vallakra skrev 2017-12-15 09:55:38 följande:
Du har så klart rätt! Jag är lite virrig när det gäller årtal. Jag är född 1971 och började sjuan 1984, helt riktigt. Det innebär ju alltså att jag kom i kontakt med bankomater och minuten-kort två år senare än jag först räknade ut.
Inte så dumt att upptäcka att man är något år yngre än man trodde
.
Redan virrig och inte ens 50?
Tänkte väl det, ibland snurrar siffrorna runt.
vallakra skrev 2017-12-15 10:34:43 följande:
Varma och ljusa. Jag minns förstås inte så mycket om politik och sådant men jag har starka och tydliga minnen av hur det var att vara barn då.
Det jag minns mest var hur mycket jag tyckte om lekis. Jag får fortfarande pirr i magen när jag går förbi den byggnaden. Idag är det ett äldreboende men jag ser fortfarande mitt älskade lekis.
Jag inbillar mig också att detta med hur man ser på mode och inredning beror lite på hur gammal man var på 70-talet.
Min syster och min make var tonåringar (födda -63) och de kan inte tänka sig något fulare än avokadogrön badrumsinredning ( men maken har fått ge sig, se mina tidigare inlägg), brun, grön och vinröd manchester och storblommiga gardiner.
Jag tycker att vinröd manchester är ursnyggt, jag älskar min avokadogröna toa och handfat. Och när det gäller lappstövlar så är jag lycklig ägare till ett par äkta från 70-talet. Jag använder dem varje dag på vintern och känner mig jättefin.
Det jag minns av nyheter och världshändelser var när Elvis dog (samma dag min bror föddes) samt den islamiska revolutionen 1979. Jag hörde de vuxna prata om hur hemsk Ayatollah Khomeini var. Och så PLO såklart, inte för att jag förstod eller brydde mig så mycket men det genomsyrade min barndom.
Och med risk för att bli idiotförklarad: jag gillade verkligen Vilse i pannkakan...
Jag är lika gammal som din man och syster och jag tycker de gröna badrummen har sin charm man skulle inte vilja ha det själv.
Jag gillade också Vilse i pannkakan och allt annat som Staffan Westerberg gjorde för att roa oss barn.
