föräldrarna hade fester där de drack grogg. Gin och grapetonic.

Stora släkten på julafton. Ingen var skild eller hade nya familjekonstellationer. Och den aftonen var det nyktert som gällde.

Man kom springandes för att se Anslagstavlan och solens upp och nedgång på tv. Man var svältfödd på tecknat.

Minns min pappa lagade rosthål på "bullig-mercan" med hönsnät och plastic padding. Många körde med skrotiga bilar så det var ingen som direkt reagerade på sånt då. Från slutet av 80-talet och framåt så var det bara nya bilar som gällde dock.

Samma årgång här och jag har inte haft kalasbyxor. Namnet är mig inte särskilt bekant, men så har jag aldrig varit intresserad av kläder heller. I mitten av 70-talet bar jag utsvängda jeans, sedan blev det s.k. stuprör. V-jeans var populära ett tag också.

Som liten hade jag och många andra mockasiner på fötterna inomhus, i början på 70-talet eller tidigare. Väldigt många gick omkring och klapprade med sina träskor överallt tills de var alldeles nedslitna. De som inte hade träskor hade ofta gympaskor av märket Adidas. På vintern hade man tjocka lovikavantar, grå och dekorerade med garn med djurgårdens färger.

Jeansjackor var vanliga på 70-talet och en del hade skor med klackjärn, liksom cowboyboots. Långt hår inte att förglömma, på killarna.

Jag blir verkligen överväldigad av min tråd och över hur populär den är! :)

Jag är som sagt född 88 så jag var under 70-talet inte ens i farsans testiklar men likt förbannat är 70-talet ett av de mest fantastiska decennier jag vet!

En fråga: jag har fått uppfattningen att det som på 00-talet var "coolt" - supporterkultur (Casualmodet och fotbollshuliganism) - var på 80-talet rätt töntigt och istället var det hårdrock och punk som var vad de coola kidsen höll på med. Var det samma sak på 70-talet?

För er sportintresserade hittade jag VM krönikan från Argentina 78:
" target="_blank">

Det kan nog stämma, för det var under 70-talet som medelåldern för förstföderskor var som lägst.

Min känsla är att människor hade mindre att göra och mer dötid...idag är ingenting tråkigt

Instämmer, det ger en intressant tidsbild även om punkeran sträcker sig en bit in på 80-talet. Det visar på ett skrämmande sätt hur ungdomarna i rekordårens förorter lämnades åt sitt öde, det fanns inget för dem att göra och ingen brydde sig. När sedan möjligheten att få spela utan att kunna dök upp var det en enorm frihetskänsla. Men även om de mörka sidorna antyds känns programmen hittills lite väl romantiserade. Drogerna flödade i den anarkistiska punkmiljön och många grundlade ett livslångt missbruk, ett liv som ofta inte blev så långt...

Det stämmer, drogerna fanns där redan. Men samlingspunkter som Oasen gjorde det än lättare att få tag på droger, en av de intervjuade sa att huvudsyftet med att skapa Oasen var att lätt få tag på droger. Punken som rörelse var officiellt mot droger men i praktiken blev det tvärtom.

När förbjöds mellanölet i vanliga butiker, var det inte på 70-talet? När jag gjorde lumpen -76 var det fortfarande fritt men inte så länge till vill jag minnas.

Uppvuxen i brukssamhälle i medelklassfamilj. Allt politiskt, demonstrationer och gröna vågen såg jag inte mycket av.

Föräldrar satt aldrig och hängde över sina smartphones. Pappa satt däremot klistrad vid aktuellt och rapport vid fasta tider och var då precis lika onåbar. Och när mamma satt på telefonbänken i hallen och sladdrade med vänner och rökte fantiserade jag ibland om att klippa av sladden.
Barn satt aldrig med skärm, men sa väldigt ofta 'jag har ingenting att gööööra!'
Barn var inte tjocka, det fåtal som var det blev ständigt påminda om det.
Att ha barn på daghem var lite skäms och väldigt omdebatterat. Finare med dagmamma eller någon gammal mormor. Jag var hos en granne, en snäll tant. Det var tråkigt så klockorna stannade, men sånt sa man inte.
Alla visste att man skulle akta sig för gubben Arvid som brukade sitta utanför affären. Han var ofta lite full och ville krama småflickor. Kom man inte undan fort nog så passade han på att klämma lite också och en gång när vi gick påskkärringar så stängde han in min kompis och ville inte släppa ut henne förrän hon tog av sig byxorna en stund. Sånt var allmänt känt, men man berättade det inte, man skämdes. Alla visste också vilka som slog frun på lördagkvällen och vilka tonårskillar man skulle passa sig för i grupp, de som hängde vid kiosken.
En av dem som inte fick hänga med dem betalade mig 2 kronor för att få testa en tungkyss. Han ville mer, men jag sa stopp. Det var det äckligaste jag varit med om och jag mådde illa av de där två kronorna länge. Var sju år då. Man fick som tjej tidigt höra hemma att man skulle 'akta sig', till en början var det lite oklart för vad.
Och röken. Inrökt överallt.
Men fritt var det. Man fick sköta sig mycket själv men också skylla sig mycket själv. När jag tänker på allt farligt och idiotiskt man utsatte sig för, men det gick ju bra nästan jämt. Fast inte alltid, en klasskompis till mig drunknade när han var sju och en annan omkom i en idiotisk lek.
Porr fanns inte tillgängligt på nätet, däremot i en hemlig gömma i en lada strax utanför samhället. Vi vallfärdade dit på cykel.

Vi åkte bil utan bälte och mamma och pappa rullade egna cigaretter utan filter som de bolmade på utan att veva ner rutorna så man inte skulle släppa ut den goa värmen. När vi skulle till släkten åkte mamma åkte allltid i papiljotter som hon tog ur strax innan vi kom fram. Vi tävlade i att räkna sånt som flest julgranar på varsin sida för att förströ oss och så tjafsade vi allihop. Eller berättade roliga historier.

Vi fikade aldrig efter vägen för det var dyrt utan maten var altid klar i andra änden när vi kom fram. Likadant när släkten kom till oss. Det sista man gjorde innan man åkte var att ringa och tala om exakt vilken tid man skulle komma iväg så maten inte skulle bli kall. Fanns ju inga mobiler eller microugnar. Ofta var det flygande Jakob och drickaback. Det var ju fest!

Nästan ingen brydde sig om heminredning utan alla hade 3:a, 2:a + fåtölj, ryamatta och en väggbokhylla i fanér. Draperier och gardiner hade stora blaffiga blommor eller något annat psykedeliskt mönster. Eftersom vi inte hade fisknät på väggen bestod lyxen av en ljusgrön plastföntän som skvalade när vi kollade på Dallas och åt dammsugare när det var "varsågod".

Campingbord och campingstolar med orange tyg på lägenhetsaltanen. Där stod den guldfärgade minicykeln av märket Impala och så brosans cykel med limpsadel. Hushållsapparaterna var bruna, oranga eller 70-talsgröna.

Ingen rakade benen utom möjligtvis fransyskorna och man klippte innersulor till sina gummistövlar av stuvbitar från helteckningsmattan. Alla var i skogen regelbundet så klart och ingen skrev såklart!

Eftersom jag inte var raggare fanns det bara ett alternativ (enligt raggare) och det var att jag var knarkare. Alla som nån gång kanske hade rökt braja och inte hade fett, stripigt hår räknades som knarkare. Jag hade tajta, vita, midjehöga jeans med utsvängda ben som man fick ta på liggandes medan någon tryckte ihop höftbenskammen och drog upp "spruttan" med tång, och så svart figursydd sametskavaj förstås. Annars Gul & Blå jeans eller Puss & Kram. Bognerkopia på vintern. Hål i ett öra gjorde man själv med en säkerhetsnål och isbit och satte sedan dit en rad med små stenar. Till fest var det jätteringar, blå kajalpenna och genomskinligt läppglans som gällde. Klöver Vaseline till vardags.

Minns hur man tyckte att 60-talet kändes unket och gammalmodigt och att man var född för sent och hade missat att vara tonåring/ung under det mycket häftigare 50-talet...

Jämte Sweet och Nazareth och Abba. Fast Abba var töntigt på 70-talet. För ungar och pensionärer. Gränges hette ölen med sina vackra naturmotiv på burkarna som jag samlade på och som dracks av folket som spenderade kvällen på parkeringen utanför folkparken, men det dracks mer Kir av de som betalade och gick in.

Jag hade beiga träskor, tubsockar, vita jeans, vit busarong, ingen bh förstås och en marinblå Lyle & Scottröja i lammull knuten över axlarna. Vet aldrig att jag faktiskt trädde den över huvudet någonsin. Den var liksom till för att hänga där som en kort cape. Raggarna höll jag mig ifrån. De och deras bilar luktade konstigt och hade kulörta lampor, stora luddiga tärningar eller kokosnötsapor som dinglade från backspegeln. Och så knullades det i baksätet fast ingen fick aids.