vallakra skrev 2017-12-14 09:03:06 följande:
Det var på sätt och vis lugnare då, det var ytterst sällsynt att vi hade aktiviteter efter skolan. Jo, jag gick på barn/ungdomsaktiviteter i missionskyrkan.
Att det blev just där berodde på att den låg tvärs över gatan så det var inga problem att ta sig dit själv redan när jag var fem år. Det fanns nämligen inte på kartan att de vuxna skulle följa/skjutsa till aktiviteter. Skulle man någonstans fick man ta sig dit för egen maskin.
Min mamma var hemmafru och vi hade inte särskilt mycket pengar och så var det hos de flesta. En av mina klasskompisar hade en mamma som jobbade och det tyckte jag var väldigt konstigt och tyckte synd om min kompis som kom hem till ett tomt hus.
Detta att ha ont om pengar var ingen skam, alla hade det så där jag bodde. Att ärva kläder av syskon och kusiner var självklart. Att köpa byxor som var ett par nummer för stora och sedan vika upp benen sågs som ett smart sätt att spara pengar.
Gick något sönder lagade man det vare sig det var en kaffekopp eller en tröja och ingen höjde på ögonbrynen för det. Silvertejp och plastic padding regerar! Ja man lämnade till och med in tv-apparater på reparation, min morbror jobbade på en sån firma!
Vi hade inte cykelhjälm (tror knappt att det var uppfunnet än), vi skjutsade varandra på cykel, små barn hade en slags cykelstol men var inte fastspända.
Bilbälten hade vi inte. Jag minns hur mysigt det var att få ligga i bakrutan och titta på månen när vi åkte hem från mormor på söndagskvällarna. Annars var det förstås ganska rökigt i bilen precis som överallt annars.
Naturligtvis fanns det saker man ville ha men som man visste var ouppnåeligt. Jag hade en stor önskan som jag visste att vi aldrig skulle ha råd med:
ett "badrumsmöblemang" i avokadogrönt. Till min stora lycka har jag just ett sådant nu!
Min pappa lagade rosthål på bilens motorhuv med hönsnät och platstic padding och målade över med billack inför besiktning en gång, vilket inte fungerande när besiktningsmannen använde sin hammare...
