Hur var det att leva på 70-talet?

70-talet var en märklig blandning av fritt, tolerant och tillåtande, samtidigt som det var dogmatiskt, politiskt korrekt och toppstyrt. Som Stårschan skriver hade barnen väldig frihet, de var inte tvungna att lyda vuxna, arbeta hemma och sitta tysta som förr men å andra sidan var de inte curlade och bortskämda som idag. Att mamma eller pappa skulle skjutsa till fritidsaktiviteter fanns inte på världskartan, antingen cyklade man eller så fick man roa sig själv hemma. Vilket gjorde att barns och ungdomars fantasi och initiativkraft fick utrymme, samtidigt som de fick vara barn på att sätt som inga generationer tidigare upplevt.
Frihet fanns också på det sexuella planet, ingen greps av moralpanik om TV visade ett par bröst i bild, preventivmedel blev var mans och kvinnas egendom och fri abort infördes. Olika livsstilar växte fram, gröna vågen, hippies, kollektiv. Villa, vovve och volvo var inte längre norm, inte heller äktenskapet. Baksidan var en inte obetydlig drogliberalism som dock inte var så framträdande i Sverige som i många andre länder.

Men det som framförallt kännetecknade 70-talet var synen på politik. Det växte fram ett engagemang i samhället som inte funnits varken förr eller senare. Man ville förändra samhället och man trodde att man kunde. Den ekonomiska utvecklingsoptimismen från 60-talet övergick i en politisk dito. Revolutionsromantiken flödade, det var verkligen rätt att göra uppror, strejker och protester blev vardagsmat och inte många ifrågasatte rätten att bruka våld för att uppnå förändring. Ändamålet helgade medlen. Det talades mycket om solidaritet, jämlikhet och demokrati, alla skulle var med och bestämma överallt. Men det var ett begrepp som snabbt försvann från agendan och det var tolerans. 70-talet var på det viset ett svartvitt årtionde, allt var svart eller vitt, man var för eller emot, ja eller nej, nyanser var för svikare och revisionister. Den uppsjö av politiska rörelse som växte fram på vänsterkanten utvecklades alla i antidemokratisk riktning, oliktänkare mobbades eller uteslöts och man blundade konsekvent för övergrepp som utfördes av vänsterregimer överallt i världen. Även media drogs med och var allt utom objektiva i sin rapportering.
Detta är det sämsta med 70-talet, den dogmatism och intolerans som blev resultatet av det engagemang och den idealism som faktiskt hade kunnat förändra världen om den hade gått i rätt riktning. Etablissemanget och kapitalismen skakades i sina grundvalar, något som inte hänt sedan dess. Men viljan att förändra försvann i haschdimmor eller fanatism...

Isf har SMHI fel, jag vet att vintrarna i Sydsverige har blivit mycket snöfattigare sedan 80-talet. Vintrarna 85-87 var väldigt kalla och snörika, sedan dess har vi bara haft enstaka snövintrar, den senaste var 2006 då snön låg till första april. 2010-11 var det också mycket snö men den försvann redan i februari.

Halvgröna skulle jag säga. Tidvis mycket snö men den låg inte hela vintrarna. Sedan 2012 har vi inte haft mer än högst 14 dagars sammanhängande snötäcke per år.

Det stämmer, 2010 kom snön redan i november, i mängder, och det fortsatt att snöa resten av året. Men sen smälte den bort redan i halva januari, i Blekinge iaf. Jag skriver väderdagbok så jag vet.

Skillnaden är inte jättestor, vi gränsar och ligger på samma breddgrad. Men visst, någon gång händer det att snöovädren kommer från sydost och att vi får mer. Men temperaturmässigt är vi lika och det bestämmer både om det blir snö eller regn och hur länge snön ligger.

Vi har rätt alla tre, det har blivit lite begreppsförvirring här. I feb 2010 snöade det mycket, det stämmer, då fick vi skotta. Men snön kom sent i januari, det var inte mycket till snövinter innan även om det var kallt. Fast om du hade snö kvar i april var det en uppskottad hög...

Men krax och jag talar om vintern 2010-11, då snöade det kraftigt i nov-dec men snön försvann i febr -11.

Antingen har du blandat ihop bilderna eller har du en egen snökanon Julen 2011 var mild, blåsig och grön, på annandagen var det +8.
Du menar nog jularna 2009 och 2010, det är de senaste (sista?) vita jularna vi haft i syd.

SMHI ser till vintrarna för hela landet, inte bara Skåne-Blekinge. Men 70-talet hade en rad milda vintrar, 73-77 var det knappt någon snö, jag minns det väl för jag ville åka skidor men det gick inte. -74 tog jag körkort och vi hade ingen halkkörning alls, Likaså när jag gjorde lumpen, ingen snö.

Instämmer, det ger en intressant tidsbild även om punkeran sträcker sig en bit in på 80-talet. Det visar på ett skrämmande sätt hur ungdomarna i rekordårens förorter lämnades åt sitt öde, det fanns inget för dem att göra och ingen brydde sig. När sedan möjligheten att få spela utan att kunna dök upp var det en enorm frihetskänsla. Men även om de mörka sidorna antyds känns programmen hittills lite väl romantiserade. Drogerna flödade i den anarkistiska punkmiljön och många grundlade ett livslångt missbruk, ett liv som ofta inte blev så långt...

Det stämmer, drogerna fanns där redan. Men samlingspunkter som Oasen gjorde det än lättare att få tag på droger, en av de intervjuade sa att huvudsyftet med att skapa Oasen var att lätt få tag på droger. Punken som rörelse var officiellt mot droger men i praktiken blev det tvärtom.

När förbjöds mellanölet i vanliga butiker, var det inte på 70-talet? När jag gjorde lumpen -76 var det fortfarande fritt men inte så länge till vill jag minnas.

SR var extremt vänstervridna då, i synnerhet TV2. Om reportrarna på 70-talet hade sett SVT idag hade de förfasat sig över hur högervriden och kapitalistisk SVT har blivit...

Rökrutan kom på min tid, innan dess gick det att röka överallt i skolan utom i lektionssalarna. Kom ihåg att de flesta lärare också var rökare... Snus var det ingen som brydde sig om och öl flödade på skoldanserna, men liksom i skymundan. Vissa saker var mycket liberalare än idag, med annat var det tvärtom. Att sitta med keps på under lektioner var t ex inte att tänka på.

Invandrare var ovanliga, på min skola fanns några finländare och några jugoslaver, det var allt.