Hur var det att leva på 70-talet?

Jag var 8 år när jag gick i min första demonstration. 20.000 människor demonstrerade mot en sjukhusnedläggning. Hela min skoltid var det en helt naturlig grej att demonstrera. Om lärarna tog ett impopulärt beslut, så sittstrejkade eleverna.
Alla skulle liksom ha en åsikt om allting. I skolan delades tjejerna upp i tre grupper. Det var blåsta coola tjejer med smink, cigaretter och killar. Så var det intellektuella engagerade tjejer, som alltid var inblandade i någon politisk fråga eller miljögrej. Sedan var det tjejerna som blev över. Ingen brydde sig om dem. Man kunde alltså komma in i ett populärt innegäng bara genom att skaffa sig starka åsikter och våga stå för dem. Det har nog inte hänt i något annat decennium.

Ja, just ja, vi barn levde i ett rökmoln. Det var rökning tillåten i alla privathem i stort sett. Hos oss försökte vi få de vuxna att sitta i ett annat rum när vi såg på barnprogram, för röken skymde TV-bilden. Det här gör det ju också svårt för bl a mig att förstå hysterin hos en del småbarnsföräldrar, när deras barn "utsätts" för någon som möjligen luktar rök. De tror att deras barn ska bli dödligt sjuka av att träffa på röklukt då och då. Vi som var barn på 70-talet var i själva röken flera timmar om dagen hela barndomen i genom. Det var förstås inte alls nyttigt, men det gick det också.

Jag tror det var på 70-talet, som uttrycket "nyckelbarn" myntades. Det var ungar som hade en nyckel hängande om halsen. Efter skolan gick de hem till en tom lägenhet medan den ensamstående föräldern jobbade. Visst förekom nyckelbarn även i familjer med två föräldrar, men det var inte lika vanligt. Nyckelbarn var det synd om. Jag kände mig privilegierad som hade mamma hemma, trots att vi var fattiga som kyrkråttor.

Alla bodde trängre än i dag. Fint folk bodde i hus och vanligt folk i lägenhet. Åtminstone i städerna. Det var inte självklart med eget rum för barnen, utan jag tror det var bara ett par stycken i min klass som hade det i lågstadiet åtminstone. Många barn tog inte hem kompisar pga trångboddheten. I stället lekte vi ute alla årstider.

Nej, självklart var det inte harmlöst! I mina (vuxna) ögon är det fruktansvärt att så många barn levde på det sättet. Det röktes liksom dygnet runt i hemmen. Det jag menar är att jag inte kan betrakta det som livsfarligt för barn, om de ett par gånger i veckan träffar en rökare. En som alltså inte röker just då men som luktar lite svagt av rök. Det finns ju alltså människor som inte låter sina barn träffa mor-/farföräldrarna, eftersom de är rökare. Man måste ändå ha lite sunt förnuft ...

Alla gick i träskor. På våren togs träskor fram samtidigt som hopprep och twistband. När det var rast sparkade vi av oss skorna i en hög och hoppade i strumplästen. Strumporna höll inte så länge direkt. En tjej i klassen imponerade på alla genom att lära sig hoppa i platåträskor. Det klarade ingen annan.

Vid långpromenader hade vi promenadskor. Absolut inte gympaskor, för det hade man bara när man idrottade.

Vi hade en rökruta på skolan. Föräldrarna fick hem ett intyg de kunde skriva på, för att ge tillstånd till att deras barn rökte på skolan. Snus var inget som lärarna lade sig i på min skola i alla fall. Ang öl, så var väl den officiella policyn att det var förbjudet på skoltid. Om det då var någon skolresa eller så, så var det vissa lärare som ville ses som lite mer coola av eleverna, och de såg mellan fingrarna när det gällde öl.
Det var ganska mycket supande på högstadiet i min skola åtminstone!

De invandrare jag träffade på var från Finland. Någon enstaka grek eller spanjor kanske. De var alla taxichaufförer eller jobbade på restaurang.

Jag vet inte om SR var vänstervriden. Alla var ju mer eller mindre politiskt medvetna då, så det var liksom en självklarhet att allt och alla tog ställning i alla sammanhang.